I lördags kväll var jag 1 mil bort för att lämna lördagsgodis till min dotter,som skulle sova hos sin kusin.

Träffade 2 tonårstjejer utanför huset, tänkte väl typ att de måste hade det väldigt trist där om kvällarna. Ställde vagnen i trapphuset, tog sonen & gick upp.

Väl där, så tog jag & brorsans ex en kaffe medan tjejerna lekte med min son & så gick jag & brorsans ex & tog en cigg på balkongen. Den vätter ut mot vägen, där jag oxå hörde skratt & skrik. Såg 2 tjejer, varav den ena satt i en vagn & den andra körde upp ekipaget på trottoaren.

Tänkte att det kke var min vagn, men slog bort tanken på en gång, min stod ju nere i porten.. 20 min senare gick jag & sonen ner i porten för att ta vagnen & åka hem med bussen, men där fanns ingen vagn… Iaf inte våran…

 Istället stod där en sulky, sonen är ju bara 11 månader, så han har ju sittvagn, jag tänkte att nån kke tyckte att vi tagit deras plats & flyttat på våran, så jag letade.

För att göra en lång historia kort, jag hittade vissa tillbehör, åkpåse mm ute vid en busshållsplats, pratade med folk & fick reda på att en dam med hund sett tonåringarna, ropat att det var hennes vagn & de hade sprungit.

Hittade vagnen där tanten jagat bort dom, den var då mer förstörd än innan, men vi fick iaf tillbaka den. Vi får nog reda på vilka tjejerna var& det är polisanmält, liksom jag har talat om för polisen att vår vagn bytts ut mot en annan, men den måste oxå vara stulen eftersom tjejerna inte hade nån 30 min innan jag såg dom på vägen lekandes. 

Men att jag fick en sån föraning, det finner jag märkligt… Jag menar, det handlade bara om en vagn egentligen, varför har jag inte fått nån föraning om tex när min son föll i ett kakelgolv & gjorde illa sig?

 Kan det vara så att jag kke bara råkade vara mer mottaglig just då på balkongen eller?

*förvirrad*