Jag har gjort olika meditations regressioner…läckert faktiskt. Jag har aldrig fått bekräftelse på att det jag är med om är sant men för mej är det. =)

Jag kommer spec ihåg en gång när jag färdades till ett liv som en pojke, fattig sådan =) Det första jag såg var mina smutsiga fötter *s* med stora tår..isch… Jag var i ca 10 års åldern och jobbade lr vad man ska kalla det som nån slags sopare…det för mej konstiga var att de sk gatorna jag sopade på var av sand..röd sand. Å man kan ju undra varför man sopar på sand men men det gjorde jag iaf. Bodde ingenstans och jag tror att jag var helt ensam så att säja. Jag dog ung av svält kan jag tänka mej..tynade bara bort på nåt vis.

Sett många av mina liv och aldrig vart nån känd sak *s*  Spännande är det även om jag som sagt aldrig fått det bekräftat via årtal och så men jag har å andra sidan inte ens försökt kolla det på nåt vis. För mej spelar det ingen roll ..

Finns ju en del skivor med Meditation reg som är lätta att följa….Lättast med guidade resor men man kan även göra det i en vanlig medtitation.

Flera gånger. På olika sätt, ibland väcks en käsla och jag får bilder av lukter, av dans och allt möjligt, skrev lite om ett under "barndomsminne". De flesta av dessa upplevelser kom när jag var barn, men ibland när jag spår någon annan kan det komma om den personen. Jag har svårare att göra det på mig själv nu i vuxen ålder. Spännande.. 

Hej, jag har gjort det en gång via ett band, som jag lånade…kommer tyvärr inte ihåg vad den hette…men jag fick se mig först som en pojke på ca 7 år, som sprang o lekte med en hemmagjord pilbåge i skogen, nästa bild jag ser är att jag är i 30 års åldern, gift och har två barn…jag ser att jag är fiskare som äger en båt tillsammans med 4 st andra, detta är i Norge…jag får oxå se att vi drunknar allihopa i en storm….detta verkar ha varit på 30 - 40 talet….

I dag klarar jag inte att få en duschstråle mot ansiktet, får panik….men däremot är det inga problem med att dyka i vatten, och jag har alltid gillat att simma…skumt…men tror att det kan vara sådant som sitter kvar från det…

Hej på Er!

Jag jobbar bland annat med regressionsterapi där man under ett djupt avslappnat tillstånd (hypnos) får kontakt med sitt undermedvetna och kan minnas tidigare liv. Det är otroligt intressant och spännande att få följa med på en persons resa in i hans/hennes undermedvetna. Jag brukar tänka ibland att vad vi människor är fantastiska "varelser" som bär på  mycket kunskap dolt i vårt inre. Ofta får den som gör en regression till sig fina och tänkvärda budskap eller meddelanden personen de var i ett tidigare liv eller från sin inre andlige guide. Jag har samlat alla budskapen i speciell bok och ett återkommande budskap som många har fått till sig är: Du är inte ensam! Vi finns med dig!

Har försökt med regressionsterapi(hypnos) 2 ggr, men är för mycket "kontroll människa" för att det skall funka?
Något tips??

#5 Då gäller det att först jobba på att släppa kontrollen :) Gör lite olika meditationsövningar ganska regelbundet så brukar det släppa mer och mer.

Håller med Elisabet att meditera kan hjälpa en person som har svårt för att släppa kontrollen att slappna av. Tror också att det är viktigt  vid en regression att man känner sig trygg med personen som ska guida en. Därför är inledningssamtalet viktigt. Jag brukar berätta ganska detaljerat vad som ska hända och hur det hela går till. Det kan vara lättare för "kontrollmänniskor" att slappna av om de vet hur allt fungerar. Hoppas du vågar prova en gång till

Den person som jag var hos, frågade om jag ville uppleva själv eller om hon skulle uppleva och förmedla till mig! Jag var lite smått osäker så jag valde att hon skulle uppleva åt mig!

Jag gick ändå in i någon slags djup trans eller avslappning. Eftersom jag ibland ville kommentera eller fråga något av de hon sa, var det jättejobbigt att få fram orden, nästan som om jag var drogad på något vis. Men det var en fantastisk upplevelse, och hon såg många liv som jag kände igen på något vis! Visste att det var helt rätt det hon sa, mycket på grund av upplevelser sedan jag var liten, och som hon inte kunde ha en aning om.

Något sådant har jag inte känt av. Hade varit intressant att veta. Men jag har alltid tyckt illa om stängda dörrar. Men jag vet inte varför. Men under en Meditation så såg jag mig själv som liten i en annan person, en liten flicka slitna kläder i ett mörkt och mycket litet rum typ 1*1 meter.. Så jag antar att det var ett annat liv som jag har levt. Kanske en förklarar till varför jag inte gillar stängda dörrar.