Alldeles rätt Elisabeth! :) Din sanning kan ingen påstå är lögn, bara dom som inte har upplevt sin sanning än.. Hoppas dom också får en sanning i sina liv så förstår dom också, hur viktigt det är för dig att få tala om den sanning som du har upplevt.

Inte för att jag är religiös, men jag kom att tänka på det Jesus sa: "Jag är sanningen och livet.. Den som tror på mig skall aldrig dö, utan för alltid ha evigt liv.."

Det finns många fina citat i bibeln, och sedan är det upp till var och en att tolka dem på sitt sätt.

Och tror man på den sanning du också talar om, så finns ju för alltid livet, eller hur..?..Jag blir väldigt filosofisk så här på nattkröken vännen, men jag tror på dig! Kramis!

Nu återstår den andra sanningen för mig, nämligen den att det är sängdags! Natti nattis!

Den här texten handlar om en hel del som jag har gått igenom i mina prövningar och i min utveckling, ett par rader i den sista texten handlar om en del av sånt som pågår just nu runt mig som gör mig så enormt ledsen, men ändå väldigt glad också. Glädjen att ha gått igenom det jag har gjort som gett mig den styrkan jag har idag, för om den inte fanns nu så skulle jag inte fortsätta på min vandring och den erfarenheten har gett mig styrkan att hjälpa andra :) Men jag bara kände att jag ville skriva det nu för jag tror att fler känner igen sig en del av det.

Jaa Elisabet, saning är saning med modefikation!

Det finns ju lika många sanningar som det finns männskor

Att söka sanningen är både lätt och svårt - för under resans gång upptäcker man att de finns mångas sanningar som levs av andra, och som görs till deras sanning! Att finna sig själv och ha tillit till sin egen sanning är få förunnat - då vi sätter upp ideal och pidestaler över allt!

Lev i din egen sanning - det är det enda rätta! Goda råd och andras erfarenheter är ju bra - men inte din egen sanning!

Godnatt i Natten och Kram

Jane

Sorry. måste läsa detta en gång till :-/ Kollar hockeyn…..

Ojj jag blir väldigt beröd av det du skriver Elisbeth. Jag kan se mig själv mycke i det du skriver bara kämpa och kämpa. Men i lband käns det som man bar går bakåt. Tack för du dela med dig

Kram Zedd75

Tänker på det här med att kämpa, om det skulle vara så att vi är här i syfte att lära oss något hur skall vi veta vad det är vi skall lära oss för även om vi här kan acceptera att det skulle vara så kvarstår ju problemet eller är det så enkelt att man inte behöver fundera på detta utan det sköter sig självt vad man än gör. Funderar även om det är så att människor som söker medialitet har det svårare än andra.

Ge aldrig upp, kämpa på hur motigt det än kan vara! Ljuset finns alltid där till slut, alla prövningar ska vi gå igenom även om det blåser orkanvindar, det är när man har tagit sig igenom det som man kan se det vackra och fina i allt och alla. Efter mörker kommer solsken och ju hårdare prövningar du får desto starkare blir du :)

Min prövning just nu är människors syn och tankar. Man känner i hela atmosfären i ett rum t.e.x, det är inte alltid lätt eller roligt att vara medial när man vet vad som sker. Då blir man så enormt ledsen, men samtidigt är jag glad och tacksam att jag vet också, för då vet jag vilken väg som är bäst just då att gå :) Det viktigaste är att dom sanna vännerna finns där och som både ser och känner precis samma i atmosfären i rummet vilket bekräftar det man känner själv men som man egentligen inte vill känna för det gör så ont. Men inget ont som inte för något gott med sig!  Så kämpa på!!!

#6 Om du kämpar dig igenom så kommer svaren efteråt :)

Ja jag har märkt att många som går den mediala vägen får prövningarna många gånger mycket värre. Varför? För om vi inte får det så kan vi inte heller känna empati och förstå andra och hjälpa andra vidare. Vi behöver verkligen få känna och det rejält för att kunna förstå på ett djupare sätt, ingen kan förstå fullt ut om man inte har gått igenom det själv och för att kunna hjälpa andra så måste du ha den empatin för att kunna finnas där för dom som behöver dig i både sorg och glädje.

