jisses….min farmor var likadan….

NNÄÄ! Va kul! berätta!

Vill också! :)

Hon hämtade äggen i förklät från hönshuset…höll med båda händerna i förkläsnibbarna…dörren öppnade sig själv….hon var dessutom flitigt anlitad som klok gumma och läkekvinna åt både djur och människor…bönderna ringde henne istället för veterinären…hon klarade en juverinflammation på två tre dagar medan veterinärens mediciner tog två veckor på sig….

och mycket mer…..jag kan egentligen berätta massor men då blir det en myyycket lång post…*S*

Det här var på sjuttiotalet när det var ransonerig på bensin och diesel! Min morbror hade tillsammans med sin svärson en stor farmartank med diesel på gården. Av någon anledning som jag inte kommer ihåg nu, så hade de två blivit lite osams om något!

En dag hade svärsonen satt ett jättestort hänglås på tanken så min morbror inte skulle kunna tanka sin traktor! Hans son, min kusin berättar: Farsan och jag kom och skulle tanka traktorn, när vi såg hänglåset! Och farsan han bara la upp världens jävla skratt och så sa han bara, nå öppen dä lås! Och sen kunde de tanka sin traktor! Haa, hha, så  himla coolt va?

den gamla kunskapen är ovärderlig….äkta trollkraft…..*S*…hoppas man har fått ärva lite …*S*

#6 - det har du alldeles säkert! Era berättelser är spännande att läsa, fortsätt gärna :)

Bran Duir, detsammma gjorde min morfar, alltså min morbrors pappa. Han var också klok gubbe och blev också mer anlitad än veterinären i bygden. Det är som du säger, alla dessa berättelser, det är ju romaner att skriva om detta! Jag har börjat!

BRa att du börjat….jag har en liten anteckningsbok som min farmor förde in en massa i…..skrivet på en blandning av danska och gaeliska….coh dessutom med en handstil som jag har svårt att tyda….men det är en skatt…..

Min mamma berättar: Det var 1913 och jag var sex år! F…. var två (min morbror alltså) och vi var ute och lekte på gården och jag skulle se efter min lillebror! Helt plötsligt var han bara försvunnen från gården! Jag såg aldrig att han gick sin väg eller vart han tog vägen!

Alla på gården började ju leta efter honom, de sökte igenom varje uns av gården med hölider, uthus, stallar, ja allt! Inte ens pappa hade någon aning om var han var. Srax innan det började mörkna så beslöt man sig för att inkalla grannar och övriga bybor för att leta efter honom. Plötsligt stod han bara mitt på gården! Utan en skråma, inget smuts eller damm på kläderna.

Då hade de gått 6 timmar sen han försvann! Han kunde aldrig berätta var han varit? Han visste inte, eller kom inte ihåg! De sa han ändå till den dag han gick bort!

Jag Bjarvamor undrar? Var tror ni att han var?

#10 - Har inte en aning, men det blir bara mer och mer spännande :)

han var så klart i skolan….*S*…."den" skolan

Detta var den roligaste tråden på lääänge tycker jag…Please…skriv liite till :-)

Jaa, det tror jag också!

Jag råkade själv ut för en sådan sak en gång…..satt i bilen klockan var halv tolv när jag körde landsvägen ner i en liten svacka i landskapet ca 150 meter bred……när jag körde upp på andra sidan var klockan 02.15……minns inte ett jota av tiden däremellan….måste ju ha stannat….men vet inte var….

#15 Meeen, och du var hel å ren? ;-)

Berättar lite om morfar också! Min morfar kunde bland annat se på utsidan av ett hus var någon skulle gå bort! Han såg en ljuslåga som brann på taket på detta huset.

Min mamma berättar: De som ibland åkte hästskjuts med pappa har berättat för mig att de hade varit med om otroliga upplevelser med pappa! På den tiden när jag var liten och i min ungdom så var E4:an  bara en skjutsväg! Hela vägen in till Luleå och Gammelstad var det grindar på vissa sräckor eftersom boskapen gick och betade fritt där på sommaren.

