Tycker det låter Lokt prata med polisen.

Det kanse bar hjälper att en polis pratar med honom någon gång.

För det jag tro det handlar om är att få respet.

Som han antigligen inte får hemma

Så jag tycker det låter som en bra ide

MVH Zedd75

Gör ett försök att prata med pappan ordentligt. Förklara som det är, att ni inte är de enda som drabbats.. Prata oxå med pojken. Att han stjäl beror ju uppenbart på att han är avis osv. Han mår antagligen inte så bra & han kan ju ha en massa problem hemma… Nästa gång han är där, så se till att han inte kan gå hem utan att du kollat igenom honom… Drastiskt kanske, men nödvändigt.

Du kanske kan ta och prata med skolan. Jag antar att de går i samma skola? Ett sånt här stort problem måste ha visat sig i skolan på ett aller annat vis. Är han oberörd när du tagit upp det med honom  eller blir han leden och ångerfull?

Håller med både  #2 och #3 i detta fallet. Prata med pappan och pojken, kanske ett samtal med bara pappan först och så dem båda. Likaså hör efter i skolan om de märkt någonting där. Han behöver hjälp och nu i tid, annars kan detta fortgå längre upp i åldern.

Hoppas att det skall lyckas att få rätsida på detta.

Du har då hjärtat på rätt ställe måste jag säga som inte vill vända ryggen till problemet. Det tycker jag är fint.

Att han stjäl är ju Tecken på att han inte mår så bra och det är svårt att veta hur man gör på bästa sätt. En sak är säkert man måste göra det obekvämt och svårt för honom att stjäla. Att man inte är rädd för att ta upp konflikten.

I första hand kan du tala med pappan igen och känner du återigen att du inte får respons så ta då kontakt med skolan eller sociala.

 Lycka till Alma

Dravcena!Det verkar som att den här killen inte har det så lätt eller mår så bra!Kanske behöver han hjälp "utifrån",det är ju tydligen ingen mening att tala med hans pappa heller vilket är en tragik i sig…att han inte bryr sig om sin sons förehavanden,då funderar man ju direkt på om pappan bryr sig över huvudtaget!Jag skulle kontakta läraren,kurator eller socialtjänsten om du har märkt att han inte har någon som bryr sig där hemma!Det är mitt råd!Hoppas det löser sig!Kram Anna

Och jag tycker att du tar ett snanck till med pappan först, innan du gör något annat…. Han kom ju trots allt tillbaka med playstationspelen första gången…

Min tanke är som Anna skrev, det är synd om killen och han behöver nog hjälp. Sånt beteende kan vara ett rop på hjälp, han vill bli sedd, så det bör ju uppmärksammas och eftersom fler antagligen har märkt det här med pojken så borde ju någon göra nåt åt situationen. I såna här fall ska man inte bara blunda för det. Hoppas att det ordnar sig för honom.

Jag skulle portförbjuda pojken och prata med pappan och berätta varför. Så kanske han förstår att de har problem på riktigt. Jag skulle inte gå bakom ryggen på pappan och kontakta socialen i första hand i alla fall.

Det här handlar ju inte riktigt bara om att pojken stjäl, även om det är en del i det hela. Det finns så många andra saker som gör att jag känner att barnen inte mår bra och därför har jag svårt för att portförbjuda dem, även om jag egentligen är jättetrött på dem ibland. Om de inte får vara här - vart ska de då vara? Det beror inte enbart på stölderna att jag har funderat på att kontakta socialen, det finns så mycket mer.

Jag gick till pappan i alla fall & han hittade spelen i sin sons rum. Jag försökte fråga pojken varför han tog dem, eftersom han inte ens har en sådan spelenhet men jag fick inte ur honom ett endaste dugg. Hur jag tacklar det här i fortsättningen vet jag inte just nu. Det ligger ju egentligen på pappans ansvar, men samtidigt känner jag att andra barns välmående också ligger på mitt ansvar precis som ansvaret finns hos alla vuxna.

Varmt tack till er alla för era kloka råd!!!

Jag tror att pojken ropar på hjälp och att han söker uppmärksamhet ifrån sin pappa. Vad har pappan gett för reaktion när du pratade med honom?

Jag tycker du gjorde alldeles rätt som gick till pappan i första hand. Det är han som har ansvaret för pojken i första hand.
Du säger att DU pratar med pojken osv. Vad sa pappan? Pratade han med pojken då du var där?

