Har man alltid någon i sin närhet.
Började fundera på det, med tanke på de stackars barn som blir bortförda både här i Sverige och utomlands. Vill ju så gärna tro att de har sin guide, vägledare, avlidna släktingar som en trygg mur omkring sig. Önskar att de kunde skrämma skiten ( ursäkta uttrycket) ur dem som gör barnen illa. Och hålla en trygg varm hand om barna.
Var rädda om varandra
ja man har alttid ne guid med sig. ja det skulle var bra om en guid kund skräma skiten ur sådan i bland
Ja vid sådana här tillfällen tror man varken på beskyddande guider, hjälpare eller annat.Man känner bara vrede hat och hämndbegär.
![[Hellas]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ja man har alltid sin guide med sig och i sådana här fall så undrar man vad det egentligen finns för syfte och varför inte guiden ingriper.
Ja, jag menade ju inget illa mot våra guider, utan tänker väl önsketankar om skydd. Det går ju över mitt fötstånd. Men våra guider och vägledare måste ju känna sig maktlösa vid dessa ögonblick.
Var rädda om varandra
Ja men då undrar jag? Om alla personer har en guide varför försöker de inte ingripa när dom ser vad den sjuka personen tänker göra eller har dom tappat bort sin guide med sina negativa tankar?
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Enligt mitt förmenande så finns inget syfte.Guiderna Hjälparna har inget inflytande här.Slumpen träder in.Mördaren har vägen förbi.Inget är på något vis styrt.Det finns en övertro tycker jag bland andliga förespråkare att allt skulle vara planerat,förutbestämt ,ha en större mening!Så anser jag inte vara fallet.Slumpen finns .Vara på fel plats ,på fel tidpunkt kan drabba oss alla .Gustav
Starta ny diskussion