Jag beundrar honom… shit!

Ja, det måste vara skönt att han är så trygg med det som sker runt omkring. Men så har han också förturen att växa upp med en mamma som kan förklara det som sker, så att det inte blir en skrämmande och otäck känsla över händelserna

JA barnen blir vana vid att de mest besynnerliga saker händer i våra hem…*S*…

Min son här brukar kommentera vårt doftande husspöke här….hehe

Åh, blir så hjärteglad :-)

Vilken underbar son du verkar ha, han tar det så naturligt!

En fin liten berättelse!

Skönt att han inte blir rädd utan ser det som nått naturligt

Håller med förgående talare.

Vad kul med lite besök och va härligt att sonen tar det så naturligt.

Han blir väll lik sin mamma  

MVH Zedd75

Ha ha ha vilken grabb!

Jag hade förmodligen tuppat av innan jag ens ropat på mamma!

Ni är fantastiska båda två!

Kram Fegisen Åsa

Så fint!Han har tur som har dig till mamma!

Vad fint att få ta del av detta!

Det är skönt när man är trygg i detta.

Förra veckan kände både dottern och jag röklukt här hos mig, och det kom inte utifrån.
Mina svärföräldrar; alltså hennes farmor och farfar var storrökare båda, och de kommer ofta nu och hälsar på.Kan känna att jag inte kunde ta emot deras kärlek medan de levde, men det kan jag nu!

Min 17 åriga dotter är inte rädd av sig hon heller men så har hon också en riktigt udda pappa.

Verkligen skönt för dig, att ha en sådan trygg son…..en av mina söner sa till mig en gång när han var i 13 års åldern, att jag skulle sluta med att prata om spöken för då drog jag bara dit dom, och då tordes han inte sova……och det märkliga var, att han "ALDRIG", upplevde något av det övernaturliga…kanske just för att han var så rädd…..

Han är nog så van vid detta. Tänk om min son var lika lung om det skulle hänt något sådant här… Du ska var stolt över han och dig själv för det är ju du som har uppfostrat han att ta det så här som han gör…. Vilken härlig kille!!

Fint att han blev rädd. Han blir säkert som sin mamma skulle jag tro.

En händelse med en blomma vill jag berätta om. Min morbror dog 1980 i Januari, så detta är länge sedan. En tid efter hans begravning så hade mamma suttit och tittat i en amenacka och tänkt att-detta datum begravdes min bror. Och just då hon tänkte tanken så knäppte det till i en blomma mamma hade hängade i en ampel och ett blad lossnade och lade sig mellan hennes fötter. Jag kom dit straxt efter och mamma satt kvar där på köksoffan och grät stilla. Det har kommit ett Tecken från min bror. Och skall sägas, att inga fönster var öppna och blomman hängde alla fall ett 2-2½ m från vart mamma satt. Så det tror jag också var ett Tecken från min morbror. Nu har det säkert fått mötas igen. Det är min tro.

Fint att han inte blev rädd, skall det naturligtvis stå här ovan #17. Blev lite fel. Beklagar misstaget

Skall också tillägga, att jag såg blombladet låg kvar mellan mammas fötter.

Härligt

Vänligen Jane

Min autistiska dotter tar allt med ro när vi andra sitter och håller varandra i händerna och tänder ljus. När vi frågar: men Nadesch ser och hör du ingenting så ler hon bara o berättar allt hon ser.

Min dotter har flera gånger sett en katt som hälsar på oss från andra sidan. Själv så säger jag att det är Ok. Hon blir inte rädd.

Då är jag oxå nöjd.

Vilken härlig upplevelse och att han inte blev rädd