Jag tror absolut att det är ett starkt negativt minne från ett tidigare liv som gör sig påmint. Det låter jobbigt att uppleva det varje år, så det är ju inte konstigt om du blir nere. Hoppas det är bättre idag, du överlevde i det här livet i år igen!

*skrattar* Jo, jag överlevde i år igen!

Och jag mår bra idag.  Jag tycker det är jättekonstigt….

Låter verkligen som om du fått en glimt av ett tidigare liv, vad som hände dig en midsommar….och att detta är så starkt så du känner detta varje år….skönt att du mår bättre idag….

Jag har alltid haft svårt med att typ duscha vatten rakt på ansiktet, får ångest och andnöd…men däremot har jag aldrig haft problem med att dyka i sjöar och så…

Men sen fick jag se ett tidigare liv, som fiskare i norge, jag dog i en storm när båten gick under, det var en fruktansvärd storm….så nu förstår jag varför jag inte klarar vatten som slår hårt emot ansiktet….

du  kanske har  varit med om  något  tråkigt   just  den här tiden    när  du var liten,jag blir alltid  lite deppig   i mars   , min  mamma  dog då…

#4 Precis vad jag tänkte på, man kan ha varit så liten så man inte kommer ihåg själv.

#3 Såg du ditt tidigare liv i en Meditation?

Jo, det kan ha hänt något när jag var liten också. Jag har ingen minnen innan jag var 15 år…

Konstigt.Jag har gått några kurser i Meditation, men där har vi fokuserat på andning och avslappning.

#7 Det finns olika meditationer. 

T ex Att möta sin guide. Medveten närvaro , Bearbeta problem…mm

#6 Ja det gjorde jag, med hjälp av ett band….som jag fick låna när jag gick en meditiationskurs….det var verkligen otroligt vad man fick fram för bilder, jag var man då och hade en fru med två små barn…

Inte ska man deppa på midsommar, då ska vi fira att vi äntligen går mot mörkare tider igen! ;)

Deppight, precis som alla andra känslor, är ett budskap från oss själva till oss själva, å den går över när vi upplevt budskapet klart och accepterat det fullt ut. 

Att fokusera på den eller att göra motstånd mot den i någon form ger den bara mer energi.

#9 Va' spännande det låter.

Jag ska fortsätta meditera (inte för att jag tänkt sluta med det) för nu är det ännu mer spännande om jag börjar se saker. Förut gjorde jag det för att slappna av.

#6 Förstod jag dig rätt att du inte har några minnen av ditt liv före 15-årsåldern?

#12 Ja det stämmer. Kommer inte ihåg något.

Det låter ju lite märkligt tycker jag! Har du frågat någon familjemedlem om ditt liv före 15-årsåldern? Har du inte det, så tycker jag att du ska göra det! Att du är deprimerad på midsommar har nog inte så mycket att göra med ditt tidigare liv, utan mer med ditt liv före din 15-årsdag i ditt nuvarande liv! Kram/Bjärvamor

#14 Pappa har Altzheimer så det går inte. Men jag skulle nog inte få något svar även om han frisk.

Mamma säger bara "-Nej, det vet jag inte" på allt jag frågar om tiden när jag bodde hemma. Så jag har gett upp. :-/

En gång när jag spådde mej så frågade jag tjejen om hon kunde se något från min barndom. Och hon sa' att det inte hänt något speciellt, iaf inget tråkigt i min barndom.

Usch vad det här lät deppigt….Det låter som om jag haft det jättetråkigt. :-( men det kanske jag har. Vad vet jag? ;-)

#10 Ditt inlägg har jag helt missat.

Vad är det för budskap tro som kommer samma dag varje år och håller i sej 1 dygn? Och har gjort i minst 19 år.

#15, jag tycker att det verkar vara jättekonstigt att inte komma ihåg något före 15 årsåldern, någonting måste man väl minnas…jag minns fragment från det jag var endast två år…det är ganska så ovanligt har jag hört….men du borde minnas från du var ca 6 år iallafall…..det låter nästan som att du har råkat ut för något som har gjort att du har stängt dig…kroppens eget sätt att överleva en trauma…..

Jag skulle nog gå till en hypnosläkare eller liknande, för detta är ju en stor bit av ditt liv som är bortsuddat, en viktig bit, tycker jag….Jag tror nog mer på att det är därifrån du får din deppighet under midsommaren…inte ett tidigare liv…….,hur som helst så borde du söka upp professionell hjälp för att reda ut vad som har hänt dig i din tidiga barn och ungdomstid….tycker så synd om dig, jag skulle nog allt leta och reda ut det på något vis….