 När o….  ….. kom med sin häst och hade bråttom så klev han aldrig av vagnen och öppnade några grindar! NÄÄ, då gick grindjävlarna upp av sig själva!

hel och ren….fast det var jag ju innan oxå…..väldigt otäckt att ha tapat bor två timmar sådär….

#18 Jag blir så faschinerad…

#19 Ja fy tusan!!! Har du några teorier?

det enda jag kan tro är någon form för "utbildning" eller att just jag behövdes nån annanstans just då…..

Ja….helt otroligt…Mycket obehagligt…

Jag hade varit rädd för att ha blivit pappa till ett gäng ;-)

#22 -

22 hahaha….ja vem vet….

Märkligt Bran! Har själv varit med om en sån konstig händelse när jag tio år! Det allra konstigaste är att vi var tre stycken och ingen av de andra kommer ihåg denna händelse!

ja du ser…jag vet faktiskt en till som har liknande upplevelser…men det får vederbörande berätta om själv…

Bran! Gaeliska, har glömt var de kommer ifrån eller vilket land? Tyckte såå mycket om fotot du la ut. Fick en känsla av en sagotant när jag såg henne. men även en otroligt stark människ kvinna!

#25 Och ni märkte inte heller ngt ovanligt efteråt?? Jisses och alla tre!! Har aldrig hört ngn som varit med om dylika ting som du och Bran…bara sett liknande på TV..*S*….

nej inte mer än att jag liksom såg klarare…mer detaljer, lade märke till saker som man annars inte såg …det är fortfarande likadant….går jag ut i skogen så tar jag av mig glasögonen för att se bättre….

#29 Typ som när man har en klardröm?

nej …mera som skärpt synförmåga…..ser om ett träd mår dåligt…ser nånting på en äng som inte hör hemma där….lägger märke till hur föraren av den mötande bilen ser ut….och på den linjen….ser även med fingrarna….så tillvida att jag kan känna på något och få bilder av det men då är vi inne på den andligare biten igen….synskärpan är ju den vanliga "riktiga "synen…

Aha….Vad spännande….

Kan inte annat än att hålla med bybo… ryser ;)

Det har funnits mycket "knytt" på båda sidor i min släkt. Nu ska ni få höra en berättelse av min mormorsmor, som hon har berättat för min mamma. Mormorsmor var född 1838 i Resele. Hon gick bort 1925.

Hon hette Anna, Johanna och en gång när hon var 18 år skulle hon gå till lagården och mjölka. När hon går där med sin stävare, (mjölkhink) på väg till lagården, så känner hon att det är något som drar i hennes kjol! Hon tittar ner och ser en liten, liten man, som rycker i kjolen och pekar åt henne att hon måste följa med honom!

Efter mycket tvekan så följer Anna med honom och går runt lagården där det finns en liten jordkulle. Plötsligt ser hon en liten dörr i kullen som aldrig har funnits där förut! Hon följer med mannen in genom dörren och befinner sig strax i en en slags jordhåla. Där i en lite soffa ligger en liten liten kvinna med stor mage och hon verkar ha födslovärkar.

Inget verkar förberett för någon födsel och de kan inte kommunicera på talspråk, utan endast med gester. Anna får mannen till att koka vatten och hämta något linnetyg av något slag!

Kvinnan har jättesvårt att föda barnet och som Anna upplever så är det många många timmar i jordhålan innan barnet föds. När allting är klart kommer mannen fram till Anna och erbjuder henne att dricka något som såg ut som mjölk ur en träbytta! Anna tar emot skålen och ska just börja dricka när hon tittar på kvinnan, som skakar energiskt på huvudet och rynkar sin panna.