Då jag är aktiv i Brottsofferjouren (BOJ) så jobbar vi mycket med unga brottsoffer (12-25år) för det är så viktigt att de får hjälp för att det föreligger en stor risk att de själva annars blir de brottslingar. Så min känsla med pojken är att han kan ha varit med om saker som är hemska och reagerar på detta vis. Barn kan ju inte i ord uttrycka hur de mår som vi vuxna gör.

Jag tänker…skilsmässa, incest, mobbing…ja, det kan ju vara vad som helst. Eftersom han kommer hem till dig så har han ett slags förtroende för dig, tror jag.

Det man kan göra om man misstänker att ett barn inte mår bra i hemmet är att kontakta sociala myndigheter. Men det bästa är ju om det går att få pappan att fatta.

Lycka till!
Kerstin

Vilken svår situation du är satt i! Jag vet ej om det skulle kunna funka, men du kanske ska bjuda över pappan på fika eller gå dit själv och prata om honom hur allvarligt det är.

I och med att han kommer hem till dig så tycker han väl att han trivs hemma hos dig. Du kan säga till han att han gärna får komma hem till dig men bara under förutsättningarna att han inte stjäl eller beter sig olämpligt. Du gör ju det för hans bästa, det är ju något du kan säga med, Lycka till Dravcena! Kramar Ludvig1

När jag läst detta inlägg så märker jag tydligt att du Dravcena, verkligen har hjärtat på rätt ställe. Man märker att pojken trivs hos dig eftersom han är där så gott som hela dagen, att han sen stjäl, är ju ett stort Tecken på någon form av sökning av uppmärksamhet.

Alla dessa Tecken visar att han mår helt enkelt inte bra hemma. Vet du vart hans mamma finns, finns hon överhuvudtaget i närheten, det kan ju vara en saknad efter henne, t ex hur länge har dom varit skilda. Barn reagerar väldigt olika vid skillsmässor. Varför inte prata med dom andra som oxå har råkat ut för pojkens stölder och att ni alla på ett fint sätt tala med pappan först. Inte nedlåtande, för det skapar bara mothugg. För pojken och pappan kan behöva hjälp av en barnpsykolog.

Så om ni på ett fint och lungt sätt kan framföra eran oro för pojkens beteende, och komma fram till ett beslut, för jag tror inte att det hjälper med att bestraffa pojken, utan det är precis det han vill…ha bestraffning, för att han kanske känner sig skyldig till hans föräldrars skillsmässa, som är mycket vanligt. Har han syskon, om inte, så är han ännu mer ensam om sina tankar….

Hoppas att detta råd hjälper

Han

#11 Pappan sa till sin son att man inte får stjäla, inte från någon.

# 12 och även #14 - Det visade sig att mamman till dessa pojkar nu är tillsammans med min yngsta systers killes kompis. :-) Den här mamman vill helst inte alls ha sina barn överhuvudtaget, hon tycker bara att de är jobbiga. Jag har träffat henne EN gång (och nu har hon ÄNNU ett barn med sin nye man) och jag - gud förbjude mig - men hon har nog ingen empati i kroppen överhuvudtaget. Hon vill helst glömma de barn som nu bor grannar med mig.

Jag förstår att ungarna mår dåligt. De tyr sig nog till mig för att de inte har en "mammafigur" i sitt liv. Men som #12 skrev - jag vill inte att den här ungen ska hamna snett så himla tidigt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

#13 Jag HAR bjudit pappan på fika, men jag vet inte - han sitter bara där och säger ingenting, jag når honom inte. :-)

I alla fall - i dagsläget är det väl så att jag låter ungarna vara här. Jag har andra vänner som tycker att jag är galen och borde stänga ute barnen från mitt hem men jag håller inte med. Jag har även en kompis till min 15-åring som strular på, men jag anser att om JAG inte öppnar dörren till ett normalt hem och "normala" normer och regler vem fasen ska då göra det? Vem ska lära dessa barn regler, sociala normer och kärlek om de inte får det hemifrån?

Jag tackar alla er ödmjukast för alla de goda råd jag har fått och jag är så glad för att det finns så många kloka och insiktsfulla människor därute. Tack, från djupet av mitt hjärta……

Vem har du fått höra av hur mammans nya relation ser ut och att hon inte vill ha med barnen att göra??? Inte pappan, hoppas jag i alla fall. Akta dig för att göra bedömningar av hörsägen bara.

