SEV efter som du komenterar det jag skrivit i en annan tråd - ger jag en åsikt i detta!

Om detta tvistar alla fortfarande och det är nog något som vi får svar på den dagen vi går över själva! Men Naturlagarna som jag som är spiritualist försöker att sätta i verket! och leva efter(vilket vi alla gör varken vi förstår det eller inte)

menar att det man ger ut får man till baka - eller så som man sår får man skörda - med det menas sår du ett frö till en solros så blir det en solros och inte en röd ros!

Eller om man är elak emot någon - så kan man förvänta sig elakheter tillbaka! inte nödvändigt vis ifrån den personen som man är elak emot - utan det kan komma igenom någon annan! "Knepigt va! Kan ju komma direkt från den personen också - vilket är mycket troligt! men det är inte alltid så!

Alltså om man vill ha kärlek och ömmhet i sitt liv - måste man visa det själv gentemot andra för att själv skörda det egna man sått - lika dant i negativ form!

Fast Himmel och Helvete är något som kristendommen kom med och är inga verkliga platser - andevärlden är ingen annan stans den är här runt om kring oss - fast i en annan dimetion! enligt mig och min tro som även är den spiritualistiska tron på anden!.

Du kommer till det plan du förtjänar efter dina handlingar i detta livet - hur du är i din vardag! Det är ingen som dömmer dig - det får du i sådana fall stå för själv!

Vänligen Jane

Ett tillägg- som medium är det alltid kärleken som gör att era nära och kära bemödar sig med att komma tillbaka till er för att ge er bevis på deras övelevnad och fortsatta existens - för eran tröst!

Sen spelar det ingen roll vilket plan den själen befinner sig på i sin utveckling!

Vänligen Jane

Jag förstår hur du menar fast du krånglar till det lite. Men det är svårt att försöka förklara något då  man inte vet hur den andre kommer att tolka, eller vilka liknelser den andre kan förstå innebörden i.

Jag VET att det man sår får man skörda, i detta livet, jag har alldeles för många insidenter i mitt eget liv som talar för detta. Det jag  undrade över var ifall man kommer någonstans dit man ska sota för sina gärningar eller få guld å gröna skogar, om man varit en god undersåte. Alltså vad ER uppfattning i den frågan är.

Med ER menar jag alla som läser detta och vill göra en beskrivning.

SEV

I mitt vetande handlar det inte om "sota för" eller "guld för" utan orsak och verkan endast! Dömmande tänk - hör jorden till!

Vänligen Jane

Så om vi är högt upplysta människor så har vi slutat döma menar du?

SEV

#5 Jag sa inte så SEV men det ligger mycket i det du säger

Vore väll härligt med icke dömmande männskor

Då skulle vi få fred på vår jord!

Vänligen Jane

Så varför inte sluta döma då, och bara låta andra göra det dom gör. Och bara försöka göra bra saker själv, och föregå med gott exempel.

Viss blir det svårt, men allt ska ju inte vara så lätt, för dom som tror på Jesus vet ju att han hade det inte så lätt han heller.

SEV

Hmm, om vi väljer själv vilken familj vi ska födas till….Varför valde jag då en där jag inte kunde bo kvar? Jag flyttade till mormor när jag gick i 9:an,,,

Jag tror att allt har en mening….Men den här är svår att förstå….

…jag kanske skulle ha gjort en ny tråd om detta…

#8 Kanske du valde det fär att du visste din mormor behövde ha en liten eller bara sällskap. Nån som bryr sig på ålderns höst, för om dina föräldrar inte brydde sig/tog hand om dig, så lär dom ju inte göra det över mormor heller.

Käsnke är det där ditt val spelar roll

SEV

Kloka ord SEV - God natt!

Vänligen Jane

Jag gick en utvecklingskurs genom jobbet, på den påstogs att alt var ett val. Man väljer sina föräldrar, man väljer om man är sjuk osv. Detta tyckte jag var idioti, och argumenterade mycket om saken. Jag kan inte se vitsen av att vara sjuk tex. Jag tror nog att vi har val, men helt efter våra förutsättningar. Så att säga, man får göra så gott man kan. Och saliga äro de enfaldiga, för de skola besitta himlen.

