Jag tror att man kan veta sådant. Saida sägs ha kunnat förutse dödsdagen till och med men hon var ju väldigt synsk.

Ja jag tror okså att man kan känna av sådant..men vi får hoppas att det kommer bra svar för frågan var intresan. chik

Ja, jag tycker detta är ett väldigt intressant ämne att diskutera.
Saida, vem var det?

Saida är-var- ett väldigt känt medium…..

Eftersom det är själen som går vidare och "hem" så tror jag nog att den vet om när det är dags :) Men jag tror inte att alla kan veta/känna när det är dags för vi som människor måste oxå kunna hantera den situationen på ett sätt som det är tänkt. Men det är vad jag tror! :)

Jag tror……….

att lika väl som man kan ha minnen med sig från tidigare liv så kan man ha minnen med sig från tiden man var själ och gjorde upp sin livsplan för detta livet.Då kanske man kan ana sig till när det är dags att vandra vidare till andra dimensioner

Välldigt bra svar.
 Som  du skriver Catarina J att det inte är vem som helst som kan "känna" av att det är dags, tror jag är helt rätt.
Man måste nog vara ganska stark för att klara av något sådant.

Jag tror nog att vissa kan känna det på sig på nåt sätt…Eller ha det inom sig..  Både min kusin och syster levde väldigt kort och intensivt,de gjorde väldigt mycket och hann med det mesta under de få år som de levde - precis som om de hade på känn att de inte skulle leva så länge.. Min syster blev 38 år och min kusin 28..

Detta drar upp gamla minnen.

Under många år sa jag att jag inte skulle bli så gammal. Jag skulle dö när jag var 36….

Nu när jag tänker efter så var jag just 36 när jag fick en stroke.

Men jag lever än och har slutat att säga hur gammal jag är när jag dör. Det vill varken jag eller någon annan veta!

#9 Det var inte dags för dig den gången, vilken tur att du är med oss här i livet många år till ;)

Detta är ju ändå märkligt, men det är väl inte heller meningen att man ska förstå sig på det heller.
Min mamma sa att hon bara skulle bli 45, hon blev 48.
Det var inget hon talade med oss barn om utan det var hennes vännina som visste evnt andra av hennes vänner också.
Celia, vad fick dig att tro att du skulle dö tidigt?kom den där känslan bara plöstligt eller var de något du kännt på dig som yngre?

Den där stroken var nog meningen att du skulle ha och det var nog också meningen att du skulle besegra den.

Jag har alltid,sen barnsben känt på mej att jag blir inte en dag över 44.Idag är jag äldre än så,men min lillasyster begravdes på sin 44:e födelsedag.Så det var hennes livslängd jag kände av.Fast jag var helt övertygad om att dettta gällde mej,i många år.

#10 - Ja det är nog tur att jag inte fick rätt. Hade ju varit förfärligt att inte se sin son växa upp och kanske skaffa familj. Det hoppas jag att jag får göra nu, vill gärna ha barnbarn :)

#11 - Inte en aning, det var på ett av mina tidigare jobb som jag sa det första gången. Vi pratade nog om framtiden och ev. även om döden (minns inte riktigt). Men jag vet själv hur förvånad både jag och de andra blev när jag efter en stund sa;
"Ja jag blir inte så gammal, för jag dör när jag är 36".

Dom tyckte inte att jag var rolig som satt och "skojade" om sånt, men det var precis så jag kände. Detta var 89/90 så jag var under 25. Det kändes som om det var något som jag känt till länge, men aldrig berättat. Fast jag har faktiskt inte en aning om vart det kom ifrån…
Efter mitt första uttalande om detta så sa jag det fler gånger och jag kände alltid att så skulle det bli.