#8 Men Eelisbeth jag har fått prövningar som är rena mardrömarna av andenvärden har såvrt och förstå en del en. varför sådan pörvningar. Skulle inte önska min värsta finende det jag har haft

MVH Zedd

#9 Precis, jag har sagt som du att jag önskar inte min värsta fiende vissa prövningar man har fått men varför inte egentligen? För dom prövningarna är jag idag så enormt tacksam för, utan dom hade jag inte haft den förståelsen och kunskapen som jag fick genom att få gå hårda vägen. Den som inte går den hårda vägen och uppför dom kantiga branterna får ju inte heller se ljusningen i det efteråt och uppskatta nya positiva som sker i livet.

#10 det har du rätt i ;)

För mig var det en tröst att läsa, just nu känns det som rullgrus uppför en gigantisk bergvägg.

kram

#12 Stor varm kram Thinka!!! Gå igenom den, vi finns här som klippor att luta dig emot när/om det blir tungt.

Varma kramar!!!

#12 Japp jag säger som Elsibeth du vet att du har dina kursskabrater med

Kram Zedd

#12 Japp jag säger som Elsibeth du vet att du har dina kursskabrater med

Kram Zedd

heehe hur kunde den koma två gånger :)

Jag vet ju att har man haft mycket motgångar så orkar man ju saker som sådana som inte haft motgångar skulle gå under av  det kan ju lyfta en själv ibland men där får ju vi som haft mycket motgångar svårt att se det som andra ser som motgångar

#17 ja där kan jag faktist hålla med dig. det andra ser som motognangr kan jag ofts se som bagatel. Men det kanse är det som är meningen för å kan vi hjälpa andra att förstå. vem vet

MVH Zedd

#17 Jag tror att det också många gånger kan vara tvärtom, vi kan se hur andra ser på sina motgångar och där kan vi hjälpa genom att visa men i sådana fall så är det mest vanligt att dom vägrar se det vi visar dom, man vill inte se utan blundrar hellre. Dom ser det inte då men det kommer i deras väg längre fram och då som först kan dom förstå det vi menade den gången.

#18 Jo lätt att bli hemmablind men vad som är en motgång bestäms ju egentligen av den som uplever den fast det kan vara svårt att se det så

#20 Så sant som det är sakt.

Nä nu kallar sänagen natt på er och dröm söt

MVH zedd

#20 Motgångar kan ju vara både mindre eller mer svåra, vissa motgångar kräver hårda tag medan andra kräver lättare. En del motgångar måste vi göra flera gånger, ända tills vi lärt oss och går vidare på rätt väg.

Ja alla upplever vi det olika beroende på hur starka vi är i grunden också för det finns ju också många som inte orkar, som väljer att hoppa istället. Det är just det jag vill förmedla, att inte ge upp hur motigt och ensamt det än kan vara just då.

#22 nej jag försöker alltid tänka framåt tex det här går över, om ett tag kan jag se tillbaka på det här

#21 ska försöka drömma så sött det går o önskar dig det samma

#23 Ja det är ju så rätt :) Det går ju alltid till slut över, även djupa sår läker även om det ibland kan ta tid, men ärren finns kvar mer eller mindre som gör att vi påminns ibland vilket också behövs och är nödvändigt :)

Det senaste året försöker jag tänka någon positiv tanke när det är riktig uppförsbacke, "det är meningen att jag ska lära mig något utav det här därför kommer det in i mitt liv" 

Likaså allt som har hänt genom livet kan jag känna en viss tacksamhet för.. ja, kanske inte alla händelser för vem är tacksam över att mista ett barn, men jag är tacksam för lärdomen.

Utan allt hade jag ju inte blivit den jag blivit å så är det ju för alla.

"Det är först i motvind en drake stiger, inte medvind"

Må gott alla!

Kram Pia

Jag har haft många motgångar och olyckor i utlandet och från början hade jag väl mest ytliga vänner men fick hjälp ändå, men med tiden blev dom vänner för livet och jag fick ge tillbaka när jag kunde. Jag har alltid gått min egen väg och levt mitt eget liv, ingen har sagt åt mej hur jag ska leva och har dom talat bakom min rygg är jag ovetandes om det och bryr mej inte alls. Jag vet att jag är lite egen på grund av att jag levt så länge i andra länder och blivit utformad av levernet på alla dessa ställen men det tycker alla..som jag känner..är roligt och jag har mer gemensamt med yngre vänninor än mej. Jag har sagt förut att jag tycker den svenska avundsjukan är oförlåtlig och inget att bry sej om egentligen och är ledsen för din skull Elisabeth som blir så utsatt men försök att inte bry dej. Som du sagt är det ditt liv och ingen annans så lev det fullt ut och s..t i dåliga kommentarer. Du har ju så många som stödjer dej och dom andra är så få.

