Vanligast för mig är ett fast handslag, leende och ögonkontakt… Handslaget kan vara i vissa lägen… kramar gör jag när jag känner personen så pass så att jag vet att det känns bekvämt för denne.  Är det första gången jag träffar någon så presenterar jag mig om jag inte redan blivit presenterad av någon i sällskapet.

Det jobbigaste är personer som inte ser en i ögonen, dom som har en "död" hand och dom som verkar ta för givet att man vet vad dom heter.

Föredrar Kramar annars blir det ett leende med handskak!

Riktigt nära blir puss o kram

Vänligen Jane

Ja, det är väl lite blandat för dom flesta. Så är det för mig också. Men nog borde det kramas lite mer och kanske t o m pussas (behöver ju inte bli intimt för den delen haha..t.ex. en puss på kinden).

Är det bara  här i Sverige (o norden kanske?) man inte kramas o pussas lika mycket? Kan ju berätta att min fru kommer från ett annat land och när man träffas inom familjen så brukar man kramas om o  t o m kyssas. Dock inte så vanligt emellan män, utan där är det vanlig handskakning.

för mig är det mest ett hej eller tja..med äldre personer blir det handskakning..när jag träffar mina utlänska vänner så blir det puss på höger kind sen på vänster kind…mina älsta kompisar blir det kramar..HA DE

Jag hälsar på vänner och släkt genom en kram. Mer okända människor så blir det handslag och titta in i ögonen. Ett fast handlag. Och ibland då man möter folk på byn så blir det en vink och hejsan.

Vänner och familjemedlemmar får sig en kram! Nya bekantskaper får nöjja sig med ett handslag eller en liten bugning.  Sen när man jobbar i butik så måste man ju hejja på alla människor som kommer in.

Det beror på hur jag känner personen. Oftast blir det kramar. Grannarna emellan blir det alltid "Hallååå!" "Tjena!" NämenHej!" och sen en massa surr…Om jag är formell blir det handskakning med ögonkontakt. Jag använder gärna båda händerna när jag hälsar har jag märkt. Det blir som en omfamning av den andres hand:0)

  Ett handslag som är fast..När det är förstagången man träfas, o presenterar sig..sen kram, det är från person till person..det är som här inne det är kram hit o dit..Det är det inte för mig.

Allt från en nick till att hångla upp personen…hahaha…neeee skojar..men det blir nog olika från gång till gång….:-)

Jag instämmer med Nancy i inlägg 1!

Handslaget skall vara fast! Det värsta som finns när handen man ska hälsa på är som en tom vante! När handen "rinner" ut ens egen! Det går bort!!

Gillar inte heller ett handslag som är 'dött'. Inträffar inte så ofta, men man kan ju undra om dessa personer saknar "energi". Kanske samma med en 'lam' kram?

# 1 Håller med om handslaget. Det gör ett gott intryck.

Tänk om man skulle krama sina arbetskamrater istället för bara säga 'hej'? I värsta fall skulle det kunna missuppfattas? Nej, jag skulle nog inte vilja krama allihop för den delen. Man kan i alla fall börja hemma, fast mina pojkar som är större tycker det är larvigt.

Jag ser inget fel med att kramas. Med främlingar o formella kontakter blir det förstås skaka hand. Kramas virtuellt här på forumet är väl ok och jag tycker i alla fall det kan bidra till en bättre stämning. Det är upp till var och en.

KRAM på er!

Kram för nära o kära, handslag för mer obekanta…eller ett hej plus vink på håll för bekanta….håller med om läskiga lösa handslag, inte roliga…sen är det inte heller skoj med för fasta handslag, men vill ju behålla fingrarna kontakta…..

En intressant fråga!

Jag kramar nära (inte alla)och kära, och hälsar i hand på dem jag träffar första gången.
Men…
Jag har inte tyckt om att få eller ge kramar förrän jag på senare år (ca 10-15 år)Har gärna velat ha en "vägg" emellan förut!
Hade en jobbarkompis förr som gärna höll om en när hon pratade, och stod och mådde dåligt, men sa inget

Jag är uppväxt utan kramar, och då känns det inte naturligt, utan jag har fått "växa in i det"

 # 14 Jag kan också känna igen det där 'uppväxt utan kramar' om än inte helt. Min far kramade mig aldrig. Det hände väl att min mor gjorde det, men någon kärlek i det kan jag inte minnas. Så kramar blev heller inget naturligt för mig utan det har kommit senare i livet. Nu känns det bara bra att kramas.

Jobbigaste är ju när folk har en död hand som folk har nämnt och att vissa bara hälsar med fingertopparna typ som om de är rädda för bakterier eller nått. Känns bara löjligt när folk gör så.

#15 Skönt att höra att alla inte blivit omkramade i som barndom, även om man önskar att alla barn fick växa upp så.Hade ju sen svårt att ge mina egna barn kramar, men de har fått igen det på senare år, som väl är.

Jag kan känna att jag har svårt att både ta någon i hand med ett fast handslag, och samtidigt lyssna på när personen  presenterar sigHar väl svårt att göra två saker på samma gång!