Jag börjar väl då…

Har varit singel i snart två år och då avslutade jag mitt andra äktenskap. Känns faktiskt som om jag skulle kunna tänka mig att vara singel resten av livet… men om jag snubblar över rätt gubbe så vet man ju aldrig…

För att finna "den rätta" ska man ju ha utvecklat de förmågor hos sig själv som man vill att den tilltänkta ska ha…så detta är ju en perfekt plats även för dettaLycka till & Kram

#2  För mig fattas det en del… för jag är varken rik eller snygg

Hehe ja vem vet ja ja jag får väll amela mig då hehe

MVH Zedd75

## Din fina insida & även din charmiga utsida har du ju redan;-)Men vi får avvakta å se…kanske dyker upp någon rik prins;-)

Kram

Vild och skild! Ja, det där vilda ser man bara om man känner mig väl, och när jag känner mig trygg!

Jag vet egentligen precis vad jag vill ha, och jag vet vad jag kan ge.Undrar om det finns någon som kan ta emot det? Det är den stora frågan!

Jag hoppar över, det är så skönt utan karl man gör precis som man vill,det räcker för mej att se dom på tråden,fast en som kan snickra och måla och gräva i trädgården och hjälpa till att städa och stryka och göra ren fönstren och…….Äh, jag får göra det själv.

Jag hoppar över, det är så skönt utan karl man gör precis som man vill,det räcker för mej att se dom på tråden,fast en som kan snickra och måla och gräva i trädgården och hjälpa till att städa och stryka och göra ren fönstren och…….Äh, jag får göra det själv.

lycka till alla singlar nu:D hoppas att det kanske kan bli ett bröllop här på ön*ler stort*

#9 Ja och om det blir bröllop så hoppas jag att vi alla blir bjudna ;)

jaa det hoppas jag att vi blir ler:)

Bröllop, det vore något. Längesen jag var på något sådant o kanske inte bara andlig inbjudan :).  Men…lycka till ni singlar!

#9 Ja, något bröllop tänker jag då inte åstadkomma igen i alla fall, det räcker fullgott med två. Dessutom har mitt efternamn blivit kortare för varje äktenskap… och det blir nog inte lätt att hitta en karl med kortare efternamn än det jag har nu

hihi *fnissar  jag heter ju Karl

#14 Se där ja… men du har knappast ett efternamn på tre bokstäver eller mindre

Även jag är öppen för trevliga förslag från hågade trollkarlar!

Jag är singel med ganska höga krav så det blir kanske svårt

Lycka till alla sniglar så det blir bröllop nästa år

AHA Elisabeth.. det var därför du skicka länken på tips för brölop. För du själv är sugen på ett  

MVH zedd75

Det är lixom liiite tunnsått med trollkarlar till alla häxor… vi kanske får lägga ut en kanal på nåt annat iFokus   Finns ju Volvo…. men det känns inte riktigt som att vi delar intresse där… *fniss*

Jag säger som somliga, lycka till med sökandet….visst finns det alltid någon för alla, det gäller bara att hitta honom/henne…Jag ramla på min gubbe av en slump, vi träffades via en MC-träff, jag var nöjd med livet och hade bestämt mig för att vara singel….men, men…så det kan gå, hej o hå…så nu är jag inte singel, men nöjd ändå….hoppsan, ett rim blev det oxå….

#19 Nej jag vill inte gifta mig men jag går gärna på andras bröllop :)

Singel….som sagt…*S*

Bröllop…ja jag ställer gärna opp och viger folk på pagan vis…*S*

Jamensedärja, nu har vi en övernaturlig prälle också, funkar ju perfekt till ett övernaturligt bröllop… fattas bara ett övernaturligt par också… *fniss*

Ja lycka till! Själv hade jag en fantastisk tur som hittade min egen trollgubbe på Norrlandskontakten, hoppas att ni också har samma tur!!

Ja om våran singel tråd ska leva vidare så kanse vi får presntera oss på något sätt eller ?  

MVH zedd75

Jag har alltid sagt att jag inte ska gifta mig. Har sett mig själv och en man stå vid altaret i kyrkan och vi har prästen framför oss. Så det slår nog in en dag. Men först måste jag möta honom. 

Har man en skaplig presentation på sin sida och sedan spånar på här… så kanske det blir presentation nog… eller? Hur menar du Zedd… Typ "Desperat medelålders kvinna söker rik snygg man för trevliga skogsmeditationer" ?

alltså nu måste jag inflika, bättre karl (förutom min make) kan ni knappast hitta än i BranDuir. Lång, stilig, intelligent, självdistans, humor, ömsint, medial och helande händer*ler* Kom igen singeltjejer, dax att maila honom;-)

*Kram*

***ASG***…..tok

Men det är ju sant Brannor, nu hoppas jag bara att fler än jag inser detta*ler*

*Good hunt everyone;-)*

#30 Akta dej snart har du hela gården full av kvastar, och tanter med plita på snoken.