Kram, Cecilia

Vill bra tala om att min man som gick vidare för några dagar sedan bara 45 år gammal hela vår tid tillsammans sagt att han aldrig kommer att få pension eftersom han kommer att dö före. Han hade rätt. Tyvärr

Jag fick reda på att jag skulle drabbas av något obotligt vid trettio, utav min följeslagare när jag var 13 år, och han fick rätt, min rygg pajade efter skogsjobbet, och samtidigt fick jag en svår nickelexem, så mina händer är alltid såriga och måste smörjas flera ggr dagligen, och ryggen har jag sjukpensíon för idag…och jag har känt på mig länge att jag inte blir så gammal…skulle tro någonstans vid 65 år…men jag är inte rädd, utan det som retar mig är att jag vill hinna göra så mycket som möjligt, vilket har förhindrats p g a mina sjukdomar….

det är sorgligt , att   läsa  om endel här,men  man får inte  tänka för  mycket    påatt  man inte  kommer leva så länge..letarinna  va hände   me din man som barablev 45,, kram  till er alla

Jag trodde jag skulle dö vid 35 års ålder; var alldeles övertygad,Men här sitter jag och är hur frisk som helst med 66 år på nacken .

cristine    hur har   du jort  för att    vara  så frisk

Jo vist tor jag det. jag tror att visa själar får tex ett uppdrag att återfödas på jorden en kotare tide. tex din mammma kan hafti spesial uppdrag som alla mammor har i och försig att föda dig. men när en själ har jort klart det uppdraget den är ämnad för så går den vidare. Jag tor det är så för en del men inte alla.

MVH Zedd75

  Är det inte så att när vi har lärt oss, vad vi inte klarade förra livet, så går vi vidare..Fast det stämmer ju inte om man ser på Baby som bara blir några timmar..Ja det är en svår fråga..

#20 jo det är sant och barn som dör. vet inte var det har för syfte eller varför det är så. det får vi inga svar på på den palenten allefal. men vist är det konstigt

#16 Ursäkta det sena svaret men jag har inte orkat vara på ön. Han dog i cancer med sin hand i min.

Men jag saknar ord nu. Vilken vacker död ändå! Skickar styrkekramar till dig nu.

Anki

Jag var hela min ungdom övertygad om att jag skulle dö före 34 års ålder. Anledningen är att min biologiska mor dog i den åldern i en bilolycka. När jag väl fyllt 34 år blev jag fri från de tankarna, guskelov. En fix ide alltså från min sida. Jag har varit hos ett medium som sagt att jag ska bli över 90 år så vi får se.

Jag är helt övertygad om att det är bestämt innan vi föds när vi ska gå över och idag skrämmer döden mig inte längre. mina barn är vuxna vilket känns viktigast för mig att veta att de vuxit upp och har det bra.

ljus Rose

Jag tror att det är för att jag för det mesta har positva tankar coh är tacksam för livet jag fått och är inte ett dugg rädd för döden, som är en fortsättning på ditt liv bara i en annan värld och utan din kropp som tynger. Det är min tro! När jag blir arg och svär brukar jag minuten efter skratta åt mej själv.Man kan ju försöka visualisera hur man ser ut när man är arg och det blir ganska komiskt.

jag har i flera år haft en känsla av att jag inte kommer leva länge, såklart en känsla som skrämmer mig men jag får hopas på det bästa.

Har i flera år känt att jag skall lämna jordelivet i relativt unga år. Börjar närma mig, detta årtal nu, men är inte rädd för egen del längre, mycket på grund av att  jag har upplevt en del väldigt ljusa och stöttande händelser. 

Jag tror att vi har flera, möjliga "utgångar" ur livet. Kanske känner man på sig en av dessa extra starkt. Jag tror också att det inte behöver bli just den man är "inzoomad" på. Men att den perioden ändå troligtvis betyder något starkt, och omvälvande i ens liv. 

kram fr moonflower

ps jag älskar änglar….ds

Jag känner inte något när jag ska lämna detta liv och det tycker jag känns skönt. Jag tar livet det som det kommer och lever just nu för Morgondagen vet jag ingenting om. Jag har mycket kvar att lära mig och lära andra innan jag lämnar jordlivet.

Nu ska jag sätta mig och börja meditera för att hämta ny kraft och energi. Ses igen.

Jag har däremot känslan av att jag blir gammal som gatan! Ingen önskedröm eller nåt jag tar för givet utan en stark känsla. Ska bli kul att se om det stämmer