Helt otroligt!!!
Jag måste bara dela med mig. När jag gick ut med soporna fick jag se en stolsdyna ligga i barnpoolen. Och på denna dyna sitter det en helt dyngeblöt humla. Jag klara inte av att döda djur. Så jag tog in den satte den på en sarvett och tände en lampa så den kanske skulle torka. OCH DET GJORDE DEN. Jag har släppt ut den nu och den flög jättefint. Jag är sååå himla lycklig nu. Som sagt HELT OTROLIGT
åhhh va härligt!
Blir så lycklig av det du berättar! 
Log brett av ditt goa inlägg. Länge leve kärleken! Både till djur och människa! Kraam! :)
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Så fint gjort av dig!!!!!!
Varm kram till dig för det!!
Även de minsta förtjänar respekt och kärlek. Vackert av dig att rädda ett liv! :) Kram!
Han var så hjälplös. Det kändes verkligen bra att han klarade det
![[Hellas]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nu blev jag väldigt rörd!
Det var väldigt fint gjort av dig
Kram //Hellas
Vad gulligt!
Vilken fin gest, jag har gjort en liknande sak, med en humla som hade ramlat i en vattenhink….
Måste även berätta en episod, som man har skrattat åt många gånger…min yngste son som var i sju årsålder då, kom hem en dag från skolan, och hade med sig tre vandrande pinnar i en litet akvarium..(såg mest ut som en liten plastlåda som var genomskinnlig). Han hade fått dom av en skolkompis….det var första gången som jag hade sett en pinne….för det såg dom verkligen ut som….
Ok, han hade ställt dom i sitt rum och nästa dag när han var iskolan var jag fram och kikade på dom, och får till min fasa se att två av dom låg döda på bottnet av akvariet och en hängde halvdålig krampakigt på en gren….jag skyndade med dom ut i köket, tog stackarn som levde och tänkte att den behöver nog vatten…..
vrider på kranen och tar en droppe på fingret, tar pinnen i handen…..urk….det var läskigt…han hade ju karborrar i fötterna kändes det som…..men vad göra, stackarn höll ju på att dö med…så nu gällde det att sätta vattendroppen till munnen, så skulle nog allt ordna sig…
Jag såg min min sons rödgråtna ögon framför mig, sörjandes sina nya kelgrisar…nej…jag måste bara rädda den sista av dom….Då får jag till min fasa se, att jag hittar ingen mun….inget ansikte heller för den delen…..men….hjälp….vad göra….jo, smart som man är, så trycker jag vattendroppar i båda ändarna, för då måste det ju komma rätt någon gång iallafall……
Tyvärr så gick det inte att rädda den heller, hur jag än försökte, smälte t o m socker och försökte ge den energi på det viset….men icke, sa nicke…..vilken lång väntan det var sen innan sonen kom. Jag tvådde mina händer och visste inte hur jag skulle framföra att dom hade dött alla tre….
När så sonen äntligen kom hem, och fick reda på hela historien, så tog han det som en karl, och begravde dom… och sa sen, du mamma det var nog lika bra, eftersom vi skulle ju inte kunnat mata dom eftersom dom inte visste vart deras mun satt….
Slutet gott alltid gott….
#8 man gör så gott man kan
Tack ska ni ha alla!!!
Kram till dig! - (Tycker mycket om humlor själv) - och en sån fin osjälvisk handling = LJUS
Starta ny diskussion