  Jag önskar er lycka.Alla bör ha en jämnspel att dela dagen med..(.även natten )  Det hadde varit roligt om det blev något här..Kommer från MIG

Nu får jag ta mej sjutton läsa klar boken om hur man beställer allt man vill ha. I morron kommer jag att vakna upp och se ut som förr , då kan jag byta ut mot fotot som sitter nu och stör.

Äh, jag ser lika gammal ut så då  är det ingen ide å söka en karl.!! Jag bad nog om för mycket!!

#35 Det är säkert bara påsarna under ögonen efter för mycket msn chattande som sänker utseendet… Se till att gå och lägga dig i tid… så blir du säkert lite yngre….

Sedan har jag inte förstått varför man ska se yngre ut… man vill ju ha en man i sin egen ålder, och ingen som rantar efter yngre kvinnor… och var ålder har sin skönhet… se på mig bara

Jag är på väg ut till friheten, till ett singelliv.Det gäller bara en bostad. sen tar jag min kastrerade katt.

 sambo och drar sen får det bara komma kastrerade över min tröskel 

Vad jag längtar KRAM ALLA Singel eller EJ

# jamen Nancy, karlarna har ju så kort liv och jag vill inte bli änka på en gång!

#38  Hehehe… skyll på de du *fniss*

Måste ta och gen Kvinna76 som är  en spänade tjeje en stor kram  

KRAM Zedd75

Med tanke på en annan tåt så puttar jag den här då…

För de som upplever sig som ofrivilliga singlar rekomenderar jag att meditera på minnessbilder och fantasibilder av gamla ex, förhållanden som aldrig blev av samt andra minnen, känslor och fantasier som dyker upp när man tänker på singelskapet.

När minnesbilderna måste hållas kvar medvetet för att inte försvinna är de tillräckligt urladdade för att inte störa allt för mycket vi skapandet av en ny relation. Detsamma gäller alla  känslor som inte är uppenbart positiva.

När man efter detta bytt attityd till avslappnad singel som inte längre känner sig ratad så dyker det fler möjligheter i livet än om man tittar på livet genom de gamla glasögonen där det känns kasst.

Tjo häpp! =)

/Lasse Andersson, Tankefält Coach (har sambo)

Och glöm inte detta. Får man inte den man älskar, får man älska den man får.

Tjena…

Jag är med singel…tycker det är skittråkigt nu. Har varit singel sedan i julas.

 Aahaa…sven-g…så man ska ta första bästa karl…om man inte får den man vill ha…hahahahah..Nääääää….liiite kräsen får man allt vara..man kan ju inta bara ta nån för att man ska ha…. heheheeh…

Så finns här nån fin karl till mej..???hahahah 

#44 Sen i Julas bara mia?

Lycka till! Han kommer när det är dags!

Ja Chakra….

Men det går ingen nöd på mej….Och det kommer när det kommer som sagt…..

Jag har inte fått napp ännu, vad komme ddet sig då? Nöd går det väll inte på mig heller, men nog saknar man en varm famn på mornarna allt.

SEV

Jaaa….SEV….inte bara på morgonen man saknar det…saknar det även på kvällen…

Ja det har du rätt i Mia, å när man vaknar till på natten. he he

SEV

Vad är ni ute och söker, jag skulle inte alls ha något imot att vara singel. Men pga att det för så mycket med sig, det får vara som det är. Men först kommer hennes barn, sen barnbarn, sen hundar, sedan hästar, efter detta kommer eventuellt jag, om jag sett till att alla andra mår bra. Så akta er män ni blir bara utnyttjade.

haahaha..jaaa…när åskan går kan det va bra ha hålla i nån….eller nåt…hahha..

#50 En sån realation där man känner sig utnyttjad och kommer i sista hand och bara om man ser till att dom har det bra förstår jag inte hur du orkar leva med? Jag vet att det förekommer och då inte bara där männen blir utnyttjade, det är lika vanligt att kvinnor blir utnyttjade. Men det anser inte jag att man bör acceptera för alla har ett värde som bör upskattas och då undrar man, var finns kärleken?

Jaa…där håller jag med Elisabeth till fullo.

Endast barnen går före tycker jag…på ett rättvist sätt. det är viktigt att om ett förhållande ska funka i längden att man blir delaktig i hästar…och hundar och allt vad det nu är. Man kan väl umgås även med de.

Jag känner till det där med att bli utnyttjad för sin snällhet, och sitt värnande om familjens väl. Men jag har fullt förtroende att den äkta kärleken kommer till mig med. Å så ska man ju inte gråta över spilld mjölk, man går å skaffar en ny, eller väntar att mjölken kommer. ha ha ha

SEV

Mjölken kan ju komma i form av kossa. ha ha ha

SEV

Skit med SEV;,,,,,jag har ju bara tjurar här på gården..