#10 Du har nog rätt att hon ville ha sällskap (morfar var ju död sedan länge). Fast hon ångrade sej senare…. och jag förstår henne…Inte brydde jag mej mycket om henne då. *skäms* men det gjorde jag på senare år.

Men varför väljer man en känslokall pappa(militär). Jag som är en känslomänniska uti fingerspetsarna?

Mitt ex var också helt känslokall. Men det har sin orsaker…Så nu är cirkeln sluten. :-/ Jag förstår ju att jag ska lära mej något av det här. Men vad? Ska jag dö nu och få uppleva samma sak igen?

Ledsen för mina depressiva funderingar :-/

Vi är små skärvor som vinden blåser över jorden, över vattnet. Vi väljer inte vart vi landar eller med vilka vi slår följe. Vi är inte utan skuld, men jordens eld och rymdens köld kommer inte att döma oss.

Det liv vi lever nu är det enda liv vi har som just dessa personer. När vi lämnar dessa liv lämnar vi också oss själva. Människans val består i var hon lägger sin tyngd, sitt bränsle. Om någonstans.

#13 Du sa ju att du brydde dig senare. Då brydde du dig ju. Att undgdomsåren å den nyfunna vuxenheten, att man då inte har "tid" tillhör ju sin egen utveckling.

Att ditt X va känslokall var kanske för att du själv inte "gav" tillräckligt. Antingen till dina nära eller X-et självt.

Den stora grejen är nog att acceptera sig själv med alla lyter man har, då först kan man acceptera andra med deras lyter.

Med lyter menar jag egenheter m.m.

SEV

Det där måste jag fundera lite på. Tyckte nog att jag "gav" väldigt mycket…Men som sagt, jag ska fundera på det. Tack för svaret iaf!

Här tycker jag SEV skriver väldigt klokt om att man först må acceptera sig själv och sina egenheter för att kunna acceptera andras. Jag tror vi har en förmåga att projicera vårt eget mående på andra. När vi ser en egenhet hos någon annan kan vi bli väldigt irriterade, fast det kan bero på att vi känner igen oss själva i den andra människan.

I just förhållanden så är det rätt vanligt att man själv tycker att man ger allt och att den andre inte ger tillbaka. Förmodligen sitter den andre och tycker likadant. Det som är upplevs som känslokallt hos en annan individ kan ju också bero på att den inte riktigt vet hur den ska göra för att visa sina känslor. Inte alls så ovanligt. Cina, nu menar jag detta rent allmänt. Jag har ju ingen aning om hur ditt ex fungerade.

Allt som vi ser hos andra är mer eller mindre speglingar av oss själva! på något plan, då oss själva är den referenspunkt vi har!

Vänligen Jane

Referenspunkten kan mycka väll ligga utanför sig själv, det tycker jag att ni som är mediala mycke väl borde känna till. Men om man vill acceptera annat än sig själv som referenspunkt är en annan fråga.

SEV

Det beror på hur du menar med referenspunkt - du har altid en egen uppattning eller reaktion till allt du upplever - det är det jag menar Hur menar du med referenspunkter ligga utanför sig själv?

Vänligen Jane

#13 Du kanske valde en känslokall pappa för att du skulle kunna se kontrasten och kunna ta fram ditt känsloliv rejält, som det känns som du gjort då du säger att du är en känslomänniska ut i fingertopparna:)
Att du senare valde en lika tråkig pojkvän tycker jag låter som att du på ett omedvetet plan sökte dig till en manlig gestalt som liknande din pappa eftersom du inget annat vet.. Vi kvinnor har förmåga att göra så på gott och ont;) Men till slut vet vi vad vi inte vill ha in i vårt liv igen.

Känslan kommer naturligtvis inifrån en själv, ingen kan känna det jag känner, annat än en liknande känsla.