Kramis anki

Nej, nej…..så GALEN är jag inte! :-) Jag har själv träffat mamman och hört vad hon säger plus att hon är tillsammans med min systers killes bästa vän. :-)

Ok va bra, för jag är sjukt allergisk emot folk som går till socialen bakom ryggen på folk. Det finns för mycket sånt tyvärr. Skitsnack och elakheter. Pojken och hans föräldrar behöver nog få en tid på Bup. Men det känns som det måste vara deras intitiativ och beslut.

De på bup har jag bra erfarenhet utav bara. De stöttar föräldrarna och kan ge bra råd och tips.

Förstår att du bekymrar dig. Kanske du ska vända dig till skolsköterskan eller socialsekreterare på skolan, anonymt om du vill. Dom kan ju "hålla" koll i skolan och uppmärksamma hans beteende, men dom behöver kanske bli uppmärksammade på honom, vet ju inte om det är en stor skola, men dom som jobbar där kanske inte ser att han behöver hjälp, om det inte påtalas. Man kan aldrig "anmäla" för mkt, när man känner att det inte står rätt till.

Kram Katarina

Jag tycker att först tänk pojken har ett långt liv framför sig. Det är honom man ska tänka på. Hans sätt att vara är att han saknar något, i detta fall kan vara moderns uppmärksamhet, han tar troligen sakerna av avund på sina kompisar. Försök först att tala om för pojken, och säg först något positivt om honom. Tex på detta vis, varför tar du saker av dina kamrater du som är så snäll och fin.

Det är klart synd om pojken och att han ropar på hjälp.Jag tror också att han vill ha din uppmärksamhet Dravcena,men du sitter i en väldigt svår sits och det är svårt att ge råd. Han saknar nog sin mamma väldigt mycket ,och bryr hon sig inte har han hittat en person med stort hjärta i dej.Jag tycker du ska göra ett nytt försök med pappan och pojken tillsammans. Kanske med hjälp av en mamma till något annat barn som blivit av med saker.

test….

Tjenixen!

Det här var ju inte lätt… Jag skulle tala med pojken och pappan i första hand för att sedan göra en orosanmälan till socialtjänsten (och då vara tydlig med din oro inför fadern och att du kommer att göra en anmälan). Fast de utredningarna tar tid och leder inte alltid till något som anmälaren får ta del av.

Jag funderade över om pojken och/eller pappan har ett avvikande beteende på något annat sätt? Något stämmer ju inte. I vissa fall kan personer med svårigheter inom Asperger/autismspektrat ha den här typen av asociala beteenden, och ibland är det ju ärftligt, varför föräldrarna kan ha svårt att handskas med problemen. Det betyder dock inte att de gör det av elakhet utan att de har svårt med konsekvenstänkandet eller inte har förstått syftet med de elementära umgängesreglerna.

Bris har en vuxentelefon man kan ringa om man vill diskutera ett barns situation.  

Lycka till!!

Ja, en beteendestörning på pojken där låter som nåt jag tänkte på först. Men mest ADHD, de har inte konsekvenstänket riktigt. Har själv en son med den diagnosen. Och just därför är jag så allergisk emot anmälningar till soc utan föräldrarnas insyn.

Jag känner till detta beteende, när jag var i den åldern hade jag en grann pojk som gorde så. Men utan någon inblandning av utomstående löste det sig. När jag berättar detta skäms jag. Pojken kom hem till oss som han brukade, och stal en leksak. Jag såg detta och sprang efter honom, och gav honom så mycket stryk så han fick lov att sy vissa sår. Men han slutade med sitt betende. Betendet hade nog med hans mor att göra, hon hade en speciell hobby. Som inte jag gorde, det kom man på när man blev könsmogen. Hon tyckte om att lära upp små pojkar (kvinnlig pedofil)

Men Fyyyy stackars barn. Och du slog han???

#26 Jag förstod inte bättre i den åldern, men pojken slutade att stjäla och vi fortsatte att vara lekkamrater, tills vi skapade egna familjer.

Jaha du var själv barn då?? Ibland behöver de här barnen få känna att det blir konsekvenser av deras handlande. Men att slå dem är lite väl att ta i ändå.

Men ser ni inte likheterna pojkarna emellan, det måste hända något mycket om tumlande, för att ändra beteende. Jag fick stränga orders att vara snäll mot pojken, och även förklara varför jag slog honom. Summan av det hela blev ändock positivt trotts att det förekom våld. Som jag ser det helt rätt tänk från mitt hem.