Om det inte stör någon så är det väl bara att låta honom sova med den tänd. Om han har besök så kan det väl kanske vara trevligare att träffa dom med lyset på… andarna alltså…

Pia, det är många som sover med lampan tänd. Låt han göra det om det känns bättre för han. Mina barn vägrar att sova med släkta lampor. Och stör det inte dig så är det väl inget problem. *S*

kramis

Låt honom ha lampan tänd du, det kanske känns tryckt för honom just nu att få ha det. En dag så kommer han själv att vilja släcka den igen.

Vet då mina barn var små och hade delat rum, så blev det lite besvärligt. För den dene grabben ville ha kolsvart i rummet då han skulle sova, medans den yngre ville ha lite tänt. Men vi fixade en lite lampa som inte lyste så starkt till den yngre vid sängen och då kunde båda sova sedan. Men ibland hände det att båda kom krypande upp i min säng och man kunde tycka att det blev lite bökigt ibland. Men den tiden går också förbi sedan. Och nu när de bor och har sitt eget så kan jag tänka tillbaka, att det allt var lite mysigt då de kom och la sig bredvid.

Kommer ihåg en gång då de kom och jag sa till min yngste att du kan väl ta din kudde med då du kommer. - Skall jag dra med den också blev svaret. Han tyckte gott det räckte om bara han kom…brukar skratta åt det där nu efteråt..

Du skall se det löser sig och som # 1 skriver så kanske det är trevlig om lyset är på vid ev besök..

Jag är 12(fyller 13 snart) och sover med en liten lampa tänd, gillar inte när det är kolsvart. Då får jag alltid känslan av att det står nån/något där.

När jag var liten så var jag kanske ett ovanligt barn - jag ville alltid ha kolsvart i rummet för jag var rädd för att någon som kom in till mig skulle se mig där jag låg i totalt ljus och så är jag fortfarande. :-) Det konstiga var att jag var paniskt mörkrädd, men jag insåg ändå att mörkret skyddade mig på något sätt…..

Men mina barn har aldrig varit sådana, de har velat sova med lampan tänd - och jag tror att vi alla kan relatera till att i mörkret kommer "the boogie man". Skuggor blir till hemska spöken och monster finns under vår säng…..

Mitt råd får därför bli……tvinga inte ungarna att sova i mörker för det skapar bara ännu mer rädsla. Förhoppningsvis går den här mörkerrädslan över.

Jag kan bara utgå ifrån mig själv och när jag var i din sons ålder Bybo så hade jag en period av total "dödsskräck" och den räckte i flera år. Jag fick jätteångest av att se en kista - klarade inte av det under flera år i tonåren. När man är 11 år börjar hormonerna att hoppa i kroppen - förpubertet - man är fortfarande helt klart ett barn i tanke och hjärna, men man är på väg mot större tankar. Det här kan skapa ett jättekaos i ungarna och de som inte varit rädda och ångestfyllda kan förändras just i förpuberteten. Visa att hans rädsla är okej……visa att det är okej att ljuset är tänd om det håller "demonerna" borta….och prata om det här…..

Hoppas att det löser sig för din son och att han inte behöver vara rädd….

Oj, det var visst många svar här…TACK!!

Jo, jag har inte försökt tvinga honom…men försökt att övertala honom att ha lampan släkt…

Ja då, han har många tankar…är så mogen , men inte *ler*

Bara det att han har sett en munk ngr ggr räcker ju för att bli lite rädd….

För nåt år sedan då vi möblerade om i hans rum, och sängen hamnade intill en vägg sa han- Vad skönt, nu kan de inte står runt mig…Jag bara gapade..hade ingen aning….

Din son är troligen en som ser - som många barn.

Min äldste son var väldigt rädd när han var i sexårsåldern och jag sa att han inte behövde vara rädd, dörren var låst och så hade vi ju hunden som skulle skälla om någon objuden gäst kom. Han tittade på mig och sa: "Men mamma, de som kommer genom väggarna då?" DÅ var jag en ung mamma, rädd jag också och jag visste inte vad jag skulle svara….

Min ena dotter - hon är 20 år nu har först nu berättat att hon ser ibland, men hon vill inte. Hon flyttade till en egen lägenhet, vaknade och såg en ung kvinna (barnflicka säger min dotter) stå vid hennes säng och efter det är hon rädd också……

Om det är så att din son inte bara är rädd för mörkret, utan även ser så får mitt råd till dig bli ett annat. Prata om det här med andar, spöken och änglar på ett naturligt sätt. Låt inte hans syner bli till något hemskt……lär honom att hantera det utan att bli rädd. Det värsta man kan göra är ju att avfärda det han ser som fantasier…….och tro mig ……. jag har själv gjort det en gång. Blir han trygg i det han ser och förstår att det här inte kommer att göra honom illa så blir han inte lika rädd. Lyssna på honom och visa att du också tror på honom - prata om det. Och du som är vuxen - tala om för andevärlden att din son är för liten nu, be dem lugna ner sig och inte visa sig för honom….