Min dotter har en kompis, som led av anorexia och bullimi, och när hon kom upp i gymnasiet, så fick hon äntligen hjälp mot det, och under utredningen så kom det fram att hon hade blivit utnyttjad av sin farfar, ända sen hon var i tre årsåldern, men hon hade förträngt detta….först nu börjar hon komma ihåg små fragment….väldigt jobbigt för henne, men hon vill få bort det ifrån sitt liv….hon kan inte läka, förän hon accepterar fakta…allt detta var grunden till hennes anorexi och bullimi….

Så vännen försök att reda ut detta, Verkar som om det är något som har hänt en midsommar….Det är vad jag anser iallafall. Kram/Eija

Jag tror samma som Eija. Hoppas att det reder upp sig, att du inte ska ha det såhär resten av livet *kram*

jag tycker  det   verkar  konstigt  att du inte kommer   ihåg  något  för  din  15   års dag.  jag menar   , när  man  började  skolan  , när man    va  13-14   då hände det mycket  grejjer, med sin kropp mm, du  måste ha förträngt  något….

#16 Det budskap du ännu inte lyssnat på, det är ju därför det återkommer. Det är de känslor du upplever som är ekon från det förflutna som av någon anledning poppar upp just då. Det är alltså exakt det du upplever när du utforskar alla dessa känslor nyfiket på alla sätt du kan komma på, tills känslorna försvunnit.

#19, tänker precis det samma som du, det är en viktig tid, det händer så enormt mycke just under dessa år….det kändes nästan som perioden mellan 10 - 15, motsvarade tio år minst….sådant glömmer man inte….

så därför är det något som har gjort att du har stängt av….kära Cina_1..

Själv har jag minnen från 2-3 års ålder. Men för att skydda oss själva stänger bort den informationen som kan skada oss, för att livet ska gå vidare. Så med största sannolikhet har det hänt dig något. Men tänk på detta, om du vill ha tillbaka dina minnen är det säkrast för dig att den som hjälper dig har profesionell utbildning, dvs psykolog eller liknande. Om inte kan minnerna skada dig, tänk på detta. Tänker enbart på ditt bästa. SGL

Föräldrar brukar ju berätta för sina barn om deras första levnadsår! Om deras första tand, när började du gå? Vad var ditt första ord? Hur lång du var, och vad du vägde. Kunde du läsa innan du började skolan? Har du några teckningar kvar från lekis eller skolan?

Men när jag tänker efter så tror jag faktiskt att du skojar med oss nu! Om inte så bör du söka upp en psykolog i morgon!

 Håller med NR-17

  det är Väldigt konstigt att du inte kommer i håg något innan 15. Men där efter kommer du i håg? Har du inga foton som du kan se på?

  Du får nog ta kontakt med någon så du får hjälp. För sådant påverkar ju omgivningen o du hadde en son?..

 Ja, Ja, Lycka till.

jag tycker  du ska   ta  reda på  vad  som hände innan   du  var  15, jag  önskar  dig all   lycka   och att   du  får  må bra

#20 Nu förstår jag.  Och visst är det så. Kanske jag någon dag forskar i det.

#22 Men det stör mej inte att jag inte har några minnen. Jag tycker bara att det är konstigt.

#23. Självklart berättar mamma om sådana saker. När jag var 14 så flyttade jag och det är när jag tar upp anledningen till det med min mamma så svarar hon som jag skrev i inlägg 15. Blev lite fel i svaret där, jag skulle ha utvecklat det :-/

Så det är innan 14 som jag inte kommer ihåg något.

#24 Visst har jag foton. Men det hjälper inte, jag kommer inte ihåg händelserna för det. Min son är 19 år så jag kan prata och förklara för honom.

Jag har tänkt på det här med mina minnen nu några dagar och det är allmänt dåligt. Jag har bott utomlands 6,5 månad. Bott i Sthlm 7 år och jag har inte jättemycket minnen. Min son brukar reta mej för att det är så dåligt…

Men jag tror att det beror på att jag inte "underhåller" dom. Om man pratar om saker som hänt så kommer man säkert ihåg mer. Men kommer man ifrån personerna som var med när saker hände så har man ingen att "underhålla" dom med. Vad tror ni?

Jag har också minnen från  då jag var riktigt liten. Så jag håller med Eija, ta och be om hjälp för att minnas. Så kanske du i framtiden kan få känna glädje då Midsommar kommer