En sann spök historia
Ja jag tänkte beräta en liten historia som är san.
Som dom flesta vet här innen så är jag en del medijal även min mor är väldigt meijal och min lillasyster. Det skojiaste är att vi är uppväxata i ett spök hus. Ja min syster Wolf_86 kan bekräfta det för dom har skrämt gamla pojkväner till henne. Så jag tänkte ta och beräta lite om vårat föräldrar hem.
Huset liger i Töllsjö i bollbyds kommun. Mamma och pappa la ett bud på det huset 83 då komunen skulle sälja huset. Ja dom fick det gansak biligt för det var ingen annan som la något bud på huset för ryttet att det var ett spök hus. Så det enda budet var mamma och pappas. Mamma som var den enda som trode på det. Sa ja om vi inte gör dom något illa så gör väll inte dom oss något. Mamma kände av akvitet med en gång. jag som var 8 år när vi flytta ner förstog man sig inte på spöken. men allt efter som tiden gick så upptäka man någon gå igenom dörar som inte fans mm. Vi börja foska litee gran villa vår spöken kunde vara. huset är från 1897 så det har några år på nacken. Vi har fyra kvinor som går kommer och går. en som var skollärarina och som het Alma. hon går igen som en svart skepand. sedan är det en annan kvinna som jag inte komer på vad hon Hette. men det var hon som byggde huset. men hon kommer bar varie jul. Sedan har vi en ung tjej som går i huset. Hon hängde sig på övervåningen för hon vänta barn. sedan har vi sitta ägaren av husset som hete lisa. hon kommer med då och då. Ja våra spöken har skrämt når stycken genom åren. Ja även fått tvilvlare till att fundera. Men dom till hör huset och har band till huset presis som vi.
MVH Zedd75
Nu blir jag nyfiken. Hur har det känts att bo i huset?
Var rädda om varandra
#1
Som jag berätta i en tidgare tråd så har jag upplevt en del. Men när jag kommer till mit föräldrar hem så käns det trygghet och lungn och ro. Tro inte dom tillåter någr andra andar som inte till hör oss i huset. så det käns lung och underbart hus att växa upp i. fast man springer upp när man är själv hem när man hör någon gå på övervåningen. Fast man vet att det är dom.
En liten fråga till dig Zedd. När dessa andar kommer in i din auora hur känns det då. Känns det varmt eller kallt eller inget på det sättet. Hemma hos min Mor finns en moster till mig och en av morfars bröder. Dom känns ej på något vis obehagliga, som att det är bra att morsan har sällskap.
För att jag är så van vid deras eneriger så käner jag inget så. men vist fins det litte nega tiv enrig oss hon som hängde sig. men inte alls så man får ont av det. jag tro bar att hon vill att man ska förstå hennes sorg . Anars får jag bara en känsal av lungn
Håller med zedd där. vi är ju uppväxta i huset så vi känner bara värme och harmoni bara för dom har jämt funnits med oss… det är inget konstigt om man känner nån som sätter sig ner i soffan och tittar på tv med oss är helt naturligt:).. fast sedan ar ju som mitt ex blivigt väldigt rädd en natt när han vaka och såg nån titta på han.. jag bara vände mej om och sa lit henne va så göt hon inget.. låter kanske konstigt att man känner så:)
Ta till vara på alla nära och kära du vet aldrig när dom lämnar denna jord <3
http://pysselgummsan.blogg.se/
Det var intresant. Jag tycker om att läsa om vad andra har upplevt:)
Häftig berättelse Zedd - Lite som filmen The Others - med nicoll Kiddman!
Bor ju själv i ett garanterat andlig aktivitets hus Ramsbergsgården
så jag vet hur det är- det gäller bara att acceptera varandra
Vänligen Jane
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
Starta ny diskussion