Jag hoppas det löser sig för er…….och för honom.

Kram på dig!

#7 tack… Jag tror att det är lugnare nu..ja, med att han ser saker….

Jo då, tycker som dig..och jag har försökt att vara naturlig och tagit det som det är då han berättat….

Tack :-)

Jag ville oxå ha det mörkt eftersom jag inte syntes men annars håller jag med de övriga, låt lampan vara på och prata prata om hans känslor.
Han har ju en väldig tur som har en mamma som är öppen för sådana här saker. Många barn har det inte utan får våndas själva både i mörker och med deras egna seende.

Kram gumsan

Jag är 37 år och sover ALLTID med lampan tänd när min man jobbar natt! Och jag ser aldrig några spöken! (Tack och lov…)

Jag är mörkrädd som ett litet barn och lampan jagar bort spökena från sovrummet! Tror jag……

Jag har sovit med en en liten lampa tänd till & från, men nu har jag haft den tänd varje natt i några år.

Har provat att släcka, men har oftast vaknat upp med hjärtat rusande.

Min dotter vill oxå ha lampan tänd. Vi har ingen lampa i sovrummet tänd, utan en bordslampa i hallen,så det blir ju lagom mörkt ändå.

 Om nån fällt kommentarer om vår nattlampa, då har jag bara hoppats att den människan själv får påhälsningar mitt i natten, vissa mindre behagliga än andra, så kke de förstår..

Ja, det är väl okej att ha lampan tänd :-) Jag är lite rädd för bränder bara…*S*….och så ska det väl vara bättre för sömnen med mörker då man sover?? Iaf så har jag inte gjort nån affär av det….

#5, du beskriver exakt hur jag oxå var när jag var liten….mörkrädd som attans , men ville ha mörkt när jag sov, och när man var ensam och tyckte man hörde något, då släckte jag alla lysen, gömde mig i ett hörn och höll andan medans jag lyssnade…kanske man omedvetet visste hur man skulle nyttja några av sina sinnen, för i mörkret kunde man enklare lyssna och inte störas av vad man såg. Och som du säger känna sig trygg där i mörkret, så ingen kunde se en…

Idag måste jag ha musik på innan jag kan somna, radion står på hela natten…kan inte somna när det är knäpp tyst….

Men självklart skall man själv göra som man känner för, och i ditt fall "Bybo" så vill din son ha lampan på, och då tycker jag att han får det, inget väsen ingenting, och snart har han släckt själv..

kramar om dig

Min son skulle alltid ha kolsvart i sovrummet när han var liten, medan minstingen som har upplevt en del ska ha en lampa tänd och dörren öppen. Jag är också lite tudelad vad gäller lampor tända, p.g.a brandrisk och det faktum att jag har två katter som kan springa omkring som skogstroll och riva ned allt i sin väg. Därför brukar jag smyga in till dottern när hon har somnat och släcka. Med hennes tillåtelse förstås.

Jag sover alltid med lamporna släckta och tänder inte ens om jag stiger upp mitt i natten. Mitt ex. var aldrig mörkrädd innan han träffade mig, men sen han bevittnat en del aktiviteter sover han numera alltid med en lampa tänd

#10 *ASG*  du är för härlig morsan,., men kan bara hålla med dig,, de är tryggare med lampan tänd… men du var 37 o jag 33,, så de finns dom som är äldre än mig o mörkrädda,,, de gjorde gott för mitt ego,, *s*

mörkrädd är jag inte inne..har alltid släckt när jag sover..men skulle det då hända saker det prasslar eller knackar…då jädrans då slår hjärtat frivolter…men att gå på en kyrkogård på natten..det gör jag inte..näver…lika så i trånga gränder där det är mörkt…lika så att gå ensam i en skog skrämmer mig både dagtid o natten…

Jag har alltid viljat har mörkt när jag sover. Inte heller tänder jag om jag stiger upp mitt i natten, jag trevar mig fram om så skulle behövas. Mina "besökare" har aldrig skrämt mig, så jag är inte rädd för mörker.

Bybo låt honom ha lampan tänd, min son har det också en lampa i fönstret, ett tag hade han full belysning i hela rummet. han hade en period då han inte ens på dagen ville vara i sitt rum för det var obehagligt.

Hans rum är numera lugnt och sonen vistas där oavsett vilken tid det är på dygnet, han är tolv, min son.

Finns det sådana ljus-pluggar som man sätter in i väggutaget, det brukar ha svag och mild belysning.

Ett annat alternativ är att ha en rödfärgad glödlampa i  sin nattlampa, då ser man utan att bländas och irriteras, plus att det är kul med kulört ljus.

Min son sover ochså med en lampa tänd, fast han är 9 år gammal. Han vägrar att ha lampan släkt, för han blir rädd. Jag var själv likadan när jag var liten.