Ja det är sant det du skriver Elisabeth. barnen tar nog till sig det starkare en vad vi kanse gör. för det är ett banr som har blivid drabad.

Ja, min sjuåring har inte sagt någonting, men jag vet att han måste ha hört talas om vad som hänt. I alla fall att hon varit försvunnen. Jag tänkte sätta mig ner och prata med barnen i eftermiddag när de kommer hem.

Vad skönt att höra, Elisabeth, att du lyssnar på Robin och låter honom stanna hemma när han mår dåligt över det här. Ni behöver nog det båda två.

Kram!

Min tjej som är elva kom för några dagar sen och berättade att hon drömt att hon hjälpt till i sökandet efter Engla. "NU fattar jag vad hemskt detta är!!!" sa hon. Det var som att hon inte hört informationen innan, kanske för att skydda sig, hon är så känslosam.

Robins bästa kompis är också hemma idag, just nu pratar dom med varandra i telefon om det här, vilket är bra att dom kan prata tillsammans med sina vänner.

Min dotter som är snart 9 år har följt detta, och berörts mycket av det. Vi har pratat mycket med båda våra barn, och som ni säger, det är så viktigt.

Ja det är enormt vicktigt tror jag Eliabeth. Jag är ju då ingen förälder men jag har en 9 årig lille bror. Mina föräldrar suger (och vet nog inte ens vad som hänt/eller så tiger dem) på sånt här så jag undrar om ni tycker att jag ska prata med honom eller om jag ska låta det va?

#6 Det är svårt för mig att veta för det beror ju på hur din lillebror har berörts av det hela. Men om han pratar om det och ställer frågor så är det bra om det finns vuxna som kan bemöta honom.

#7 Jo visst. Men att kalla mig för vuxen är en överdrift:P

Vi bor i en litet samhälle och det var en pedofil här för inte länge sen och han körde en röd saab. När min lillebror var ute och gick så kom det en röd saab och stannade framför honom. Det var någon som bröt kraftigt och frågade om vägen. Min lillebror sprang mer eller mindre hem och berättade direkt. Han blev helt tagen av det.

Därför funderar jag på om det inte är bäst att låta det vara. Onödigt att skrämma upp honom. Men att lämna allt åt föräldrarna är inte bra. Jag är hans förebild och har varit sen födseln så han lyssnar mer på mig än på föräldrarna. Det förklarar ganska bra hur läget är va?

Men jag vet inte om han vet något av det än. Han är inte mycket för nyheter men han borde höra något i skolan.

Jag vet att det är svårt för er att avgöra men jag kanske borde skita i det?

#8 Jag får den uppfattningen, när du berättar, att du tycker att dina föräldrar inte lyssnar och bryr sig om dig och din lillebror. Om det är så, Veyla, hoppas jag verkligen att ni har en annan vuxen i er närhet som lyssnar. Jag vet inte hur gammal du är, men du ska inte behöva känna att du har huvudansvaret för din bror.

Kram Maria

#9 Jag är 16 och jag känner inte att jag har huvudansvaret. Jag gjorde det förut men då pajade jag totalt. Så jag släppte på det. Men jag är fortfarande en stor idol som gör "allt rätt" du vet.

Föräldrarna lysnar det är bara det att dem inte är så smidiga och klantar till det ofta. Ibland är dem tysta istället. Jag ska diskutera saken med mor under luchen nu:)

Tack för hjälpen iaf;)

 Jag önskar att det var som nått slags ämne i skolorna som barnen skulle få lära sig  att ALDRIG följa med nån okänd o i detta ämne så skulle det också ingå SJÄLVFÖRSVAR  på något sätt__För barnen,s skull,o för föräldrar o alla andra.

#10 Men så bra, Veyla! När man är 16 är nog alla föräldrar "puckon som inte fattar". Tycker jag känner igen det…har en som är tjugo nu

Vuxna behöver lära och undervisa barnen i självkärlek, självförtroende, hitta styrka i sig själv…lära dem med ett barns språk hur detta skulle kunna gå till…Det är viktigt att få barn och förstå sitt värde, vem de är och att finnas till för dem. Vi vuxna ska lära dem om framtiden, livet och förberda dem därtill.

Barn ska aldrig behöva vara rädda för att prata med vuxna, berätta om sig själva och sina bekymmer…allt för många barn tas inte på allvar.

Om barn blir osäkra så ser de inte ev. faror. Barn behöver självinsikter, känna sig värdefulla…det skulle kunna skapa sinnesnärvaro.

Varje fall är speciellt och omständigheter spelar ju en roll  men ovanstående tror jag är bra för att ge barn en tryggare värld och en styrka att säga nej….

Det är också viktigt att lära barn att varje farbror/tant är ÍNTE farliga och lära dem skillnaden så gott man kan.

Men rara söta mariaef. om du har en som är 20 borde du veta hur föga det uppskattas av en 16 åring att höra sånt.

Jag tycker dessutom inte att mina föräldrar är puckon. Jag tycker om mina föräldrar och hade inte velat ha några andra. Dem har lärt mig massor av saker och jag är jatte glad att det är just dem jag har.

Men familjen kanske inte funkar som den ska för det. Även fast jag är 16 så kan jag se det. Men ta det lugnt, jag klandrar dig inte. Du har rätt i att dem flesta i min ålder tycker att sina föräldrar är dumma och korkade pinsamma idionter. Jag har många sånna kompisar.

Tack för att ni förstår;)

#14 Ledsen att du tolkade mitt svar negativt. Ändå stoppade jag in en smiley för att visa att jag skojade. Då ber jag om ursäkt för att jag trampat dig på tårna.

 Ha en bra dag, Veyla