Yakamoto is here
Har varit här och sniffat runt ett tag.
Tarotleken har legat på hyllan länge och sedan jag av olika orsaker bytt bekanskapskrets så har "trafikbruset" slumrat in till ett minimum. Hemma i norrland kan det dock fortfarande bli "högljutt".
Jag är inne i en process där jag är påväg tillbaka till den person som jag en gång var/fortfarande är, men som slumrat länge.
Steg för steg håller jag på att ta mig tillbaka till den jag vill vara och den övernaturliga/andliga världen är verkligen en del av den.
Jag har sett, hört och känt massor, men som sagt låtit det vara slumrande länge. Nu har saker kommit upp till ytan och pockar på uppmärksamhet igen. Min "guide", "vakthund" Kalle har börjat stryka i faggorna. Dottern ser och hör saker. Hon sov i mitt gamla flickrum i julas och hade tydligen besök, trots att jag uttryckligen hade förklarat för "saker och ting" att hon minsann är off-limits. (som att de gör som man säger)
Hemorten är hemsökt och har en blodig historia.
Det ska bli intressant att se vart vägen leder den här gången.
Välkommen hit. Känner igen det där med borttappad, sökt & återfunnen "andlighet" osv.
Sållar man friskt & kan blunda för störningsbruset, så finns många tips, råd & aha-upplevelser här 
Välkommen hit Yakamoto! Kramar
Japp välkommen från mig med
MVH Zedd75
![[stblues35]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Säger välkommen jag med.
Välkommen!
Här tar alla emot dig med öppna armar…välkommen
Tack för det varma mottagandet.
Irrashimasen, Doozo Yorashiku, Yakamoto-san! Välkommen till Ön!
#8 *fnissar* Antar att duu sa välkommen hit. Yakamoto i det här fallet kommer ifrån ett mycket irriterande barnprogram.
(mitt intresse för japan håller sig mest till japansk paketinslagning, där jag har en enormt härlig japanska som lärarinna)
Tack
TotemoOmoshiroi-san
Välkommen hit! 
Välkommen hit!
Välkommen ska du vara!!
"Lev i nuet, sedan kan vara försent"
Medarbetare på Druid&Shaman
Varmt välkommen!
Håller mig i min tråd ett tag.
Enklast så.
Jag har en fråga som jag inte vågar låta mina kort svara på. Kanske någon skulle vilja hjälpa mig? (jag vill inte använda min lek då den i den här frågan är sannerligen PARTISK).
I dag har varit en bra dag. Inget brus men Kalle sniffar runt och slår allt snävare lovar runt mig. (ja. Jag beskriver honom som en hund, han ser ut som en blandning av draken i Neverending Story och hunden i Fragglarna) Han verkar inte ha något emot bilden och han och hans kompanjoner trvis tydligen så (vi är ett par stycken som alla har dessa "drakhundar" kring oss.)
Nåväl. Jag känner verkligen förändringens vindar och jag vill bara ut och flyga…
EGENTLIGEN så skulle jag nog helst vilja åka hem och bege mig ut på vandringsfärd bland alla platser som jag lämnat bakom mig så länge.
Det finns bara ett ställe jag lämnar därhän. Häxberget. (Nej jag tänker inte säga vilket än). Jag klarar inte av det.
Sist jag var där så var det så obehagligt och när vi gick därifrån slog en kvinna följe med oss en bra bit. Hon höll sin kalla hand på min axel och eftersom jag inte var beredd på att hon skulle vara SÅ närvarande så blev jag nog lite rädd.
Hon har nog en del att säga och jag har inte varit redo att lyssna. Nästa sommar så kanske. I sommar kommer jag att ha nog med alla förändringar.
Lycka till med resten av ditt (nya) liv.
Lycka till var försiktig på vägen, så du inte snubblar och slår dig.
#16 Jo du du ska veta att jag vandrar mycket mycket försiktigt och LÅNGSAMT.
Har varit med om att det gått för fort och det är baske mig inte kul. Så lätt att krascha hårt.
Ja .välkommen önskar jag…
Lena.P är jag i verkliga livet.
Hejsan! jag vill också säga välkommen!!!
med ljus och värme tant Alma
# 9 Jag syftade inte på ditt namn.. Jag hälsar alla välkommen på japanska. Thats my thing.
#9 Aha…. Tack för välkomnandet!
Ett välkommen från mig också :)
Säger Välkommen jag med =)
Ny dag nya möjligheter
Läste någonstans här på forumet om själa-grupper. Att man håller sig i sin grupp mer eller mindre alltid.
En gång sa en kvinna till mig "gör upp med din far NU annars får du dras med han ett par vändor till". Hon kände mig inte alls och jag tror henne. Han är lite svår att göra upp med bara. Jag "valde" bort min pappa i det här livet. Och jag är ganska övertygad om att det inte var första gången.
De flesta i min grupp har jag tappat kontakten med. Men vi var en ganska stor grupp. En grupp som hade en både lång och blodig historia… alla med drakhundar som kompanjoner.
Det är den här delen av mig som börjar vakna. Jag måste prata med dem. Jag måste veta. Jag måste bekräfta.
Jag har råddat reda på ett nr. I kväll ska här pratas. Redan per sms fick jag det bekräftat. Visst hade hon märkt, visst visste HON redan. Det är något på gång. Vad? Ja det ska vi ta reda på
Starta ny diskussion