Meeeen…väääänta lite nu…hahahhhaah…..tjurar…hahah

Ha ha ha, kossor å tjurar

SEV

#52 Kärleken har tynat ut med tiden, men av praktiska skäl går det att leva tillsammans ändå. Men ibland kan det kännas bittert. Jag ska inte gå in på det, men jag lever mitt eget liv, och finns det ingen förståelse för detta, så är det mitt liv. Jag har ju mycket eget så det kanske inte blir helt fel ändå. Om jag ville kunde jag göra något åt det, och det har inte med ekonomi att göra. För nästan allt är min egendom. Men om dom inte hade mig, skulle det bli stora problem för dom. Jag har även barn, men en kvinna har svårare än en man att tycka om andras barn.

Lever man ihop som familj så tycker jag att man delar allt. Mina barn är dina barn och vise versa, allt mitt e ditt å så där. Å sen om man går isär så delar man.

I förhållanden där man har mitt å ditt så är nog inte kärleken sprungen fullt ut.

Mina åsikter förstås, många har säkert en annan.

SEV

#58 Jag har även barn, men en kvinna har svårare än en man att tycka om andras barn.

Det där är inte heller generellt att det bara är kvinnor, även män har svårt för att tycka om andras barn. Har tråkiga erfarenheter av män som varit svartsjka på mina barn, ja t.om svartsjuka på mina syskon.

Hmmm….Sven-g….din sista mening kan jag inte hålla med dej om..att en kvinna har svårare att tycka om andras barn….

Vad grundar du det på?? Jag personligen har då inga bekymmer med att tycka om andra mäns barn…..Jag behandlar och älskar dom lika mycket som mitt egna i ett förhållande.

OK Ett av mina barn blev osams med sin mor, och flyttade hem till oss. Tänk vilka krav det ställdes då, för husfridens skull gick jag med på kraven. Fick hela tiden höra typ du får göra allt typ laga mat åt barnet, se till kläder osv, för det var inte hennes sak. Och skulle jag ge henne något, så skulle jag ge hennes barn lika mycket. Jag kan säga att efter en tid då flyttade även min son hem till mig. Då började verkligen problemen hopa sig. Men hennes barn har även bott hos oss, där fanns inga krav. Så nog är det mina barn, och andras ungar. Jag kan säga att man reagerar på detta vis. Undvik bråk så länge det går, och försök göra det bästa av situationen.

#62 Det där känner jag igen, för precs så är sonens pappas sambo, vilket är fruktansvärt! När en part gör så eller inte tycker om den andres barn så ser jag att det bara handlar om ren svartsjuka. Är man svartsjuk på den andres barn så har man en del att jobba med i sin personliga utveckling. Kan tillägga att sonens pappa gör som du, gör det hon vill för husfridens skull men vem blir lidande? Jo sonen såklart. Nu åker han inte så ofta hem till dom men det tar hårt i själen på honom. Vi pratar mycket om det och han pratar också med en kurator så han förstår att han inte har gjort något fel för det är lätt att barnet tar på sig känslor som att dom gör fel annars.

Vad är viktigast? Husfriden eller barnens mående? Ska andras barn komma i första hand än sina egna? Nej alla ska ha samma värde och rättigheter, barnet väljer inte förälderns nya sambo. Oavsett vems barn det är eller om båda har barn så ska allt ske på lika villkor, förälderns ansvar är att se till att barnet har det bra, fy vad jag blir ledsen över sånt, jag tillåter aldrig sånt i mitt hem! Alla barn är lika värda oavsett om det är mitt eget eller någon annans!

#63 Då kan jag tala om att din fd inte har det lätt, för hur han än gör så gör han fel. Mina barn är vuxna nu, men jag har ingen bra relation till dom. I vissa situationer kan det bara bli fel hur man än gör. Men jag hoppas att dom förstår en dag

Jag var tillsammans med en karl en gång. Han hade en son som var 1 år yngre än min pojk. Dessa pojkar kom väldigt bra överens. Satt och spelade dataspel och sånna saker. Jag tycket mycket om denna pojken.

Nu till problemet som blev då. Karlen som jag var tillsammans med då…började hitta på att min son sagt saker. Att min son skulle ha snackat skit om honom inför hans son. Jag frågade hans son om min son hade sagt något sånt..men neej…det hade han INTE! Jag pratade med min son om det med…"men varför skulle jag göra det", sa han.Jag tog upp detta med min pojkvän då,,,,Och då hette det plötsligt att det hade blivit ett missförstånd. Detta hände en gång till…..då gjorde jag slut. Han skyllde mycket på min son….som inte alls stämde med verkligheten.