Så mormorsmor tar inte emot drycken av mannen som ändå envisas med att gen henne något. Så komer han fram med en sked av något slag och hon tar emot den. han följer henne till utgången och vinkar farväl.

Enligt min mamma så togs skeden till en guldsmed för bedömning och han hade aldrig sett något liknande. Men någon gång, under tiden gång så försvann denna sked och ingen, ingen vet idag var den tog vägen! De sas också att de grävde ut kullen, men där fanns bara jord!

håller med Bybo om att detta är en kul tråd…..hehe…

#34 Jag blir så glad och rörd att jag får tårar i ögonen…

Varför tyckte inte gumman att hon skulle dricka månne? För att det inte var någon rejäl gåva, att det var surt eller att Anna-Johanna skulle dricka det och glömma eller nåt….

Tack snälla Bjarva och även Bran för att ni delger oss av såna underbara berättelser/upplevelser…

en anna sak jag km på alldeles nyss är….jag vet väldigt ofta exakt vad folk ska säga innan de sagt det….oftast då oxå ordagrant…DET är lite otäckt faktiskt….

#37 Ja jisses…ordagrant… märkligt. Du har fått många gåvor du, och en speciell uppgigt kan jag tänka :-)

Nååå, känner du vad vi ska säga här på ÖN? Eller vet andra hemlisar om oss som skriver? ;-)

Bran! Det där du säger om att du kommer ihåg att du tror det var där de började var så intressant så jag hajade til! Har aldrig tänkt att det kunde ha något samband med mina egna upplevelser. Och det där med naturen och allt sånt känmner jag ju igen så himla väl. har ju sett både knytt och knatt i skogen! Och på vägen i trafiken har jag alltid blivit varnad!

#38…nej det är irl….inte här… med mindre det är väldigt förutsägbara kommentarer….eller orbifikationer….*ASG*

#39 både ja och nej till att det började där…jag har alltid "sett"…men det har ju definitivt blivit starkare efter den händelsen….varningar och varsel i trafiken tillhör också min vardag…är ganska tungfotad, men kan helt plötsligt finna mig sakta ner kraftigt ..och det kan då vara allt från vilt till poliskontroll…..

#40 Hahaha…Ja, det e sant…jag som ickemedial eller nåt…*S* är ryyysligt synsk här på ÖN ibland :-)

jaa du …ibland är det liite för lätt..hahahaha

#42 Jisses, vilken bild!! Underbart…

Närbild på stenmuren runt min tomt….visst är den vacker…och orbfri…

Men nu skall jag säga godnatt….och gå opp och lägga mig och drömma om nån jag tycker om….Sov gott mina vänner när den tiden kommer!

Kram

Helt otrolig!! Är stenarna åt lila hållet eller är det missvisande?

Om ni orkar lyssan så ska jag berätta om denna speciella händelse när jag var tio år! Sen tror jag att jag går och knyter mig och fortsätter en annan dag på tråden.

Det var en januaridag 1960 och jag och mina två kamrater gick till skolans ichockeyplan klockan sex på kvällen för att åka skridskor. Det var ca: 15 % kallt, och jättemycket snö det året.  Jag hade min hund Puck med mig.

Vi sitter där på trappan till skolan för att snöra på oss våra skridksor när Puck börjar bete sig lite konstigt! Jag tittar upp och ser ut över nejden. Jag vet ju att de finns en stor å som flyter 300 meter från skolan och E4: går över den. Där nere på ån går ett rött ljusklot fram och tillbaka! Alla vi tre tittar och undrar vad det är! En säger: Nää, tror ni att killarna har plogat på ån och åker moppe där?

Just då delar ljuset på sig och blir två ljus, som börjar gå åt olika håll. Ihop och delas, ihop och delas. Efter en liten stund så är det tre ljuskällor som lyser i rött. Nu är Puck min hund helt galen och raggen står på honom.