Men förhållningssätt/vad som är rätt/hur allting är, o.s.v. är yttre påverkade referenspunkter eller inlärda referenspunkter.

Det som ämnet handlade om, det som jag baserade mitt inlägg på.
Att tro någon annan gör en sak behöver inte vara tagen utifrån sin egen inre referenspunkt. Den kan vara tagen från hörsägen, magkänsla, Tecken, beteenden, o.s.v. kanske tillåme det man fått till sig under en sittning, sittning hos annan eller sittning med sig själv. Alltså kan referenspunkten i nämnda ärende mycke väl ligga utanför sig själv.

Jane, nu blir jag besviken på dig att du inte förstod detta, vilket jag helt klart tror/trodde du gjorde. Dementerade du bara mitt inlägg för att "ha något att skriva", liksom "få sista ordet/få rätt" eller??

SEV

Tillägg till #23

Det jag skriver är inte alls skrivet i sten och kan mycke väl vara fel. Jag är inget annat än en människa som ni, med fel och brister, och kan mycke väl ha helt fel i många av mina inlägg.

Jag skriver bara som JAG känner och tror, alltså jag skriver efter MIN övertygelse. Jag är dock inte sämre än att jag kan rätta mig om jag har fel. Och jag blir glad om folk hjälper mig att bli en bättre människa genom att påpeka mina brister och fel, så att jag får en chans att bättra dom. Ifall JAG känner det behövligt förstås.

Ha en bra dag

SEV

#23 vist förstår jag det du skriver - men jag tror att du inte förstod mitt utalande om dig själv som referenspunkt - att du får med dig andras och yttrepåverkan är ju självklart - men det är ju när du ska relatera till saker som dina egna refferenser är din måttstock - hur det känns inom dig själv och vad det speglar!

Finns alltså ingen annan som kan vara din ege´n referens - mer än du själv(oavsett yttre refferenser) - sen kan den egna referensen ändras med åren och ge nya referenspunkter!

Vänligen Jane

tyvärr kan jag inte svara på era inlägg för jag har börjat tänka på X.et och allt han har gjort. Kunde inte sova igår….

Jag tror att alla människor överallt strävar intuitivt efter att utvecklas. Därför föds vi till situationer som ger oss de utmaningar och förutsättningar vi behöver för att kunna utvecklas just inom det område vi behöver just nu. När vi klarat de utmaningarna kommer vi automatiskt att få/välja nya och hela tiden gå framåt. Oavsett tid och liv så är det detta våra liv går ut på.

Att välja att födas med en eller kanske två känslokalla föräldrar kanske handlar om att dels se sitt eget värde utan att det ges till dig/mig genom någon annan, dels kan det handla om att se mönster och arbeta för att bryta det/dem. När du som skrev om ditt ex blev ihop med exet som påminde om din känslokalla pappa så hade du redan lärt dig en del av läxan och såg och agerade, lämnade honom. Nästa steg kanske är att identifiera det ännu tidigare och inte ens falla för en som liknar din pappa eller ditt ex. Då har du ju redan lärt dig en enorm och viktig läxa.

Det där med att våra handlingar idag skulle skicka oss i skärselden tror jag inte ett spår på. Däremot kanske de handlingar jag utför blir de jag får från min omgivning i nästa liv, om jag är en mobbare i detta liv utan att ångra mig så kanske jag blir mobbad nästa gång.

Vad spelar det för roll VAD som händer efter att kroppen lagt av. Är det inte tillräckligt häftigt ATT det händer något alls? Det GÅR att kommunicera med de på andra sidan och få budskap.

Personligen ser jag fram emot överaskningen om hur det är och fungerar på andra sidan och jag hoppas att jag får tillfälle att busa med några skeptiker och några vänner, men förhoppningsvis så dröjer det många många år till.

Något helvete finns inte & jag är inte heller säker på det där med "olika nivåer" i andevärlden för egentligen är det ju en omskrivning av himmel och helvete. "De goda i detta livet skola besitta den högsta nivån/dimensionen och de onda skola befinna sig i den lägsta nivån."

