Jajamen. Här finns en släktforskare till. Jag har tydligen lätt att söka mig till beroendeframkallande intressen.

Har du hållit på länge?

Jo något år, det blir som en drog! hur länge har du hållit på?

Det är läääänge sen. När min son gick i 4.an började han och jag leta släktingar. NU blir han 30 i år ( Jösses vad tiden går. ett halvt sekel närmar sig för mig. Sen har vi fortsatt. Det går i vågor. VI håller upp, sen får vi ett ryck. Nu har vi letat fram rätt många. Önskar bara jag hade den tiden att kunna åka och börja läsa tingsböckerna.

Använder ju mest Genline eftersom man kan sitta hemma då. Var med på släktforskningsdagarna i Halmstad förra året. Var du där?

jag funderar på att göra de… men verkar så svårt.. vill inte sitta i ett bibliotek hela dagen.. o via datorn går de inte o göra sånt :(

# 4. Jo visst gör det det. Men vad du kan börja med redan nu är att fråga ut Dina nu levande släktingar. Det missade jag med de äldsta. 

Först skrev vi på papper. Sen skaffade jag ett billigt släktforskningsprogram som heter " Min Släkt" att lägga in uppgifterna i. Jag abonnerar på något som heter genline. det är kyrkböcker på nätet.  Passa på att ta reda på vad dina förfäder heter bak till ca 1900.  De uppgifter kan du kanske få av dina äldre släktingar. Fattas det några hör med pastorsexp. Sen   kan du använda genline. Oj nu har jag kommit igång. Ha det bra.

Det blir allt enklare att söka på internet, det finns bra program för det, exempelvis http://www.svar.ra.se/ där får man betala en summa beroende på vilket abonnemang man väljer, men man får fort fram resultat om man utgår från exempelvis sina far och morföräldrar och vet när det föddes och var, då får man fram deras föräldrar  och bakåt! Men man kan också efterlysa information om en viss plats eller familj bland andra som släktforskar, eller få ideer och tips på: http://www.genealogi.se/  eller söka på genline som har liknande funktion som SVAR

Mvh Mona

Ja man skall fråga och annteckna så mycket man kan, på köpet får man mycket annat intressant om sina släktingar på köpet! man kan också kolla i gamla annteckningar sedan förr som finns i byrålådor och gamla kort, men där kan det bli svårt om det inte står vem som är på kortet, jag har massor med kort där jag inte vet vilka de är

#3 Nej jag var så sugen på att åka dit!

Förr i tiden så ägnade jag mig åt släktforskning. Hittade mycket intressant och långt bak i tiden. Men jag la det på hyllan någon dag får jag ta itu med det igen.

Gå in här så kan du läsa om släktforskning och annat intressant.

http://proveniens.ifokus.se/

aaa tack :D kanske värt ett försök

Min farfar har gjort grov jobbet, rensade bort en del kopior i helgen, han kom visst ner till 1640

åh sånt är så skoj:D  Vi kom rätt långt, men sen ja rann det ut i sanden… De bytte ju efternamn så är svårt, o ena hade över 20 barn…

Jag har en komppis och hon och hennes syster höll på att släktforska. Varje gång det höll på att släktforska så började det hända en massa saker hemma hos dem. Ibland var der ricktigt obehaglika saker som hände. Om det gjorde ett uppehåll med släktforskningen så brukade det lungna ner sig.

Ja man får va lite försiktigt, det jobbigaste är om man drar till sig deras känslor.

Mina komppissar har speciellt känt av att det finns en litet flicka hos dem som busar. Detta har varit efter de har släkforskat. Sedan har de även känt av lite andar personer där ochså. Kan og hålla med dig om att man måste vara försiktig.

Våra nära och kära brukar tycka att det är roligt att vi släktforskar så det är inte konstigt om dom hälsar på för att tala om att dom är glada för det man gör :) Det är inte farligt när släkten kommer på besök, dom kommer i ett positivt syfte och inget man ska behöva skrämmas över. Om man tycker att det blir obehagligt så kan man säga det till dom så lugnar dom ner sig. Det är ju inte alla som släktforskar som upplever att dom är där heller, det är bara ett fåtal. Så om ni vill släktforska, gör det för dom brukar bli väldigt glada :)

#16 beror väl på om det finns en "historia" i familjen som de inte vill ska komma fram? något som tystats ner?

Jag tror också att de blir glada messt och känner sej stolta över att vi är intresserade, det skulle man själv också känna om någon i framtiden forskar om en, någon av dem kanske ogillar det, men då man känner nog av det på  något vis, givetvis skall man visa respekt mot dem, och om man finner något speciellt.

Hm..tror ni att det är svårt med släktforskning då min mamma är fr Finland och pappa fr Holland??