Plötsligt går alla ljus ihop till ett jättestort klot och börjar komma mot oss upp över snön! Då förstår vi att det inte är några mopeder längre och vi blir skitskraja och springer därifrån. Vi springer kanske 100 meter och slänger oss i en stor snödriva bakom en lagård.

Sedan kommer jag ihåg att jag tittade upp och tänker: Här har jag legat jättelänge! Men jag fryser inte, fast än det är så kallt ute. Sedan har jag inget minne av att jag hade min hund med mig hem.

Kommer dock ihåg att vi la märke till att bilarna som körde på e4:an körde jättesakta just förbi ljuskloten, så vi var säker på att andra också hade sett detta. Vi läste tidningarna flera dagar efteråt, men det stog inget om detta! Åren gick och vi glömde händelsen.

En gång många år senare tog jag upp detta med mina kompisar, och jag blev så jävla chockad eftersom ingen av dom kom ihåg detta, utan de gjorde istället nästan lite narr av mig!

#45 Sov så gott och dröm skönt :-)

#47 wow! Vilken upplevelse..Meeen, så irriterande att de inte kom ihåg en sådan speciell händelse!

Vad tror du att det var?

Tack än en gång, denna tråden ska jag följa med ett riktigt nöje :-) Sov så gott, kram / Pia som ska ta kakor ur ugnen :-)

Utomjordingar? Från en annan dimension? Nödlandning av ett UfO? Tiden stannade? I dont now? Natti Natti! Kul att ni ville lyssna!

Min pappas tvillingbror dog på 60 talet. Och de sägs att när han gick så öppnades dörrarna för honom och stängdes efteråt. Har inte sett det själv, men jag tror på det. Han hade andra förmågor också han visste tex. att han skulle dö på sin arbetsplats i en olycka. Och det gjorde han 23år gammal. Ja, det finns hur mycket som helst egentligen att berätta om honom. Men jag kom på det när jag läste om dörrarna där…..

Kul tråd att mötas av på morgonkvisten.

Jodå morfar kunde bota rödsjuka hos grisar och folket i trakten kallade på honom när de hade sjuka djur. Han gick bort 1973. Farmor gick folk till för hon kunde spå i sump. Det hade hon lärt sig av "Tattarna". Hon spådde mig när jag skulle konfirmeras. Hon såg ett svårt liv men ett lyckligt äktenskap. Hittills har det stämt…

Min bror å jag lekte med flaskor hemma i Malmberget en dag. Då kom vår äldre bror å halkade precis innan och sparkade till flaskhögen. Han skar upp hela foten å blödde som en gris. Då ringde morsan min morbror åså bara slutade det blöda. Därefter for mor å far till lasarettet me bror min.

Ingen ens pratade eller diskuterade att det slutat blöda, det bara var så, när min morbror sett till det, saker han gjorde var "normalt". det är det som fastnat i mitt minne, fler saker kommer jag inte ihåg, det var som sagt inget speciellt, han helt enkelt bara kunde sånt.

Jag lovar att rota i minnet å se ifall jag kommer på fler insidenter.

SEV

Vilken härlig läsning detta var. Jag älskar sånt här.

Wow, vilken härlig tråd ni har fixat. Hoppas ni har mycket mer att berätta, för det här är fantastiskt att läsa om….

Bran: Din farmors klokhet ( och godhet ) syns i hela hennes ansikte…Vad det gäller naturbilden så har du antingen en magisk kamera eller också är du omgiven av magiska platser ( tror på det sista ;-). ) Dina bilder är helt förtrollande vackra….

Ser fram emot mer trevlig/intressant läsning i denna tråd…..

#47 - Låter väldigt skrämmande OCH spännande :) Men vad irriterad jag blir av att läsa att vännerna nästan gjorde narr av dig - och så frustrerande för dig :( Kram tjejen!