 Det som stör mig mest med det här tänket är att vissa personer tror sig vara mer "utvecklade och högstående" än andra och det gäller både inom religoner och inom den så kallade "nyandligheten".

Jag är tämligen stensäker på att de som skriker mest "jag vet, jag kan, han är dum osv" inte alls tillhör de mest visaste själarna. För mig är en vis själ en människa som bara ÄR - men oj hur han/hon är. De bara finns där, försöker inte vara förmer än andra, men de sprider ljus omkring sig - bara för att de är den de är. Det kan vara vem som helst & denne behöver ABSOLUT inte vara något medium eller någon som utbildar människor inom denna konst. Denne vise själ kan till och med vara som min son - autistisk.

Jag är alldeles säker på att vi föds till det här livet för att lära oss något eller för att vi har en speciell uppgift. Vi kan uppleva skit och kriser och om vi inte lär oss något av detta så är det ju meningslöst. Jag kan absolut säga att livet har lärt mig en massa och jag har en tillit till att "livet leder mig rätt" - jag får det jag behöver för att förstå. Det är inte lönt att bli bitter och fundera över "varför jag" - det är bättre att tänka "varför INTE just jag?" Så tar man skiten, bearbetar den och lär sig något av den. Finns det en plan just för mig? ABSOLUT!!

Men jag tror INTE att någon halvguru i det här livet har mer svar på livets gåtor just för att han/hon säger sig ha det. Jag är övertygad om att vi alla har våra egna svar inom oss - vår själ är ju en del av det hela - och det gäller bara att lyssna på oss själva. Jag tror inte heller på att någon kommer att sitta och döma mig när jag dör. Jag vill inte döma mig själv eller andra i det här livet och jag hoppas att jag slipper göra det när jag dör.

Jag gjorde ju för fasen så gott jag kunde i varje situation, med den kunskap jag hade just då! Förhoppningsvis lär jag av mina misstag & blir en bättre människa genom mina misstag och fel. Är inte lösningen på gåtan att faktiskt lära sig av det man blir utsatt för och inte fastna i offerrollen - eller att lära sig av de misstag vi gör mot våra medmänniskor? Är det inte viktigt att försöka se bakom våra medmänniskors handlingar, orsaker - och att inte döma så förbaskat hårt?

Livet ger oss just det som vi behöver och sen är det upp till oss själva hur vi hanterar det…..och döden……ja inte tror jag på lägre och mer högstående dimensioner. Det liknar för mycket himmel och helvete/bättre och sämre.

Hej
Varför göra det så komplicerat.

Andevärld = Andevärld.

Vår fysiska värld = Vår fysiska värld.

Äpple = Äpple

Himmel o Helvete = Det är väl den Katolska kyrkan som har myntat dem orden, tror inte att något sådant existerar.
Kanske bäst o fråga de i andevärlden, vilket moln dem sitter på. där finns ju så många av dem på himlen… Så att jag hittar rätt och inte hamnar fel, när det e dags o flyga dit me dem där fina vingarna de lovat .. Undrar om alla spelar harpa… ????  fniss…

Skämt o sido - intressant dialog ni har…

Jag tror inte man ska tro allt man läser !!!! Bäst o uppleva det, så när det är dags så kommer vi absolut får reda på vad som är vad.

Men visst det är så härligt att alla tror olika ..  mångfalld e guld.

Filosofera mera!!!!

Hej hopp
Johan

Jag måste dock tillägga att andevärlden rymmer oss alla och där finns säkert en bra plats som passar varje smak och tycke.

Kram
Johan

Det finns det vi tror att det finns! och ingen har rätt eller fel - allt bara är!!!!!!

Var det tillräckligt filosofiskt Johanha ha ha

Kram Jane

jepp - superb vännen.
Helt i min smak.  Lagom flummigt..

Kram
Johan

Ha ha ha

Kram Jane