Jag är själv väldigt mottaglig för olika energier, vardagligt räcker det med att möta en person, även om jag inte känner henne eller honom så känner jag en massa saker inombords, ibland trillar tårarna ibland känner jag mig glad eller arg. Jobbigt när man tar upp andras känslor även om man inte vill. Har tränat mig på att stänga men ibland upptäcker jag att jag är öppen i samband med ett möte.

"skuggors" energi känns annorlunda känner igen kyla och ibland som en underbart värmande bomulls tuss som träffar en.

Tycker du har en alldeles perfekt förklaring på vad det var du mötte. Det verkar som om du har en naturlig kontakt och i och med det vet du vad det är du möter. Underbart nog så låter det som om du också tar det helt naturligt ochinte alls blev rädd.

En klok själ som lyssnar till din egen känsla för vad det är som händer. Super! Det är också helt underbar känsla när man kan nå dom som befinner sig i "limbo" och inte hittar Ljuset. Kanske du har den också alldeles naturliga gåvan att hjälpa dom stackarna!

Ta väl hand om dig och dina gåvor!

# 1: Jaa, jag känner också en massa inombords när jag möter en människa, hur hon mår alltså. Fast det är en helt obekant människa.

 Och ja, det är tungt att dra åt sig andras energier sådär, som barn hade jag allt som oftast behov av att emellanåt dra mig undan en stund, och alla undrade vad det var med mig; om jag var arg nu!?

Fast jag var liten så visste jag att det ju inte var så, men visste inte riktigt vad det var. Idag vet jag ju att det är för att jag måste ladda upp igen, för att jag så lätt tar in andras energier.

Mina barn gör också samma sak när dom har kompisar här: dom kan komma ut till köket till mig och säga att " jag ska bara komma och se vad du gör" Och lite senare igen gå in till sina kompisar igen!

Och ja, skuggors energier dom känner jag också som värme eller kyla, men vet inte riktigt hur jag ska tolka skillnaden mellan värmen och kylan, alltså när är det frågan om vad?

# 2:  Förut, längre tillbaka i tiden så var jag nog rädd för dom, men på senare år så brukar jag tänka att när jag kommer till hörnet av korridoren så vet jag alltid att jag kommer att möta någon med största sannolikhet, och faktum är att jag är mycket mera rädd att det ska vara någon levande än att det ska vara någon död!

Så är det faktiskt, och dom flesta skulle ju smälla av bara av blotta tanken!

Vad gör man när man hjälper dom stackarn att hitta ljuset?

Nej, jag tänker INTE praktisera det i min ensamhet där, jag frågar bara för att jag faktiskt vill veta! Dom skulle säker ge mig sparken från jobbet om dom fick veta att jag sysslade med sådant på natten där i min ensamhet.

Jag har också råkat på att någon har dött oväntat på natten, det var en alldeles kall och stel och fasansfull känsla som for igenom kroppen på mig. Vad var det? Vad ville den döde? Kan tilläggas att jag kanske blandade ihop mina egna känslor också dit; jag anklagade nämligen mig själv för att han hade dött, fast både förnuftet och jobbarkompisarna sa att jag ju inget kunde ha gjort!

Och så var det ju. Obduktionsrapporten visade senare också på kollaps av inre organ. Sedan drömde jag också om farbrorn ( eller rättare sagt så var jag i halvvaket tillstånd) Och han log spjuveraktigt ( som han också gjorde när han levde) och sa att hans tid hade varit ute och att det inte var mitt fel att han dog! Det kom han vid två tillfällen och sa åt mig!

Men vad var då dendär fasansfulla känslan i hans rum, uppskattningsvis en kort stund efter hans död?

Hej igen! Någon som vet hur man känner igen en väktare då ifall man skulle råka stöta på en sådan?