Ja du Celia, det var inte kul! Och det gör mig lite misstänksam om det inte hände något mer som även jag har glömt? Och skulle min hund ligga stilla med mig i en snödriva mer än någon minut har jag ju svårt att se. Den biten är konstig, eftersom jag inte kommer ihåg att han var med mig hem!

Ska berätta mer om morbror och morfar lite senare! Sitter med min affärsbudget nu som jag måste få klar till imorgon! Kramis på er!

55   kul att du oxå ser det…..där har du lite av vad jag menar med den skärpta synen!

Vad mer kan jag berätta? Jo den gången jag körde vilse i snön och mörkret på småvägar utanför Skultuna. Blev sittande länge i bilen och bad om hjälp. Händerna tog tag i ratten och på nåt sätt fick jag hjälp hem.

När jag kom hem visade det sig att jag varit borta i tre timmar!

*S*

BranDuir: hur kommer det sig att din farmor talade gaeliska? Antar att hon måste ha varit från Irland eller SKottland då eller var det något språkintresse?? 

Och så vill ajg fortfarande veta om det är Iriska eller Skotska som du menar med Gaeliska. Du kanske har missat mitt inlägg i gästboken så jag påminner här.

 --stor språknörd och amatörlingvist

Farmor var från skottland, hamnade i danmark av kärlek…

jag har lärt Iriska…

Bran

#62 Ahh, bra, då förstår jag! Hon måste vara utifrån kusten eller öarna då? *nyfiken*

Jag ska åka till skotska västkusten nån gång och gå en sommarkurs…  Dom brukar ha det ute på Isle of Skye.

#34, bjarvamor,  en nästan identiskt berättelse finns nedskriven i boken: Trollmor-sägner om moderskap av Pia Höjeberg.

Där stod också en förklaring till varför man inte skulle ta emot drycken, då skull man också bli småknytt, har jag för mig.

Kunde ju vara trevligt att leva som knytt någon gång också, kanske?! ;)

jo, men här blev det nog för alltid, pga. att hon hade gjort ett så gott jobb, så kunde dom nog ha behov av hennes tjänster i fortsättningen också, har jag för mig att det stod.

Nämen vad säger du! Finns den nedskriven i en bok! Den boken måste jag få tag på!  Vad spännande! Jag kommer ihåg att min mamma sa att det förmodligen var det så att hon skulle ha blivit småknytt om hon druckit av mjölken? Där uppe i Ångermanland som min mormormsmor kommer ifrån fanns det visst otroligt mycket sånt småknytt!

Nej från östkusten strax söder om Edinburgh…men släkten från väster….

#68 OK, jag förstår. :)

Väldigt intressant tråd detta! Jag är och har alltid varit intresserad av just folks egna berättelser och deras upplevelser. Det ger mig tusen gånger mer än böcker om stjärndelfiner och sånt!

#67, jag hittade boken på bibblan och har rekommenderat den i flera trådar. Hoppas att du kan hitta den. Jag har för mig att Pia, som är/var barnmorska, har gett ut minst en bok till.

Det är en underbar bok om gamla traditioner, som känns som en riktig bibel för mig.

Åh vilken läsning, snacka om att man blir riktigt trådbunden…

Jag kan ju berätta en händelse som min farmor berättade. Till saken hör att hon var inte vidskeplig, hon trodde inte på något övernaturligt alls, sånt var bara strunt enligt henne 

I vilket fall som helst hände detta när hon var liten, hon och ehnnes syskon lete ute och skulle gå ner till bastun och leka. Bastun var en sådan som man torkade kött i, och den låg vid vattnet. När farmor är på väg ner till sjön ser hon en liten man som står vid husknuten. Han tittar strängt på henne och hytter med fingret. Var som om har hytte för att hon skulle göra något som de inte fick göra. Naturligtvis blev hon rädd, och vågade inte gå ner till sjön och leka. Själv tror jag att det lille knyttet varnade henne/syskone från att leka vid det farliga vattnet. Och han gjorde ju en god gärning för min farmor gick inte ner dit och lekte. 

