Känner att jag inte förklarar tillräckligt med det känns som om mitt inre, det som kan få kontakt med det "andra" öppnar sig mer när jag går i skogen.

 Någon som kanske har en teori om varför det blir så? Är det själva skogen eller promenade i sig…?

Kanske dum fråga.

Nu är jag ingen expert, men jag tror att det kanske kan vara så att det inte finns "störande" moment i skogen. Inga apparater och annat som kan skapa brus i kommunikationen.

Zoraye: Den här skogen är inte stor och ligger mellan två  förorter så jag vet inte om det kan vara så som du skriver. men tack för tanken =)

Jag brukar vandra i Värmlandsskogarna men aldrig upplevt samma känsla.

Tycker att känslan man får när man går i skogen är att man är iaktagen och föröljd, tom hunden e knepig. Kanske inbillar jag mig och hunden märker det. Förra gången försökta jag vara nromal och bara gå där, men det gick inte. Kände mig bara iaktagen hela tiden.

Kan ju nämna det att skogen skulle bli centrumet här förlängesedan så det fins lite märkliga staket, dammar utav kakel och bla ett skyddsrum.

Jag tror att Zoraye menar att när man befinner sig på vissa platser så finns det ibland så otroligt få störningar utifrån.
Detta gör att man kommer i kontakt med sitt egna inre och blir mer uppmärksam på det som händer runtomkring.
Bland annat öppnar man många gånger, med automatik, upp sig mer mot andra sidan så att man oserverar det som man normalt inte ser, känner eller hör.

Detta gäller förstås även djur i allra högsta grad, de observerar nog detta jämt tror jag (mer eller mindre) men som gammal hundägare samt hundinstruktör så vet jag även att hundar är otroligt observanta på matte/husses sinnesstämning så ändras din egna sinnesstämning märker de det fortare än vad du själv märker det.
Hunden skänner på lukten rädsla, nyfikenhet, uppmärksamhet osv. så det är inte så konstigt att hunden reagerar och lystrar samtidigt som du själv.
Att Du kanske inte alltid känner detta trots att Du visstas i samma område är inte heller så konstigt, det är inte alltid andra sidan ger sig tillkänna samt det är inte alltid du själv är i rätt sinnesstämning.

Detta är ganska normalt fenomen och framförallt barn är särskillt öppna för detta…Hur ofta sprang man inte som barn för att man kände sig iaktagen……….jag gjorde det väldigt ofta…eller så stannade jag upp för att kolla om jag såg något särskillt (men det hände inte särskilt ofta, man var ju skiträdd)

#3 Men då kan det vara energier från förr som du känner. Om det är så att folk har rört sig där du går, förr i tiden, tänk vad många händelser som finns kvar i dammarna, skyddsrummen och andra saker som har använts tidigare. I skogen får man sällan obehagskänslor, även om man känner sig iakttagen, för där finns sällan några gamla energier kvar.. ;)

Se det som en gåva du fått.
Jag skulle bli ruskigt tillfredstalld om jag kände samma som du.

Tack Hellas, det var exakt så jag menade!
Trots att jag är kvällsmänniska så börjar jag kanske bli lite seg i huvudet såhär efter midnatt och kan inte riktigt uttrycka mig.

#7 Hehe, jag tror det är fler på ÖN som verkar ha vissa svårigheter ikväll, rosa maskeraddräker ska man nog akta sig för !

#5 Just ja, det tänkte jag inte på men jag håller även med inga-Lena, det kan även vara energispår från svunna tider som du fångar upp.

Hahahaha, ja, maskerader är kul men i sitt rätta forum så att säga. Precis som kaniner är gulliga till en viss gräns.

#9 Vi kan kalla det samarbete, det låter bra det tycker jag, kräftor som vi är! Pöss! :) Nu skall jag natta - hörs imorrn! Kraaam till er allihop!

Tack för alla svar från er alla!  

Jag ska försöka att inte bli skrämd i skogen nästa gång, man kanske tom kan stanna och känna efter "de andra" vad de vill visa. Om man ser några syner.

Jag får alltid kontakt med naturandar så fort stiger in i skogen. Så har det varit i hela mitt liv, som barn visste jag inte vad det var frågan om, bara att dethär är något som alla inte kan "se".

Att stiga in i skogen är för mig som att stiga in i en annan värld, "bakom slöjorna". jag är medveten om vad som händer i den verkliga världen; hör bilar, människor och sådant på avstånd, men jag har kopplat bort dem.

Närvaron i skogen ska du inte vara rädd för, det är en spännande värld i sig!

Jag kan säga att känslorna du har hade jag när jag var liten och gick i skogarna hemma hos mig.. iaktagen och steg bakom mig och närvaro känslor väldigt mycket… vet inte hur gammal du är men kan säga va som hände mig då.. och du behöver inte vara rädd för de utan acceptera bara att de finns..