Om man fick önska sig på riktigt!
Konstigt va__när man har sina nära o kära kvar här i livet,då är man inte förståndig nog att uppskatta dem.Men när de har gått bort(o är spöken eller Andar ) det är Då man önskar att de fanns kvar här (i sina människokroppar prisis som de var innan de var innan de gick bort från detta liv.) så man kunde umgås igen med sina nära o kära.(ibland så kan nog fler än jag tänka som så t.ex. Nu när jag behöver dig mamma som mest så finns du ej här.) Eller har jag fel?
Du har så rätt.
Så sant så sant!
så känner jag också, vad jag saknar min mamma nu, vill så gärna att hon ska finnas hos oss här på på jorden.
Håller med om det fullständigt, synd bara att vi förstår det försent, eller kanske vi får lära oss ett nytt sätt att umgås med våra nära och kära.
Det är så sant så….Man saknar inte koa för än båset är tomt…
Så sant, jag saknar min morfar oerhört så jag längtar verkligen efter att få återse honom igen(men då är han inte morfar men ändå), han hälsar på mig regelbundet i sin andeform och håller mig uppdaterad på vad som sker å ska ske i mitt liv.Men de som man inte känner något speciellt för i sin familj/släkt tror jag är lika på andra sidan, att de är några som man bara hejar på när man möts, kärleksfullt förstås.Fast nog längtar jag mest efter alla mina djur.
Starta ny diskussion