Vad som är så lustigt när man pratade med farmor om detta var att hennes lilla tomte kunde man inte ta ifrån henne, han hade stått där så sant som jag sitter här och skriver. Och annars så trodde hon inte på sånt

Kan ju ta upp en sak som jag själv upplevde som barn. Vet inte hur gamal jag var, men var väl i en ålder när man har det lite svårt att sitta still. I vilket fall som helst var vi i kyrkan, vet inte varför, det måste ha varit något speciellt för vi har aldrig varit speciellt kyrkliga.
Jag hade väl lite tråkigt, satt och tittade mig runt och helt plötsligt ser jag en liten gubbe, eller typ en kasperdocka fast inte. Han var ensammen uppe på en balkong, eller vad man nu kallar det i kyrkan. Han hade ett väldigt vänligt uttryck och han vinkade åt mig. Vet fortfarande inte vad det var jag upplevde, eller varför. Men jag vet att jag såg denna lilla man.

Måste oxå få säga, vilka underbara bilder du tar BranDuir. Känner en sådan fängslan för vackerheten, och den lugnande energin i dem. Vet inte om man kan säga, men jag känner det som om man fyller på sin energi när man tittar på dem.

hm, för ca.1 år sedan, så började min då, 10-åriga dotter att skratta högt åt mig, när vi satt mitt emot varandra vid köksbordet.

Ha, ha, ha, mamma, det sitter en liten gubbe över ditt huvud och häller vatten  på dig.

Har aldrig upplevt något liknande vare sig före eller efter, inte hon heller.
Den enda förklaringen till det skulle väl vara att jag var för eldfängd och behövde kylas ner litet granna.

Hon är dock medial och vi försöker att ta väl hand om småfolket här, lämna mat till dom osv.

VI har en jättepadda, fladder möss och leopard-mönstrade nytto-sniglar i trädgården. Kanske detta var småfolkets sätt att visa att dom är tacksamma att vi bryr oss.

Det kanske bör nämnas att hon blev sjuk strax därefter i en allvarlig sjukdom, som fortfarande inte har gett med sig. Detta kanske var ett slags omen.

någon som har hört att småfolket kan ge omen, på detta vis?

om de ger varningar är de betydligt tydligare än så….snarare en tacksamhetsgest……eller ett skämy riktat till din dotter….för att visa henne att de är ofarliga tex

OJOJ vilka härliga berättelser.Mam blir verklingen inspirerad.Man behöver inga andra förströelser här inte

Jag kan inte sluta läsa….det är så intressant här……

Jag tänkte att jag skulle berätta en historia om vad som har hänt min morfar när han var ung….Han bodde i Finland och vintrarna var väldig kalla där och mycket snö. Denna historia har min mamma berättat för mig.

En kväll så hade morfar varit och hälsat på några bekanta och var på väg hem. Det var mitt i vinter och kalt. Han tog en kortare väg mänligen över sjön och den hade frusit till is. När han började närma sig stranden ser han en man som står där och denna man viftade med sina händer och pekade åt olika håll.

Min morfar forsatte att gå mot stranden och mannen och helt plötsligt försvan mannen som han hade sett. Min morfar letade efter mamnen överallt även i skogen som log alldeles nära stranden men kunde inte hitta denna man. Han letade även fotspår efter mannen men kunde inte hitta några….

Min morfar fick alldrig någon förklaring till vem mannen var och vad han tog vägen men han var helt säker på att vad han hade sett…….

Jag kan berätta en till lite märklig historia…… Min farmor skulle ner till tvättstugan och på den tiden (60talet) så rökte de överallt. Hon bar en tvättkorg i källaren och hade en cigg i munnen. Så svor hon till när hon kom på att hon glömt tändstickorna. Då kommer det en tändsticka farande uppifrån taket och den börjar brinna och åker ner och tänder hennes cigarett. och ramlar ner på golvet och slocknar. Har själv sett stickan och den såg mycket märklig ut. som en lång smal krokig trästicka. Den slände de sen när de gick med i Jehovas vittnena många år senare. Eftersom man inte få ha såna saker hemma.

