Det läskigste var när jag såg att jag fångat något skummt på ett foto (som jag lagt ut här).

Fick rysningar när min mormor dog då jag bad henne ge mig Tecken och dagen efter då teven startade av sig självt. Samma kväll gick även strömmen i hela södra Göteborg, där hon bott och där vi bor (nog en slump) men iaf =)

det läskigaste jag har varit med om.. de var när jag sov hemma hos min morfar.. jag satt och drack kaffe med min kompis då jag bara hörde nått "klick" jag och min kompis kolla över allt sen såg jag att en ficklampa var tänd.. sen så när han hade dragit..satt jag och spela lite playstation/tv-spel och hade radion igång.. satt och lyssna tyst hade inte så mycket uppskruvat.. ville ju inte väck morfar.. sen bara hörde jag "klick" då hörde jag ingen musik i radion.. så jag satte igång den igen samma sak hände efter några min.. då fick jag ryssningar i kroppen.. och morgonen efter sa min mamma att något hade rört vid hennes huvudkudde.. shit vad jag blev rädd :D men samtidigt glad på något sett:P

sen har jag och min polare sett röda ögon vid kyrka och då sprang vi så sju in i.. jag höll på att göra på mig shit säger jag bara och de var ingen inbillning för båda såg de.. och det var typ 1 meter ovanför stengärdet och de var ingen katt kan jag garantera:P

Det läskigaste jag har varit med om hände för över 30 år sen och mina barn var små, bodde då i ett gammalt hus från slutet av 1800-talet.

Jag stod och diskade och de andra hade lagt sig på övervåningen….vi hade ett litet rum bredvid köket där en liten TV stod, jag stog till så att jag kunde kika på den då och då medans jag diskade…

då plötsligt började kanalerna hoppa runt och stannade så att den stod på nr 9. Hade en tv där det stod med en stor siffra vilken kanal som stod på…och den gick bara till 8, så jag fatta ingenting men knäppte tillbaka på det jag titta på….då börja den igen att fladdra mellan kanalerna och stannade på nr 9…

Jag trodde att tvn hade gått sönder och stängde av den…då kommer minsta sonen ner och sätter sig på kökssoffan bakom mig, jag säger åt han att han kan lägga sig ner medans jag diskar klart….då börjar han att gallskrika, jag vänder mig om och ser honom sitta och stirra på en punkt bredvid mig där vedspisen är kvar….han sätter fingrarn i munnen och bara skriker…

jag släpper allt och rusar fram till  honom och lyfter upp han..tröstar och lugnar ner honom, så tar jag och går iväg för att lägga han i sängen där uppe igen…..vi har en stor Newfoundlands hund som ligger nere i hallen framför trappan upp, så jag får kliva över han för att kunna gå vidare….väl där uppe så lägger jag ner sonen som har lugnat ner sig…

Jag går ner igen och skall göra klart och släcka, medans jag funderar på vad det var som han såg egentligen, tycker att det är lite kusligt, men tror att han var nog i drömmarnas värld…väl uppe och just på väg att klä av mig, hör jag hur hunden börjar yla…..

Jaha, tänker jag då får jag väl ta ut han en sväng då….går ur i hallen men ser ingen hund….går ner…ingen hund…då ropar jag på han och hör att han ylar uppe….springer upp och får se att han är ute på balkongen…just då tänker jag inte på något annat än att jag tycker synd om han, för att någon har stängt ut honom….det slår mig inte att jag hade ju klivit över han när jag bar upp pojken….

hur som helst jag öppnar dörren och släpper ut han ur balkongen och går ut med han….på den tiden hade vi ett utedass, den stod alldeles vi skogsbrynet…så jag tänker att det är väl lika bra o gå en sväng in där, när jag ändå är ute…till saken hör att dörren är lite sned, så jag brukar ställa upp den helt för att kila fast den….och gör lika så nu med….

då kommer dörren farande tillbaka och tvärstannar en liten bit ifrån att stängas helt….jag blir alldeles stel…står still och väntar…får för mig att det måste stå någon där bakom som knuffa igen dörren och håller i den…..för normalt skulle den ha åkt igen p g a att den är så sned….inget händer, dörren står bara alldeles stilla…..hunden är ute på gården någonstans, så jag tar full sats och  bara knuffar upp dörren och springer allt vad jag kan mot huset….skriker efter hunden samtidigt, och han kommer sättandes efter mig och in….

jag slår igen dörren och springer upp, med hunden i släptåg. Han följer med ända in i sovrummet…..jag sätter mig på sängkanten och flåsar ut, då börjar hunden att lyssna mot hallen….då pallar jag inte mer utan väcker min dåvarande sambo…..och i detta ögonblick börjar allt falla på plats…först TV:n, sen grabben som såg något, och därefter att hunden hade blivit utlåst på balkongen….och nu sist detta som hände vid dasset…..jag vet än idag inte vad det var men skrämmande var det…det hände massor av saker mer i detta hus men inget så skrämmande som detta…..

Eija: Vilken upplevelse! kanske inte så trevligt när det inträffade. Tur att din sambo fanns där. Tänk att vara själv om något sådant hade hänt, vilken panik hade man inte fått då? =)

Men de vill nog bara ha uppmärksamhet. Och kanske var det någon du kännt?

Ja, du….jag är så himla rädd av mig ska du veta…och det är jag fortfarande….men efter den där upplevelsen så kom sakerna på ett annorlunda sätt…typ att när det hände reagera jag inte på en gång utan efteråt….för hade jag gjort det då hade jag nog flíppat ur….huuuuga!!!

Som du skriver så var det säkert någon som ville ge uppmärksamhet, och en som gjorde det var min dåvarande svärmor som hade avlidit och begravts bara en kort tid före…för hon hade varit och strykt min lille son på kinden, för det berättade han några ggr…han kunde säga på morgonen att farmor var och strök mig på kinden och sa godnatt, och då var han fyra år….ja, det hände massor av saker en period där i detta hus…minst en gång i veckan var det något, så länge vi bodde där……

Eija: Ja, det är samma sak i detta hus. Händer det nåt så är det i perioder. Så händer det saker och så är det lungt och så händer det saker igen osv osv.

Det läskigaste jag har varit med om  var när vi sov över i ett gammalt hus.
Det var i ett litet utrymme brevid en vind, trapp upp o en liten som hall o dörren till vinden. Vi la oss o somnade, jaga vaknade av att någon gick över mina ben och släpade något tungt nerför trappen, dunk, dunk…
Sen hörde jag små prat från vinden och hur det snickrades där inne.
Hörde dörren öppnas och hur det återigen drog något över mej o sen ner i trappen.
Det var ett fönster i hallen som var in till vinden, och det lyste därinne på vinden, starkt inte som mån ljus eller så.
Efter tag slutade det och jag kunde somna.
Dagen efter frågade jag dom som ägt hustet om historien runt huset, utan att nämna något om mina upplevelser.
Dom berättade att förr både en familj med 7 barn, och dom livnärde sej på att göra kistor, på vinden.
I trappen kunde man se märken efter hur dom släpat ner kistorna.
Då berättade jag och sa då om lampan att någon glömt släcka, killen i huset visade mej då att fönstret är helt igenspikatpå insidan av vinden.
Jag sov aldrig där igen.