Förstår att det känns tufft med allt elände som kommer samtidigt.  Oftast finns det kanske ingen särskild orsak. Skickar tröstekramar och ljus till dig/ Erika

Beklagar, tyvärr har jag ingen lösning utan sorgen måste få sin tid.

Men jag har varit med om samma sak -88 min bästa vän, 90 2 kompisar hängde sig kort efter och oberoende  varandra 99 moster & mormor, med mormor dog en tids epok det kan vara en sorg för sig. 2005 5 st  dödsfall 2006 st en jämngammal klass kamrat & min pappa. 2007 2 st min vänninas mamma dog i canser & en vän till hängde sig.

Men jag fick nog en dag, för döden påverka hela mig och min livsstil. Jag blev sjuk, deprimerad och fick fibromyalgi.

Varje sorg drog upp en annan. Så jag bad om hjälp att släppa döden och inte låta den påverka mig så… och en dag kom hjälpen. Nu är sorgen inte lika tung att bära och jag börjar bli bättre psykiskt och fysiskt.

Tröst kram i sorgen från Alma

Tack,ock en stor kram till er!Det värmde.

Det är tungt när en närstående dör,man tappar livsglädjen….tungt att gråta i sitt hjärta och på samma gång vara stark för dem de drabbar värst…..tiden läker inte alla sår,men med tiden kanske det går att minnas det roliga och glädjas åt de minnena.

*kramar om*

Jag har inget bra svar, men jag vet hur du känner. Man hinner inte hämta andan, eller landa innan nästa sorgesak dyker upp. Jag sitter i samma sits och undrar mkt över vad det är som händer och framförallt VARFÖR?

Kram // Sinsan

Varför…ja det kan man undra, 1986 gick min mamma.pappa och morbror över till andra sidan, jag ställde då en fråga som du VARFÖR men lade till skall jag vara dödens budbärare???? Visste inte då hur sant jag hade i denna fråga då jag i dag verkar som Medium och är just de "dödas" budbärare  Men då var det mycket tungt och två år senare gick min mormor över…Allt har juh en mening det är jag övertygad om och du kommer med tiden att förstå varför just du drabbats på detta sätt, låt sorgen få ta tid ha inte bråttom,du har RÄTT att sörja…När sådant här händer en person så förändras man i grunden och du kommer att få se att du blir en mycket varm och ödmjuk person av detta det är oundvikligt,man känner vördnad inför livet och "döden" När man får uppleva detta på nära håll och i sån omfattning som du gör nu.

Sänder dig en stor varm kram och hoppas att du mellan det du sörjer gör någonting som du mår bra av och får skratta lite då och då så du fyller dina batterier igen.

Carina

Håller med #6, allt tar sin tid…men förstår att det är jobbigt när det händer om o om igen, man hinner inte ta till sig, förrän nästa….ibland kan man undra…

Men jag kramar om dig

stackars dig. men jag tror  att  du har   många  kvar  här  på jorden  som älskar  dig  och dom skulle  bli jätte  lessna   om du  dör…kramar   ,ta väl hand  om dig

I stunder och tider av sorg och saknad känns hjärtat som en tung sten. Tankar om VARFÖR är det enda som snurrar runt i huvudet….. Vi tycker att solen hånler mot oss och varför skrattar andra (inte åt att vi sörjer utan för att de är glada över sina liv)när vi själva inte kan det. Sorg är en förlamande känsla. Och det är lätt för någon som inte har kännt sorg att säga ryck upp dig, det blir lättare för varje dag som går osv. DE säger det inte för att förringa sorgen utan de vill hjälpa dig men vet inte hur.

Det bästa man kan göra när hjärtat gråter floder är att be Gud, din guide och änglarna att omfamna dig med sin kärlek. låta dem omfamna dig i deras varma ljus. be dem lyfta sorgen från ditt hjärta och låta det helas. Be dem hjälpa dig att endast minnas kärleken till dina kära bortgångna.

Du finns i mina tankar och jag ber för att ditt hjärta ska läkas och tårarna sluta rinna, att tyngden från ditt bröst skall lyftas och att du endast omfamnas av kärlek! Många STORA Kramar

Jag vet hur du känner dej har med varigt med om det i många års tid är alltid tre släktingan och vänner  som dör varje år konstigt nog kommer dom i tre.. men det är bara att se framot och tänka på alla fina minnen du har haft tillsammans med dom. vet att det kan va svårt men det funkar :)… månka kramar jessica

Jag vet oxå hur du känner. För två år sedan dog min mamma, tre mostrar en farbror och en väninna. Jag blev sjuk men tog mej ur tack vare att jag tänkte på att dom har ju det mycket bättre nu. Men man undrar ju hur det kan bli så att alla går över så tätt efter varandra.Kramar Cristine

Hör att det börjar kännas för mycket med det som händer runt omkring dig, att du skulle vilja se en mening med det? Sänder omtanke och en kram

Jag förstår att det känns väldigt tungt för dig och ibland kan man undra varför en enda människa ska behöva få så mycket sorg att bära…

Jag vill skänka dig en varm tanke & massor med hopp. Ur den djupaste sorgen spirar något nytt - värme & en väg mot ljuset. Dina nära & kära finns omkring dig och de önskar inte att du ska grubbla eller ramla ner i mörker. De finns hos dig, stöttar dig och visar dig vägen till det nya. Försök finna styrkan i det - jag vet att det inte är lätt, tro mig - men försök finna styrkan i vetskapen om att de älskar dig, att de finns hos dig och att de hjälper dig hitta rätt väg i livet. Du är omgiven av kärlek…

Varma kramar….

Grejen är väl att när man föreställer sig hur livet ska te sig, så tänker man inte in att folk ska bli sjuka och dö och OM man gör det, så tänker man att det liksom ska ske i någon slags ordning eller rättvisa. Besvikelsen är stor när man inser att det inte finns vare sig ordning eller rättvisa.

Folk blir sjuka och dör hur som helst. Utan ordning. Utan rättvisa. En del drabbas av fler sorger än vad man tror att en människa kan klara. Och livet fortsätter.

Det tar tid att acceptera det här. Men det går. Och livet fortsätter. Ganska ofta fortsätter det att hända bra saker i livet också.

Det är alldrig lätt när det är så många nära och kära som går bort på så kort tid. När jag fick min första barn, så samma år gick min mosters man bort. Dagen innan år 2000. När jag hade fått mitt andra barn så var han exat 10 månader så gick min kära pappa bort i cancer. Jag tycker att livet är då orättvis många gånger….

Jag skickar dig en varm tanke och kraft att orka vidare…..

Tack snälla ni,det värmer så oerhört mycket.Kram till er alla!

Kramar om, vet hur det känns. Har också förlorat många nära och kära på ganska så kort tid. Och sorgen måste få ta sin tid. Extra jobbigt är ju då unga månniskor går bort.

Britt-Marie