Tyvärr men jag hann få se den. Jag var inte gammal då, ca 8år men jag glömmer den aldrig.

En gång i danmark 1991….vi hade precis flyttat över och dessutom blivit blåsta på en utlovad inbetalning till kontot….en lördag morgon ..inga pengar kvar ….jag skrapar ihop vad som finns av småmynt och pantflaskor för att gå ner till bagaren och köpa mjölk o bröd…..ute ösregnar det….går ut på gatan och där på trottoaren ligger 2 hundrakronorssedlar…TORRA…..och inte en människa i sikte….det blev frukost, ost smör bröd, kaffe och cig…..perfekt! senare samma dag tog jag ut en bok från bokhyllan …och där ramlade det ut en dansk tusenlapp…ur en svensk bok som var oöppnad tidigare….

# 77 De var en mycket märklig händelse Happy! Va synd att de slängde stickan! De måste väl ha krvävts enorm kraft från anden att tända stickan? Eller så kanske de inte gör det alls? Man kanske inte bör eller ska göra sånt när man är på andra sidan? För om det vore enkelt för andaran så skulle ju sånt förekomma väldigt ofta, tror jag! Vad tror ni?

(Måste fortsätta med budgeten för år 2 nu)!

Ja, vanligt är det nog inte, men det var strax efter min pappas tvillingbror gått över. Och han var ju lite speciell med dörrarna där som öppnades och stängdes för han som jag skrev om tidigare. Han hade många speciella förmågor den mannen. Och det kan ju vara han som ville visa farmor att han var där. Men saker som blir "apporterade" är ju inte heller så vanligt längre, det verkar som det förekom mer förut. Ja, jag har aldrig hört nåt liknande i alla fall, så vanligt är det ju inte. Och jag är så ledsen för att stickan är borta så du anar inte. Hade velat känna och se på den i dag när jag har lärt mig mera.

Vilken otroligt bra "må-bra"-tråd. Man blir alldeles glad och varm av att läsa här… Spännande!

Står mig slätt i det här gänget ser jag. Tyckte ju det var märkligt när dörrar öppnade sig för mig EN gång och aldrig mera.

Men du bjarvamor, på vilket sätt hade din morbror missbrukat kraften? Hade han sagt till dörrarna att öppna sig för många gånger?

#82 Ja, jag tror att det var en bit av kakan, men jag tror att han kanske  gjorde andra saker, mer för sin alldeles egen vinning, för sig själv, som kanskse inte var tillåtet! För plötsligt en dag när han kom där med hinkarna, så öppnades inte dörrarna längre! Han berättade aldrig för någon orsaken till det! Men jag helt säker på att han visste själv att han missbrukat kraften på något vis"!

Jag var väl ungefär nio eller tio år! Båda mamma och pappa var yrkesarbetande, och jag var sjuk och ensam hemma från skolan. Vi hade en helvit blåögd katt som alltid låg runt min hals på natten. Nu skulle hon ha ungar visste vi och hade gjort i ordning en låda till henne.

Steg upp från min säng för att titta till katten och då får jag en chock! Där i lådan ligger hon och äter på en unge, det är bara huvudet kvar och på ett annat ställe ligger en halv kattunge! Jag började strortjuta och just då knackade det på dörren och in stiger min morbror, som undrar varför jag är så ledsen?

Jag visste ju redan då att katter och andra djur kan göra så men ändå så blev det en fullkomlig överaskning för mig! Hade inte sett detta i verkligeheten tidigare. Min morbror tog ju då ut de halva kattungarna från lådan och tröstade mig väl på de sätt han kunde!

