hehe… jag känner mig ofta förföljd när jag är ute i skogen…

Tror de tomten som bor i skogen som kollar mig - om jag ser han å så vidare… =)

 ok.Ja så där har jag också känt då o då.(ibland så känns det som om det går någon osynlig människa bredvid mig när jag är ute o gårm.m.)

Jag däremot är livrädd att gå i skogen ensam…..för det första så skulle jag gå vilse på stört och för det andra är jag livrädd för ett möte med en älg…huga……har älgskräck…., så därför skulle jag nog knappt slappna av såpass att jag kunde meditera där…

)I Skogen får jag min energi för att klara dagen,,Jag är inne i en period som jag bara är där..Orkar inte träffa mäniskor..Granskogen ger ren luft o svalka tystnad..Men vi är olika.

Håller med dig_skogen är underbar,med fågelkvitter o lugn o ro.

Jag går i skogen varje dag och hämtar ny kraft för att möta vardagen. Ibland vet jag att jag har sällskap för jag hör tassandet bakom ryggen, men ser ingen när jag vänder mig om.. På hösten hörs det väldigt tydligt av rasslande löv, men det kan vara någon av mina änglahundar också.. :)

Skogen och jag har ett djupt kärleksförhållande*ler* De känslor och energier jag förnimmer när jag går mellan träden, är obeskrivlig. Det är nästan så att jag kan "se" tider förändras framför mig, jag blir den jag känner mig som "här inne". Jag känner upprymdhet, fjärilar i magen, tysta starka budskap från skog och mark. Nästan som att upptas av det gröna*ler*

Skogen är andligheten själv. Jag har förmånen att få bo i ett skogsbryn, jag talar med trädena varje dag. Dom kommunucerar tillbaka till mig via "bilder".

Vissa träd känner man sig mera dragen till, jag tror att det är dom träden som har mest att ge en (för tillfället iallafall).

Överlag är andelivet rikt i en skog. Jag har ibland varit ute vid 4- tiden på morgonen, då är andelivet som rikast. Man kan "höra" dom, "känna" dom, "se" dom, "lukta" dom, man skymtar dom i ögonvrån.

 Jag har i hela mitt liv kunnat känna av andelivet i skogen, skogen är livsviktig för mig, och jag tror inte alls att det är någon slump att jag har bosatt mig i skogen!

Ja träd kan säga mycket.Men jag är fasinerad av olika stenar.Man kan stå på dom luta sig mot dom o vissa blir man väldigt lugn av.Men det som är så bra, är att vi är olika, o det är så bra när man har hittat sin sak som man mår bra av.O det är skogen.Man kan gå sama stig o se höra nya saker varje gång.Det är bara för härligt.Lena

Jag tror att jag ska gå ut inatt vid 4- tiden, då är hinnorna mellan världarna som tunnast, och se vad som finns här i trädgården. Jag brukar fö alltid vakna vid 4- tiden varje natt.

Det är ju också så att om människan dör en naturlig död, så dör hon oftast vid 4- tiden på morgonen. Jag har svept många lik vid den tiden på morgonen. Jag jobbar alltså på sjukhus.

mommo!!Det låter så spänande..Men jag vet inte vad som har hänt mig, För jag kan trava i väg, så blir det bom stopp.Och jag blir så himla rädd och kan inte gå framåt o det smittar av sig på hundarna.Har en Rottis 10år en Napolianare 8 år, hon vägrar att gå in i skogen när det är mörkt.Det hjälper inte att ha henne koplad hon rör sig inte en meter…Så jag hadde önskat att jag fick gå med dig..Om du kommer i väg, så för sök att åter gehär hur du hadde det.Lena

Jag är ut i skogen näst intill dagligen, nu har det varit frör varmt och senare mygg mygg mygg. Det finns ingen plats där mitt sinne får sådan ro, och man känner hur batterierna laddas. Finns inget där som skrämmer en, men när det luktar björn, för den luringen luktar inge gott, då börjar jag väsnas lite.

 Hallo där Sven!!Vad håller du till där det fins BJÖRN?)Det djuret är jag väldigt rädd för, o Ormar.Som tur är så fins det inte Björn så ofta här i norra Halland..

#13 Är mer rädd för fästingar, det började komma sånna för tre år sen. Allt ont kommer från södern. Om en björn kommer då märker man det, men fästingar fy.

#12, det va ju intressant det där om björn, själv bor jag i trakter där björn inte alls är ovanlig. Det närmsta jag kommit är fräscha avtryck av deras fötter/tassar eller vad det nu heter, och en liten tofs med brunt hår. Har oxå hört att de kan lukta, men tack och lov sluppit känna det på riktigt, jag är räääääääädd för björn. Skulle bara va kul att få närmare beskrivning på den där doften!

Den är svår att beskriva, men känner du att det börjar lukta illa fränt starkt, låt lite illa så märker du om det försvinner. Gör det inte det är det säkert ingen nalle. Dom är mycket diskreta.

Underbart att gå ut i skog och orörd natur och hämta kraft. Blir rörd, tacksam och lugn när jag är i naturen. Älskar moder jord och får ågren över att vi människor förstör henne.

  Skogen!!Regnskogen är morder jords lungor. Och vad händer där??Här i våra skogar avvärkas det med kalhyggen som följd..Jag vet att Granen rensar luften..Men det är inte många Granar kvar, här jag bor..där av mindre bra luft.Tror jag..   

#3

Hejsan Eija!

Kan bara säga - flytta till Gotland, där bor jag…

Jag är ju själv från Sundsvalls-trakten..å på slutet kunde jag både se; lo, varg och björn- spår inkl. alla "jäkla" närgånga älgar som skrämmer skiten ur mig varje gång jag e hemma på besök…

Nu har jag funnit lugnet i skogen här på ön - största rovdjuret är Räven…hehehehe…å inte får han skabb heller =)

De finns visserligen vildssvin här - men inte där jag bor *ler*

Sen är de hjort å rådjur som gäller - de e fint kött de´

KRAM

#19 Kan inte låta bli att berätta om min fegis till bror. Han stod vid en tjärn och fiskade med ett kastspö. När han stod där kom en älg ut på den udden han stod på. Älgen kom närmare och närmare, han blev rädd och klättrade upp i ett träd. Älgen ställde sig nedan för träet och kollade på brodern. Han skrek och slog med kastspöet i luften, älgen stod kvar i flera timmar enligt honom, (jag tror han tyckte det var så länge) det var troligen en fjolårs kalv som moder jagat iväg, och den var bara nyfiken. Har själv haft sådana på bara några meter ifån mig. Men min stackars broder vill inte gå ut i skogen själv efter denna händelse. Vilket muntrar upp mig när det kommer på tal.