Det var mycket fint skrivet av dig Elisabeth! Jag har själv gått igenom 6 år av prövningar som ibland var så hårda att jag tänkte ibland att om jag dör nu så gör det inget…. Nu i efterhand är jag glad att jag har lärt mig av dessa prövningar och sen jag flyttade hem så har jag fått det lugnare fast nu ser mina prövningar annorlunda ut och dom känns inte lika tunga nu.

Fint att du delat med dig Livet är en prövning brukar jag säga. Som en resa mella A-B och mycket händer under resans gång. Mycket man skulle vilja ha ogjort i livet, men som också varit en lärdom.

Din text berör mig Elisabeth.

Känner så väl igen LIVET du beskriver! Tack!

Blir rörd av det du skriver Elisabeth, går rakt in i hjärtat, så sant. 

Kramar om dig, du är verkligen en kämpe

Jag blev också rörd av det du skriver Elisabeth. Men det är ju sant som det är sakt.

Livert är bårde för och måtgångar.Jag lär mig mer och mer för varje måtgång.Själv har jag mist ett barn.Men jag har tur jag har min man som är den snällaste man kan få. Han har stöttat mig vid alla måtgångar som vi har haft.Man blir starkare på många sätt.

Min gammel moster som var en klok gumma sa alltid till oss. Ta aldrig den raKA VÄGEN GENOM LIVERT, VÄLJ I STÄLLET DEN VÄG SOM ÄR KROGIG OCH LÅNG. JAG TROR HON HAR RÄTT I DET HON SA

    Nog blir man rörd allt av det du skriver Elisabeth. kramiz på dig

#31 Det är som att stå vid ett vägskäl där man ska välja den raka eller krokiga vägen, om man väljer den raka så möter man inte dom svårigheter man måste gå igenom för någon lärdom, om man väljer den raka vägen så kommer man fram till den krokiga ändå till slut men då blir det ett längre och tuffare jobb om man först ska göra det lite lättare. Bättre att ta det direkt och kämpa sig igenom istället för att dra ut på det :)

Vad du är klok Elisabeth. Tänk om jag klarade att leva mitt liv så. Är rädd för att jag inte tror mig om det.

#34 Vi får inte mer prövningar än vi klarar av, även om det känns som att man vill ge upp så kan man fixa det. Det är som när man ska sluta röka t.e.x. röksuget kommer men om man tar några djupa andetag och väntar ut den jobbiga stunden så går det över och man känner sig starkare för att man kunde arbeta sig igenom det som kändes jobbigt.

Tror det viktigaste i livet är att förstå att allt som kommer till en kommer med kärlek(även det svåra och tuffa) för att vi ska växa i förståelse och bli dem vi ska bli………..

Det bästa sätte för oss att personligen att växa - och som Medium blir man testad mer än andra - antagligen för att vi har ett ansvar till alla dem vi sedan ska hjälpa i vår väg! Att vi hjälper av rätt anledning - av Kärlek och inte av girighet eller annat!

Detta är baksidan av att vara medium - det är alla prövningar som inte alltid är så roliga! Kram på dej Elisabeth - ruska på dig - och bär ditt huvud högt!

Kram Jane

JA, Tack alla Ni här för att Ni finns. Ni har en sån förmåga att puscha fram en att tro på sig själv. Tack

#35 Det är sant de du säjer Elisabeth.

Jag har lärt mig en sak. I nöden brövas vännen. Det är först då vi se var vi har för vänner. Eller som dom säjer. Livert är inte altid en dans på rosor. Det tycker jag är sant. Många kramar till dig från mig

#36 Fint du skrev Jane! Att vi ska förstå att allt kommer med Kärlek!

