Oj, det va inte lätt att svara på. Har du en bra/öppen relation med dina föräldrar? I så fall, be att få prata med dom båda två och tala om hur du känner, att dom får försöka lösa sina "problem" med varandra utan bråk. Alla mår ju dåligt när det är bråk mellan föräldrarna.

Katarina

Steg ett är att genomskåda och släppa din medskapande del i historien. Den delen hittar du i alla de känslor du upplever som jobbiga på något sätt i samband med bråken.

Att få sätta ord på vad man känner är jätteviktigt. Ibland är det svårt att tala om vad man känner, och då kan det vara lättare att skriva, ett brev eller ett mail. Det är viktigt att veta att du inte har möjlighet att ordna deras relation och att du inte har skuld i att de bråkar. Det viktiga är att du tar hand om dig och känner tillit till livet.

Solkramar Ewa

visa mor och far dänna sida jag tror dom fattar vad du menarnär du vil ha hjälp. kom till mig och prata av dig. och tack för i går helsa kent kram mia

Det är jobbigt när någon i ens närhet bråkar, och även om man inte har med bråket att göra, blir man en del av det hela bara för att man är närvarande. Vuxna måste ibland ventilera sina åsikter, och har bägge en stark vilja kan det gå hett till. Men tänk så här att du inte har med saken att göra, det är deras bråk inte ditt. Dom tror inte att du lider av detta, och dom älskar säkert dig bägge två.

när mina föräldrar bråkar går det oftast ut över mej. förra året hände det till och med att ja blev uttskälld av min pappa för att ja kom hen från skolan.

dom vet att jag tar illa upp av det men de hjälper inte. min 7 åriga lillasyster sa en dag till mina föräldrar att dom sårar henne när dom bråkar men pappa sa bara att dom sårar varran mer.

ibland kan det vara hur lungt som hellst men iblan kalara ja inte av att vara hemma har till och med hänt att jag har vart ute hela nätter. men när man väl kommer hem kan de va som bortblåst i 5min sen bryter hellvetet loss igen.

#4 mia ja vet att ja har dej å de ä ja jätte glad för :D

Det kanske inte är din plikt att få dom att sluta bråka,antagligen ska dom gå igenom detta själva.

kram monica

Jag minns tyvärr några år av min egen barndom en del tonårstid. Min mor hade träffat en man, det gick väl bra tills min bror föddes. Sen började h-vetet, han blev utan jobb och var hemma och söp. Allt blev mitt fel jag skulle lämmnas till fosterföräldrar tyckte han, jag grät när jag var tvungen att gå hem. Tur var att min morfar och hans bror ingrep, så att jag flyttade hem till morfar och mormor. Jag gråter när jag skriver detta ska du veta, det var ett h-vete. Men jag är inge bitter på min mor för hon var helt nedtryckt av honom.

tack lilla du ring om du behöver mig eran mammagranbacken  kram mia

Näe…va tråkigt, när föräldrar bråkar….jag hade en hemsk uppväxt med bråk och våld….jag minns saker från det jag är två år…det är inte många som tror det…trodde ibland inte själv det heller…tänkte att det är väl något som jag har hört berättats…

Men hur då och av vem…..min bror var visserligen två år äldre…men inte tror jag att det var han som berättade….och en sak vet jag att det inte var…Detta hände i Finland där jag är född, vi bodde ute i skogen i en liten stuga  på ett rum och kök, den hade min pappa byggt…kammaren var endast avskiljd med ett drapperi…min bror och jag vaknar av att det är ett herrans liv..mamma skriker och pappa lika så…vi drar undan drapperiet och då ser vi hur pappa drar mamma längs golvet hållandes i hennes långa hår…och i andra handen har han en yxa….ute i hallen står den vedkubbe, och ved staplat….han brukar hugga veden till spisen där….¨

Jag skriker allt vad jag orkar…pappa släpper mamma, som flyger upp och får tag i en träslev och kastar den mot mig…den studsar på golvet och upp på mitt ben, som gör jätteont…jag fattar inte varför mamma gör så………men långt senare förstår jag henne, hon ville helt enkelt inte att vi skulle se när dom bråkade…….jag har många gånger undrat vad som hade hänt om jag inte hade skrikit……

Denna historia frågade jag min mamma om när var vuxen, hon bara tittade på mig och erkände att det var sant, hon kunde inte förstå att jag kom ihåg detta…

Nä fy vad många det är som blir utsatta med bråk och elände i hemmet….det är tur att din lillasyster har dig när det är sådär…en önskar att man kunde skicka kraft dit så dom slutade och tänkte på er istället……