#17 När dom är i andevärlden brukar dom hjälpa till med även sånt ;) Så man behöver inte vara rädd för att någon gammal släkting ska komma med en pekpinne och vara arg, dom är glada och förstående :)

#menade mer typ gamla grejer som "inte hänt" som "sinnessjukdom" o liknande

Jag släktforskar och har hållt på i ca 6 år nu. Det är väldigt intressant tycker jag. I början gick jag mycket bakåt, men nu har jag lagt det åt sidan och håller mer på med släkten i slutet på 1800 och framåt.

#19. Holland vet jag inte, men Finland är inte svårt. De har en andrahandsdatabas där man kan hitta en hel del Hiski och så finns en jättebra sida där man kan ställa frågor Westside . Sidorna är svenskspråkiga.

#22 Tack :-) Från pappas fars sida vet jag lite från typ 1700, men Finland är det värre med. Trodde kanske det mesta brändes upp i kriget *S*….Morsan är Krigsbarn och kom från Viborg….

#23. I Finland förstördes mycket i kyrkoarkiven, tyvärr. Ryssarna härjade rätt vilt vid olika tillfällen. Viborg finns med på Hiski.

#24 Aha, vad spännande :-) Ska kanske ta och forska lite…Har ju iaf en del namn..typ mammas morfar..Lite kul också, jag ska visst vara släkt med Kekkonen..haha

#25. Att vara släkt med Kekkonen är ju inte fy skam. Han var ju stor i Finland .

#26 *fniss* Men det är på långt håll, men borde kolla upp det….

#27 men Bybo, då kanske vi har någon koppling för jag har hört att vi ska ha någon form av släkskap med Kekkonen också….

Jag håller på med släktforskning har tagit över allt matreial som min mans mamma börjat med men inte hann göra klart eftersom hon blev sjuk och dog sedan har jag forskat på min släkt har två häxor i farmors släkt de var från Järvsö.Jag nöjer mig inte med att få en massa namn har tagit reda på en massa om olika personer besökt platser läst i böcker samlat på fotografier saker mm.I sommar skall vi åka upp till Torneådalen igen för min man kommer från Grape släkten det finns så mycket som är dokumenterat men det är roligare med egna bilder mm.Sedan är det väldigt viktigt att man interjuvar gammla släktingar tittar på foton skriver upp vilka de är på fotona samarbeta med andra släktingar som släktforskar på samma släkt man kan få mycket info och utbyte.Jag tror att alla de gamla döda tycker att det är roligt att man bryr sig om dem.Har ofta besök hemma men det började långt före innan jag börjat med släktforskning.Från början tyckte jag aatt det var lite läskigt men nu tycker jag bara att det är mysigt.Kram till er alla.

#28 Va coolt :-)

Jag har släktforskat i många år, både på min släkt och andras. Jag märkte inte ingen reaktion från avlidna släktingar när jag forskare, men sedan jag började sammanfatta det till böcker hörde de av sej.

Jag väntar nu på att min andra bok skall komma från tryckeriet. Den handlar om min morfar, han såldes på auktion till lägstbjudande när han var liten, men lyckades rätt bra senare i livet, blev indelt soldat, sedan bonde. Jag har letat upp alla hans ättlingar, har samlat in foto och lite uppgifter på dem också. Har med massor av gamla och nya bilder i boken också (ca 200 allt som allt). Så har jag med hans anor tillbaka till 16 -1700 -talet.

På så vis sprids informatonen till hela släkten. Rekomenderar alla som släktforskar att göra detta. Man kan ju inte skriva om alla utan välj ut den man tycker är mest intressant.

Har inte funnit någon känd person i släkten, men det är inte det viktigaste. Jo förresten, min man var släkt med Gustaf Fröding.

Mina föräldrar är från den byn där Kekkonen föddes och växte upp. Nuförtiden är det ett museum. Jag vet inte så mycket om våran släkt. Farmor som är kvar i livet vill inte prat om farfar som jag alldrig han träffa för han dog 1974 på ett drakist sätt.

Jag har försökt att ta upp ämnet farfar med min farmor, men då byter hon tals ämne. Sedan så har vi ett eftrernamn som inte är speciellt finskt. Farfar var ochså rätt så mörk i sina färger. Det var min pappa med. Ja, jag tror inte att vi är finländare från min pappas sida från början. Min pappa pratde inte heller så mycket om sin pappa och min mamma vet inte så mycket om min farfar. Jag har funderat många gånger på att börja släktforska, men då får jag ju åka till Finland och det har jag inte alltid tid med.

ElisabethJ. Det stämmer det du skrev att ber man de lungna ner sig så gör de det, för det gjorde min komppis och hennes syster och då var de lungna och fina. Sedan efter ett tag så tyckte de att det var för lungt, så då sa de till dem att ni får gärna "väsnas" lite mera det gör inget.