#65 Jag vet att han inte har det lätt. På ett sätt tycker jag synd om honom och jag önskar att han vore starkare för att kunna stå upp för det han vill. Jag tycker ju att en förälder, en vuxen person ska stå upp mot sånt men man måste ha den styrkan då tror jag och han är tyvärr en sån som intw kan leva ensam. Vi har varit goda vänner han och jag men det tål hon inte heller pga sin svartsjuka så han får inte ringa till mig och prata om sin son längre. När han ringer får han göra det i smyg när han är på jobbet eller om han måste ringa när han är hemma får han smyga ut på balkongen. Det är tragiskt men jag önska verkligen att han får sin inre styrka snart för hans egen skull och för sonens skull. Han är annars en väldigt bra pappa men inte i den relationen tyvärr, då får sonen lida. Du ska veta att jag har försöka på alla sätt och vis, jag har pratat med henne flera ggr om det här men det hjälper inte. En gång ringde hon til mig och var arg att jag köpte kläder till min son för hon har inte råd att köpa kläder till sin son??? Det var innan dom var sambo, nu får inte sonens pappa köpa något till sin son om han inte köper lika till hennes son. Den sonen får han nu försörja med allt han behöver och hans egen son får nästan ingenting istället av honom pga att det är hennes krav.

Nu är det kanske inte i hemlighet längre!

SEV

heheheh…Nu har vi kommit ifrån ämnet helt och hållet…men det är intressant att diskutera.

Men jaaa..jag är fortfarande singel….heeheheh

Inte jag nu längre? *kanske liiiite vit lögn*

SEV

#68 Nix, men vad gör det? En förälder ska se till barnets bästa, i det här fallet så hanlar det om alkoholproblem också, det dricks i det hemmet där det finns en 10-åring, en bebis och väldigt ofta en 2-åring. Det är bråk och polisbesök. Sonen är inte där så ofta som du kanske förstår? För jag har mitt ansvar som förälder att se till barnets bästa också. Däremot träffar han sin pappa när vi är där nere, det blir ca varannan månad vilket jag ser till eftersom det också är mitt ansvar att han träffar sin far. Barnen behöver båda sina föräldrar och det är barnens rättighet. Men man måste göra det bästa i situationen för barnens bästa.

#67 Jag kan tala om att hon andvänder hans dåliga samvete för att få sin vilja igenom. Och när man är i den situationen gör man allt för att göra det rätta. Det är då det blir så fel

Tur att barnen i vilket fall har en förälder som tar sitt ansvar.

SEV

#72 Jag vet vad det handlar om och det är tragiskt och tröttsamt att vuxna männsikor kan göra så och acceptera vissa saker som leder till att barnen far illa och mår dåligt.

#74 Jag hoppas att det löser sig åt dig och din son, men om jag var du skulle jag inte utsätta mitt barn för umgänge med drog påverkade personer. Nu ska jag ut i skogen och brumma röjsåg. Där jag är finns många gökar dom finns åt alla väderstreck så det låter bara ko ko.

#75 Nix det tillåter jag inte!

Tänk att vuxna människor är så tanklösa inför sina och andras barn…då är dom inte vuxna själva…

Jag hade oxå ett förhållande som bl a var problematiskt p g a våra barn, jag hade min dotter hemmaboende än och han hade en son som var ett år äldre, jag hade bestämda regler för min dotter men han lät grabben rumla vind för våg, och det kunde ju inte fortsätta så, när jag snackade med fadern, så fick jag bara till svar, att vad jag och min dotter hade gjort upp för deal med varandra var våran ensak, inte hans och grabbens…

Så det slutade med att grabben var ute till sena nätterna och kom hem med kompisar och satt och poppa, så vi fick ingen nattro, då gick han in och skällde ut honom….(det var så dags då)…med resultat att grabben sket totalt i vad han sa….svara bara emot och flina…där fanns ingen respekt alls…och det blev bara värre och värre…till saken hör att barna skulle sköta städningen på övervåningen och deras gemensamma toa/dusch…vem fick göra det….Min dotter…han gjorde aldrig det…såklart att dottern blev besviken, jag försökte att prata med honom, ibland gjorde han ett litet ryck och plockade åtminstånde bort sina smutskläder som låg överallt på golvet, trots att det fanns en tvättkorg där….när han sa till så flina grabben bara och gick…och pappan ansträngde sig inte heller, utan gick bara iväg och satt sig framför tv:n…

Hit hör att dom var 16 och 17 år, gick på gymnasiet båda två…efter ett tag så hoppa killen av…och drog runt med sina kompisar iställe….det var ohållbart så jag drog därifrån efter mycket om och men, för karln vägrade att släppa iväg mig….så nog finns det både kvinnor och män som är omogna med att tänka och hantera barn….