#36 Ja det är baksidan och av det och det jag har berättat här är ju bara en liten del av det som har hänt i just mitt liv, det har varit  otroligt tufft men dock så kärleksfullt för allt har en ljusare mening än man tror just då när man är i ravinen :) Japp, jag har blivit omruskad vilket har lett till att jag vet vem jag är och vad jag vill, ingen annan kan ändra på det :) Syftet med min berättelse är att jag vill nå ut med att hårda prövningar är bra och fyllda av kärlek men det kärleksfulla ser man oftast efteråt :)

Kram

#40 Kan bara INSTÄMMA!

KRAM Jane

En underbar tråd, fylld med tillförsikt, kärlek och glädje över livet, tack

Även jag har haft det motigt, man kan säga att det blev en stor förändring vid ca 25 års åldern.

 Från att varit fattig blev jag rik på matriella ting, sen förlorade jag allt, började om när allt verkade gå bra då gick det åt h-vete igen. På detta sätt pågick det några år.

 Men på de senaste åren har jag ej brytt mig i ekonomin, men det blir bara bättre och bättre, jag kan säga att allt är bättre och detta mycket beroende på att jag inte blandar in utomstående i mitt liv.

 Jag lever, andra får tycka som dom vill, bättre vara ett orginal än vara en ja sägare. Om tex det blir midsommar eller julafton och jag känner för ensamhet, jag orkar inte med andra än mig själv. Då åker jag ut till någon koja i skogen, där är livet att leva. Sen får folk tycka att man är konstig, man gör då inget ont.

Ja, jag kan bara hålla med de som säger att det är en text som berör………..det är också en text som kan vara nyttig att läsa igen lite då och då. Den kan både trösta och sporra.

Kramisar

Jag tror som Du Elisabeth.J att man måste, ner innan man kan komma upp. Eller uppleva helvetet innan man kan uppleva himmlen. Eller hur man nu skall säga.

Själv har jag vandrat många branta och vindlande vägar som har varit tunga att gå i många år. "Skavsår" har jag fått många gånger. Det tuffaste tror jag har varit att känna att jag inte passat in. (Ändå tycker jag att alla människor har sin uppgift, varför är jag  då så tuff mot mig själv?) Har även många gånger undrat vad som är meningen med alla krokiga jobbiga kurvor.

Känner att nu äntligen har jag hittat mitt sätt att uthärda - jag följer mitt hjärta.

Jag stannar upp och sätter fötterna i marken och frågar mitt hjärta. Och får svar! Och det är som en varm helande hand hjälper mig. Och "skoskaven" blir lindrade oxå!!!För den där vindlande  vägen går man nog på hela livet ändå, men det är ju skönt att kunna njuta utefter vägen oxå ! 

Jag har ibland för några år sedan tyckt och jämfört mig (och varit lite avundsjuk på) med en del andra personer som hade framgång i mycket, då speciellt ekonomiska delar. Men har idag med min nya syn på, vad  som är viktigt känt att när jag träffar dessa personer, så känns de som "döda sillar". De har ingen färg / själ. Helt kallt. De bara mäter saker och ting utefter pengar och prylar och hur de lättast kan utnyttja någon annan. Är idag glad att jag inte blev likadan. Och vill ej längre ha kontakt med dessa.   

ps jag målar hellre min egna tavla, med färger jag väljer själv, än att köpa en färdig på Ikea ds. (inget ont om Ikea, de har jättefina tavlor). Jag är nog tacksam över att vägen inte varit lätt. Jag har upptäckt att jag faktiskt har fått en pensel i min hand. Nu kan jag måla som jag vill! Jag tror att tyvärr har endel personer inte ens märkt att de har fått en pensel. Speciellt de som jag nämner om ovan.  

Gokväll och Kram från moonflower!

Tack, Elisabeth och ni andra för ni delar med er. Det ger andra styrka att gå vidare uppför bergväggen, att orka, att någon säger att där finns ljuset trots att det är motigt.

Min halvsyster, som jag träffat en gång ( ett underbart möte) sa just det Elisabeth också skriver att man får inte mer än man klarar. Ibland tror man ju att nu orkar jag verkligen inte mer, men någonstans får man oanad kraft, t.ex så hjälper ett sådan forum som det här till

Kerstin

Le och tänk att livet är underbart att leva, våra tester vi får är för att det ska skapas något bra