ingen tror mig! :'(
jag är 11 år och har förnågan att se andar, jag har hört, sett och känt andar, speciellt på mitt rum, det brukar skruvas upp leksaker (te.x melodileksaker) i en skrubb mitt i mot min säng, och ibland så skruvar det (med en skruvmaskin) inne i skrubben observera att skrubben alltid är låst, jag hör även steg, stönande, flämtningar och jag ser hela tiden skuggor, med formationen av en gileoette med ett avhugget huvud vid sidan om, jag ser avslitna armar dansa i skuggformationer, och ibland börjar hela rummet att blinka! Och ibland får jag en stark känsla när jag är själv på mitt rum att jag MÅSTE gå ut ur rummet, då går jag alltid ut och när jag är halvvägs nere så hör jag stönande och steg från rummet. Jag blir aldrig rädd konstigt nog, men då är det så att INGEN annan har sett, känt eller hört något liknande. så INGEN tror mig! jag har sagt det flera gånger till min mamma, men hon tror jag inbillar mig! men jag känner ju att det är riktigt! så då går jag omkring med alla mina känslor inom mig och vågar inte säga till nån :( var tvungen att skriva av mig.
kommentera gärna
putt upp
Det är jobbigt när vuxna inte tror på det man upplever och att behöva hålla allt inom sig. Även om vuxna lyssnade och trodde på mig som barn så höll jag ändå mycket inom mig vilket inte alltid var så bra, för om jag hade beskrivit för t.e.x mamma så hade hon kunnat förklara för mig men jag valde konstigt nog att inte berätta allt. Härinne kan du skriva av dig, berätta och fråga det du behöver. Ibland säger vuxna att barnen inbillar sig för att dom tror att det är ett bra sätt för att man vill skydda sina barn. Kanske dina föräldrar ändå tror men inte vill prata med dig om det? Mitt råd är att du står upp för det du upplever och fortsätter bertta för dina föräldrar, då förhoppningsvis kanske dom snart pratar mer med dig om det här.
Kram
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Ett barn föds med 100 språk, och berövas de 99.
Regio Emilia
Inte lätt att vara barn med denna förmåga att se "Spöken"
#2 Tack :) ibland när dom inte tror mig så börjar jag tro att jag inbillar mig, precis som mamma säger, men jag vet att det är sant för jag har upplevt det flera gånger. när jag sitter och leker på mitt rum ser jag i ögonvrån hur skuggor haltar, dansar eller bara står bakom mig, jag berättar aldrig det för nån. jag blev speciellt rädd en gång då jag låg i min säng och skulle sova då jag hör något svepa förbi och flämta mig högt i örat, det har jag aldrig berättat för nån
Jag har precis som du upplevt liknande saker som du -också från det att jag var liten. Men min mamma var ett tryggt medium och kunde förklara för mig. MEN jag minns ändå att det var otäckt och något jag önskade skulle försvinna. Berätta för andra människor….till slut finns det någon som förstår dig.
Be andevärlden hålla sig borta från dig till dess att du är förmögen att hantera det du upplever. Det borde lugna sig då. Du kan prata med andarna, antingen högt eller tyst. Se dig själv som om du ligger i en sovsäck. Dra igen sovsäcken ända upp över huvudet -stäng dragkedjan om dig och tänk att du är stängd för andarnas värld. Brukar hjälpa.
Lycka till!
du inbillar dig ej, det du har det har du ,och var rädd om det. men man ska inte prata med allt och alla om det,föräldrar kan vara knepiga, dom vill väl ,men ibland blir det fel..när du blir lite äldre så kanske du kan ha nytta av din gåva …
Starta ny diskussion