Min snart 5-åriga dotter...
… har vid ett flertal tillfällen mycket generat och försynt i förtroende för mig sagt saker som jag tolkat betyder att hon har sett saker som inte vi andra kan se. Hon är mycket mogen och jag kan inte förstå hur hon skulle kunna ha fantiserat ihop det annars.
Jag själv har varit med om många övernaturligheter, liksom min farmor och barnens farmorsfar, så hon har det på båda sidor och jag tvivlar inte på henne, då jag själv varit med om liknande.
Nu undrar jag hur jag ska bemöta henne i hennes funderingar - på hennes nivå - i ett ämne som jag själv inte kan förklara. Jag kan berätta mer sen, det här är första gången som jag är här inne, och det är inte nåt som jag pratar om med andra i vanliga fall… Hon säger att hon anförtror sig till mig för att hon VET att jag också har varit med om det som hon är, och jag har aldrig i mitt liv pratat om spöken eller andar med henne.

ett försiktigt råd är från mig att ta det så "naturligt" det går - att validera att det hon faktiskt ser inte konstigare än att äta ett äpple.
# 0 Min direkta känsla då jag läste ditt inlägg är att din dotter är en mycket gammal själ,jag fick oxå en känsla av att hon kan ha varit din mamma i ett tidigare liv…!Det är jättesvårt att riktigt veta hur man som förälder ska agera då ens lilla barn är seende(vilket alla barn är från början…innan allt yttre i samhället får dom att "stänga av") Låt henne förklara, ta till dig & lyssna men mitt råd är att gå inte in djupare i diskussionen…detta kommer att komma av sig själv så småningom!
Kram & Lycka till /Anna
Detta problem om man nu ska kallade problem har min mamma haft när jag o min syster var små, jag såg saker jag ibland blev rädd för , jag stog vid ett tilfälle och pekade på golvet o sa att jag såg en liten gubbe på golvet, men mamma såg ingenting alls, och en gång när jag och mamma satt i hennes säng så slängde jag mej helt plötsligt in i hennes famn o vart rädd, mamma frågade vad de var o jag hade svarat att trollen hoppade i sängen.
helt konstigt tycker jag men det har min mamma berättat, och dom gånger sånna saker hände brukade hon säga att de var okej och att det inte var nått farligt mm, och lyssnade på allt jag sa, men gick inte in på de något mer för jag var i 2 års åldern.
så de man kan göra är nog att lyssna och förklara att det inte är nått farligt eller nått att va rädd för.
Tack!
Ja, ska jag berätta om A då. Det började förra hösten, när vi precis flyttat in i vår nya lägenhet, ett dödsbo som vi renoverat upp. När vi står i köket tittar A mot något och säger "den gamla tanten saknar sitt kök". Och det kan jag verkligen tro att tanten skulle göra, för vi har gjort om allt!
Sen i vintras, under två nätter när vi var på resande fot, så låg hon vaken nån timme på natten (brukar hon aldrig göra annars) och pratade med mig. OBS att hon bara var 4,5 år då! Hon sa bl a att "hon brukar se prickar som formar sig till Tecken som bara hon kan tyda" och att "hon vet att jag har varit med om det, men inte pappa och inte L (lillasyster)" och att "jag aldrig får säger det till någon, för ingen skulle förstå". Att "hon brukar se saker som inte andra kan se, men jag tror att du också kan se det mamma".
Nästa natt sa hon att "jag visst får prata om det med någon om jag känner att jag skulle vilja, men att ingen ändå skulle förstå". Fatta att ungen bara var 4,5 år, vad besitter hon för djuphet? Hon förvånar alla med sina alltid intelligenta frågor om liv och död hur som helst, om universum och döden och liknande.
Igår kväll innan hon skulle sova sa hon att "hon brukar se saker som nästan är som i fantasin" och då frågade jag vad och när. "jag vet inte riktigt, men senast så såg jag det hos farmor, vid bokhyllan, och jag tror att det var på riktigt fast bara jag såg det". Sen ville hon inte prata mer.
…………………
Jag själv har inte sett saker, men jag har hört, MÅNGA gånger i min barndom, i vår sommastuga, där det sägs "spöka". Jag hörde ljud på vinden i stort sett varje kväll, att folk gick på övervåningen och flyttade bord, gick ner för trappan mm och höll på, fast det inte var nån där. Jag vågade dock inte säga till nån, och mina föräldrar har inte samma förmåga (men det hade min farmor, det har hon sagt). Jag har också "träffat" min döda mormor en gång
-----------------
Jag tycker att det som A berättar för mig är lite "läskigt" och jag blir ju såklart nyfiken på vad mer hon kommer att berätta för mig i framtiden. Vad bär hon inom sig?

Jag tycker inte att du ska ta et för "läskigt". Som någon sa tidigare - ta det så naturligt som möjligt. Det gjorde jag med mina ungar när de berättade vad de sett och känt av…
Jag menade bara på att; "jaaa ibland kan vissa människor se/höra/känna saker som inte alla andra kan. Det betyder bara att man är mer öppen och det är inget att vara orolig för. De som du ser kommer till dig och visar sig för att du är öppen för sådana här saker och du kan försöka lista ut vad de vill när du känner dig redo för det.. Eller så kan du välja att stänga av om du skulle vilja det."
Ungefär så har jag sagt till mina.. Det ordnar sig ska du se :)
kram lia