Glädjen varar inte så länge.Ingen ide att skratta o va glad,sorgen står ju bakom dörren.(eller ska jag säga? bakom  min rygg)Jag antar att jag varit mer änn andra_stygg.Jag försöker att inte tänka så mycket på HUR jag o maken nu har.Att sorg o tårar alltid finns här,det får vi väl aceptera.Vi bortglömda nu är.Gammle far o mor är förbrukade o slut.Det är väl så här det blir,när man blir gammal  o är en far o mor.Men i mitt hjärta det bor__en stor ,stor kärlek till mina 5barn(o barnbarn) Jag önskar att jag kunde göra mig till ett spöke o sen fly långt,långt bort härifrån.För vi har ju bara fått våra liv blott till lån.