Hej…

Usch jaaa…ibland undrar man till vilken nytta allt jäkelskap har. Lider med dej o de andra….Har inga tröstande ord i denna stund..men tänker på er.

Varm kram!!!

Tack! Har försökt skicka ljus o värme, men det är nog för blockat pga egen påverkan!! Skulle så gärna vilja veta hur "lillebror" mår och vad som hände, men vet ju att vi inte alltid får det…det är bara såååå jobbigt att stå med ett varför i handen o inte veta vad man ska göra med det. Kram tillbaks

Allt känns så meningslöst ibland…..man är maktlös. Och denna frågan "varför" jaaaa…..Men Gud ville nåt annat med denna lillpojken tydligen. Han ville ha honom hos sej med en gång…Tänk som så att pojken har det bra där han är….jag veeet…det är svårt…..

Kraaam!!!

Ja , det är inte altid man förstår det som sker, tyvärr !

Kramar till er med tröst!

Kram Jane

Upplevde samma sak förra hösten, min svägerskas son dog. ( Just före förlossningen)

Begravningen var hemsk, men någonting som jag aldrig skulle ha velat vara utan ( jag menar att det var ett prigileum att ha fått vara med om den)

Ännu tänker jag på pojken nästan varje dag, och jag vet att hans föräldrar har det svårt…

Det är jättesvårt att hantera, fastän obduktionen visade att han hade skador som skulle ha gjort att han inte skulle ha kunnat leva många timmar utanför moderlivet, så frågar man sig VARFÖR??

Puh ja, skall träffa min väninna första gången efter detta nu i veckan. Jag brukar vara ett bra stöd, men pga omständigheterna känns det som jag inte kan va de utan bara ledsen själv. Det är så svårt helt enkelt. Mest beror ju min sorg på att hon har det så svårt, jag känner verkligen med henne, genom henne.  Önskar ingen någonsin att behöva gå igenom liknande.

Du är nog ett stöd  för henne även om du är lessen själv….Det räcker nog bara med att du finns där för henne….

sorry att jag bara kommer med tråkigheter, men detta forum är så bra att kunna skriva av sig på o få stöd!

Tack alla som orkar/vill läsa o skriva det betyder mycket!

#6 ibland behöver man inte säga så mycket utan bara finnas där !

Kram Jane

#vapala#  Känner så strarkt med dig, varför skall det behöva vara så….Barnet hann ju inte med något, men föräldrarna….varför….det är väl dessa saker man skall lära något av…..

jag miste en son som föddes i sjunde månaden, han levde bara i fem timmar, men då på den tiden kunde dom inte rädda alla barn som var så små, han vägde ett kilo……hade det hänt idag så hade det gått….så jag vet vad det innebär….fast i mitt hjärta visste jag innan han blev född, att något sådant skulle hända….så jag var förberedd på något vis….

Sänder varma kramar till dig och din väninna med familj…..

#6 Självklart är du ett stöd för henne även om du själv är ledsen och gråter.
Kramas med henne
Prata med henne
Gråt med henne
Med handra ord,
Var med henne

Snälla Vapala!!! Klart du ska skriva av dej….det brukar hjälpa…Och kan vi komma med råd och stöd så gör vi gärna det….Jag tror jag talar för de flesta här inne.  Sen om det är sorgset….roligt eller nåt annat….det spelar kvitta…..

Kramar om igen…

Nej, men det räcker att du finns till för henne. Man behöver inte prata så mycket, helt enkelt för att det finns inga ord. Hon kommer nog att prata så då får du bara vara ett stöd för henne…

Ja, det är så overkligt när barn dör, på ett fotografi som dom har av honom ( som död då, han levde ju aldrig) så liknar han så otroligt mycket min son, men dom skulle ju ha varit kusiner…

Och han såg så jättefin ut fast han var död *saknar*

Sorgen är inte barnets känslor, utan era egna. Jag skulle bli mycket förvånad om inte barnet självt skulle se det som mycket bättre om alla som upprörs, dvs får sina känslor upprörda i sin egen "känslogryta", skulle se det som ett gyllene tillfälle till personlig utveckling genom att nyfiket utforska precis hur sorgen känns. Ja, än mer förvånad skulle jag bli om inte barnet vill bli munnet med den glädje och kärlek som finns bakom sorgen snarare än de tunga energierna som sorg ofta innebär.

I medkänsla

/Lasse

Precis så fin var han nog, hon skrev det att även om han inte levde var han så fin, så perfekt.

Jag vet att deet händer o det inte går att  ändra, men just efter hela tiden, allt har varit som det ska och så drar någon undan benen på en totalt! Trodde messet jag fick skulle säg om det blev flick eller pojke inte något så otänkbart.

Saknar honom oerhört fast vi aldrig träffats.

Puss o kram till dig lille goding, tänder ett ljus även ikväll!!

Ja, du Tur Budda, säg det till föräldrarna…

" Gyllene tillfälle till personlig utveckling genom att nyfiket utforska precis hur sorgen känns".

Klen tröst när man just har förlorat sitt barn.

Självklart Tur Budda är sorg något man själv "bringar" sig, det är ju i botten av att man inte fått som man velat, men vaddå utforska?? Man är nedstämd/mår dåligt/gråter och orsaken vet man ju så vad skall utforskas??

Dessutom (i min värld i alla fall) är den här typen av sorg inte bara för egot utan för den orättvisa som råder….det finns de som föder oönskade barn till världen medan någon som är efterlängtad och älskad inte får ens en chans!

Håller med Vapala i detta….Vadå utforska ja????? Sorg är sorg….rakt av…..varför utforska för??? det vet man ju redan…..

Sängen kallar…

Tack åter alla ! Sov gott o hoppas den lilla söta drömfen kommer med vackra drömmar till er

Karmakram

Det är skillnad i den ursprungliga betydelsen av ordet cynism och hur det tolkas i modern tid. Min kommentar är avsedd för de som kan ta till sig den i ordets ursprungliga mening, övriga ber jag om ursäkt för vad som upplevs som cyniskt i modern mening.

#19 Åhh, jag kan bara beklaga sorgen och skicka massor av kärlek och healing till dig och din väninna! Kanske var det så att den lille lillpojken inte var redo för världen i någon form, men han finns ändå på något sätt runt er, det tror jag på!!

Superkramis på dig