Jag förstår känslan, hon inkräktar och tycker ordlöst om hur du sköter ditt, hon är dessutom din mans mor, vilket är en svår familjeposition. Du vill vara duktig och klara av, men känner bara stress. Går det att släppa taget, är du orolig att släppa kontroll eller är du orolig att andra inte tycker att det du gör duger? Har du funderat över din egen position? Hur du kan förhålla dig till det hela, finns andra sätt? Har du förklarat din livssituation för henne? Eller bett din man, som pga sin familjeposition har en lättare plats i detta?

Jag får en bild av en varm, generös kvinna när jag ser på dig, men du kanske måste stå upp för dig och tala ut ibland. Kräva den credit du är värd, om några börjat ta dig för given.

Lycka till och kram (många frågor blev det)

Jag känner igen mig Signemo De två sista åren mamma levde ville hon vara i sin sommarstuga och det innebar att jag skulle lämna mitt eget hus med trädgård och ta hand om hennes i stället för hon såg nästan inget. Jag åkte med några ggr men var tvungen att säga ifrån ibland och kände mej så otroligt elak.Jag tycker som Ewa att du ska tala ut med din man sedan kan ni ju bjuda in svärmor och tala med henne  båda. Kan man inte så är det bara så. Man kan inte arbeta sej sjuk av andras krav. Stå på dej och jag hoppas det går bra. Cristine kram!

  Vet du !! Min första tanke var, Damen får väl gjöra så gott hon kan i trädgården.Det är ju upp till var o en. och damen kanske har mer tid..( nu föresätter jag att damen inte är handikappad ).

 Så jag tycker inte du är elak. Desto mer man har att pysla med destu fortare går sorge arbetet. Och jag tycker inte man skall ta ansvaret från en vuxen..lena

jag resonerar väl lite som så, att man ska inte ställa högre krav på andra än vad man gör på sig själv. men om hon nu inte kan ordna trädgården själv av någon anledning tycker jag inte att det är fel att man ber om hjälp. men det är inget man ska ta förgivet.

kanske har hon bara missförstått? hon kanske inte förstår att du tex är trött och inte orkar? tror nog att ni alla vinner på att sätta er ner och prata så ni vet vart ni har varann.

hoppas det löser sig, det där är ingen rolig sits att hamna i kläm i.

Du är inte elak när du försöker att måna om dig själv och ditt välmående.
Jag skulle vilja vända på steken, borde inte svärmor måna om sin son med familj och inte kräva det omöjliga.
Hon borde ju vilja att Ni mår bra!
Det löser sig ska du se, det gäller ju att hitta en balans i allt.
Kanske hon kunde hitta sig en ny liten man *L*!

Tack för era fina svar. Svärmor är inte elak. Hon tänker bara inte så långt. Tar väl oss för givna kanske. Att vi kan fixa så att det är som förr när svärfar levde. Som att jag kan ta ledigt från jobb för att följa med på diverse. Nu kör hon fortfarande bil (82 i år) vilket väl både är bra och inte bra. Ja vi får väl se tiden an.

Dottern vår har bjudit hem sin mor och far till helgen. Bor ca 20 mil härifrån. Skall bli jättekul. Sen kom jag på att det är Mors dag. Aj, aj. Hur löser vi detta. Får väl ringa de andra av hennes (Svärmors) barn och höra om de tittar hem till henne.

#6 Jag tycker du är så härlig Signemo!Dina funderingar om allt!

Om din svärmor kör bil kanske hon kan köra åkgräsklippare också! Det är en sådan ni har kanske till så stor gräsmatta?

Det bästa är att kunna prata om allt, vara rak och ärlig och inte ta varandra för givna! Lätt att göra det när man bor nära varandra kanske.

Är din svärmor så pass pigg att ni kan byta tjänster? Kan hon göra något för dej och din man ? och ni i eran tur ta hand om ytterområdena? Rädslan att inte duga till när man blir gammal och änka kan sitta djupt och det kan skapa "behov" om att allt ska vara så fint runt omkring.

Det är heller inte fel att prata med varandra och ge synpunkter på vad som är realistiskt i era liv, både erat och svärmors. Känner igen mig, har en mamma (änka) som är rörelsehindrad och hon vill fortfarande ha det som hon alltid haft det men det finns ingen som kan eller orkar hjälpa med allt, rent tankemässigt har hon förstått det och inser att hon måste "jobba" med sina mönster i stället.

En anna sak, finns det ekononmi till att leja hjälp att fixa svärmors trädgård…? det kan ju också vara en lösning.

Hoppas det löser sig

# 8. Det löser sig. Vi kommer att fixa det. Det är bara lite jobbigt ibland. Och nej. JAg tror inte vi vill byra tjänster. Det blir så väldigt omständigt då. Då är det bättre att bara göra. Sen är det säkert så att det är en rädsla hos henne och den sitter säkert djupt. De var många syskon och hennes pappa dog när hon var 6-7 år. De har inte haft det lätt och några av syskonen och några av syskonbarnen har eller har haft problem med nerverna. Dock inte svärmor. Så det har säkert varit väldigt viktigt att visa att man klarar saker och ting.

Visst skulle hon kunna leja. Men det är ju till för andra inte för henne. Det lustiga är att hon velat att jag skulle påverka hennes syster att köpa extra hjälp.

Ja ja. Jag kanske blir likadan :-)

       Att kunna sätta gränser är inte elakt,utan styrka,tala om hur du upplever din situation så kanske ni båda kan komma överens

hur ni tillsammans löser problemet.

Instämmer i vad # 10 skriver.

och jag tycker det är viktigt att visa VAD man tycker är Ok.

Att visa vart gränsen går är väldigt viktigt - det gäller bara att försöka göra det med respekt för båda parter. (om det går…)

En del vet inte ens om att de utnyttjar/försöker utnyttja andra. De kanske inte får upp ögonen förräns man säger ifrån. Genom att man står upp för sig själv och respekterar sig själv, så kan man visa och"lära" motparten detsamma !

Detta är något som var väldigt vanligt förr i tiden. Den som tog över gården fick ta föräldrarna på undantag. På varje gård fanns en undantags stuga, den var avsedd för föräldrarna på gården. Någonting även för er att få allt skött när ni inte orkade längre, vi kan kalla det en trygghet, för att inte hamna på fattiggården (ålderdoms hemmet). En av mina mostrar hade det på detta sätt, först bodde dom i undantags stugan när barnen kom bytte dom bostad med mannens föräldrar. Och för henne blev det inte så kul, allt skulle vara som det alltid varit.

# 10 o 11. Jag håller väl på att lära mig sätta gränser. Men man känner sig lite självisk då. Hon har ju ändå mist sin man. Men övning ger färdighet

# 12 Ler. Ja det var säkert inte lätt förr. Nu kan vi ändå rymma till jobbet.  Kom på en sak. Vissa saker är kanske menade som prövningar i livet och på att man skall få mognad.

Sen är det nog så att jag kanske har mig själv att skylla. Tror alltid att man måste hjälpa alla. Blir sen trött på att man förutsätter det. Får dessutom samvetskval om inte jag gör det.

Om man har mer än ett liv är jag nog i det första och har väldigt mycket att lära