Va intressant, jag har läst lite böcker om det.

Kram från kaja

Jag tycker psykometri är väldigt roligt. Om man bara slappnar av och litar på det man känner så är det inte alls svårt. Och många blir förvånade hur mycket information man kan få av ett föremål när man känner på det.

Usch, jag tycker det är jättesvårt!!

Det blir ju bra när man gör det, men jag har slltid sån ångest innan jag gör det….

Så spännande, Nä jag har inte själv testat de men ska göra de när jag vet mer hur man gör.

Ja, jag går ju en mediumutbildning för Terry Evans och har avslutat del två av fyra. Nästa gång vi kommer ner ska vi göra en psykometri för en publik, i nov blir det.

Jag undrar om man kan "trötta" ut ett föremål. Om jag fått en sak av ngn, eller har en gammal sak, kan man trötta ut föremålet om man provar att känna in många gånger? Och om det är ett föremål från en person som lever i dag, får man då in aktuella/färska känslor/sinnesstämmningar från personen?

Kram Katarina

Jag tyckte psykometri var jättesvårt från början. Att våga lita på det jag känner. Sen släppte det. Nu går det för det mesta väldigt bra, men ibland låser jag mig totalt.

#6 Personligen tror jag inte att man kan trötta ut ett föremål. Det är väl snarare så att du tröttar ut dig själv om du gör det många gånger.

Ja jag får in känslor från nuet och från hur personen har mått tidigare, inte alltid men ibland. Jag tyckte inte att det var roligt i början men nu tycker jag att det är roligt, man lär sig hur man ska göra. Dat är bara att slappna av och berätta om det du får upp.

#8 Tack! Får du alltid upp både bilder och känslor eller kan det vara känslor i bland och bilder i bland? Och om jag fått en gåva, sak från en mkt nära vän, är det alltid den som gav mig föremålet, är det han/hons känslor som känns i mig eller kan det vara mina egna? Rörig fråga kanske, men av stor betydelse för mig.

Och hur vet man om dom bilder som dyker upp är "riktiga" eller bara ens fantasi?

För mig dyker det nämligen alltid upp bilder, eller ibland bara någon detalj…  Ibland kan bilden vara "enfärgad" t. ex. olika bruna nyanser… Ibland kan det också vara med någon diffus känsla, eller osäker doft.

Vad säger ni som kan mera om detta, vad ska man riktigt tro?

#9 Jag får upp bilder och känslor. Jag går ju under utbildning ännu på detta men jag går direkt på min intution. Det stämmer ju inte alltid men till 80% av de jag har gjort ivarjefall. Det är den som du har fått föremålet av dennes känslor du känner och inte dina. Det har jag fått lära mig.

#10 ja du vad ska jag svara. Jsg vet ju att det jag känner inte är min fantasi utan det är en känsla jag får till mig när jag håller i föremålet och den går jag på.

#10 I början, när man gör detta vet man ju inte om det är fantasi eller "på riktigt"!
Man övar då lämpligen med föremål som har en känd ägare och som kan ge en ärlig och riktig feedback. Jag tror det svåraste är att "våga" för det blir ofta väldigt fel och tokigt kan jag lova :)!
Efter en hel del övning så blir man säkrare och säkrare.

Det handlar ju om att lära sig lita på sig själv och kunna hålla isär sin fantasi, som vi ju alla har och de förnimmelser som föremålet ger.
En annan viktig del och som nog är svårast, är att lära sig tolka de bilder och de känslor man får till sig.
Man kan inte bara säga att "Jag ser brun färg"……..
Man måste tolka färgen, känslor, dofter så att det blir en helhet.

Det man även ska komma ihåg är att om du får ett föremål av en pojkvän som han i sin tur ärvt eller fått av någon annan som ägt föremålet så känner man in energi från den tidigare ägaren om föremålet inte är renat.
Den som är riktigt energikänslig och kanske använder mormors gamla ring kan känna av mormor och även hennes krämpor eller annat smått och gott!

Har ej prövat - men är väldigt nyfiken, är något speciellt material bättre att starta med som nybörjare?

Kan man känna av klädesplagg som man lånar/fått av någon?

Jag började med det "klassiska" kortlek, känna av om det var röda eller svarta kort ( ta bort dom klädda korten ). Sen bad jag min 13-årige son att rita något på ett papper som han lade i ett kuvert och slickade igen. jag bad honom att tänka på föremålet när han ritade. Det ska vara enkla saker, alltså ett föremål inte för detaljerade teckningar. Jag prickade rätt på 4 av fem. Jag satte mig och slappnade av, blundade, tog några djupa andetag och höll brevet mellan handflatorna. Det kom lite olika tankar, sen helt plötsligt kom "svaret". Efter första brevet/bilden, gick jag in till min son med kuvertet oöppnat och sa, jag säger gitarr, han sa öppna får du se. Jag öppnade kuvertet och han hade ritat en gitarr. Tramsig som man är hoppade jag upp o ner och sa…jag är medial, jag är medial *L*. Ett annat exempel, då kände jag röklukt, jag gick in och sa till honom, att jag vet inte, det kommer inget mer, så jag säger cigarett eller eld. Öppnade kuvertet och såg att han ritat eld. Bara att börja moonflower…

Kram Katarina

#13 Det går att använda precis vad som helst men det man kan tänka på är att ju färre personer som hanterat ett föremål desto bättre eftersom man då slipper fundera på om man känt in någon annans energi.
En ring, ett hårband, ett verktyg ect.
Det är ett jättebra sätt att jobba upp sin intuition på.

Det finns en hel del tidigare trådar om just detta så om du vill ha lite tips så kika runt med hjälp av sökfunktionen
Här är bla. en artikel: Psykometri - att "läsa" energier