Sedan har jag ju tänkt på händelsen många gånger! Varför kom han till vårt hus just då! Han visste ju att ingen var hemma hos oss på dagtid. Han visste inte att jag var hemme från skolan! Han hade inte tid att springa i gårdarna hos folk dagtid, eftersom bondgården tog all hans tid!

Men jag har tackat honom många gånger i det tysta, för att han kom den gången. Det kan verka som en en trivial händelse, men förmodligen var det inte det på något sätt! Jag skulle nog ha det stödet just då! Vad tror ni?

#84 Jag tror att han kände på sig att han måste gå jem till er, helt klart!! :-)

 fel tråd…sorry

# 86 ? Råkad du tal fel tråd? Inget att vara ledsen för! Jag berättar ju bara om min morbror på den här tråden? Här kan alla berätta vad vill!

haha….enej jag råkade posta i fel tråd…hihihi…den skulle vara i måndags trams…LOL….passar inte så bra här…LOL

Det räknade jag också snabbt ut när jag läste ditt inlägg *Asgarv* det är nog lätt hänt……är ju lite lätt senil och förvirrad själv för det mesta. Så jag förstår dig hahahahahah!!!

ja en hastig släng av demens….den gick som tur är över snabby så jag hann radera…****ASG***

Min kusin berättar: Det var mitt i natten och farsan och jag hade varit ute länge i lagården och passat på en ko som skulle kalva. Vi sitter vid köksbordet och dricker lite te innan vi ska gå och lägga oss,

Då säger farsan: Om du vill se något märkligt nu så sitt bara stilla, säg inget och vrid huvudet mot spisen! Min kusin gör som min morbror säger. Innan han hinner vrida på huvudet så hör han att det rasslar från spisen, och när tittar dit så ser han två pyttesmå människor som står på spisen och drar i kedjan som går till den lilla luckan uppe under fläkten!

Min kusin trodde han drömde och började gnugga sig i ögonen och sa: Somnade jag nu och drömde att det var småfolk på spisen? Min morbror hade bara skrattat och sagt: Nä, inte drömde du, men snart gör du det, och så gick han och la sig. Småfolket försvann, min kusin satt uppe en hel timme till och stirrade på spisen, men iget mer visade sig den kvällen!

Min mamma och morbror var på en teaterföreställning när de var unga! De sitter uppe på läktaren så de har utsikt över publiken där nere. Då säger min morbror: Titta nu Stina på kvinnan där i blå klänning med den lilla hatten!

Mamma tittade och undrade om han kände henne? Nää, sa han, inte känner jag henne, men titta nu bara! Plötsligt började kvinnan att skruva på sig. Hon tittade åt höger och åt vänster flera gånger. Till slut vände hon sig helt om i stolen och tittade rakt upp på läktaren och på min morbror, som då bara vinkade till henne!

Ridån ner gick ner och föreställningen började! Han skulle nog bara skryta lite för min mamma om vad han kunde, min kära morbror!

Jag har en kollega på jobbet som berättade att han och hans katt såg en gång en liten levande tomte, som försvam kanska snabt.

*hänger fortfarande här och läser* Kul och uppskattade berättelser! Mera :) *kram*

Tänkte bara Knuffa fram denna tråd, kunde kanske vara intressant läsning för den som missat…

  Jag tackar Bybo för att du tog fram tråden BRA LÄSNING..

Verkligen en spännande tråd

Denna hade jag totalt missat, mycket spännande, vill höra meer

vill oxå höra mer!

Oh, tack så mycket det var så roligt att läsaJag tänker mej tillbaka på min mormor och morfars tid och deras berättelser. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket och är en urdålig berättare men jag känner igen en del saker.Det var så mysigt förr utan Tv och datorer, man höll samman meroch vi barn fick höra många härliga berättelser som kittlade fantasin .Den här tråden var den roligaste jag läst.

Moto moto moto :)

(japanska  för mera mera mera)

Mycket intressant läsning! Tack bybo!