om det nu är så att du kan se att saker skall hända innan dom gör det, så är det ju en gåva. Men kanske alldeles för jobbig. Be då om att inte få ha den kvar.

Jag är iallafall rätt så övertygad om att du inte är ond, dvs. det är inte du som skapar olyckorna, bara för att du kan känna av det innan dom händer.

Nej de tror jag verkligen inte heller! Jag tror du är en toppentjej med en förmåga utöver de vanliga!

#1 Jag hoppas det, efter att jag berättade det för mina vänner och det började hända mer och mer så sa vissa att dom ville hålla sig borta från mig.

Samtidigt som jag vill att den ska försvinna så är det endå min gåva. Så det är ett svårt beslut. :/

#2 tack så mycket. Jag har varit medlem på denna sidan ett tag och försökt leta mig fram till någon som har samma gåva. Men jag hittar ingen och då blir jag mer orolig..

Det handlar inte om att du orsakar det här, det är din starka intuition som gör att du förnimmer saker som kommer att hända. Jag hade också så när jag var yngre, såg mycket olyckor och död bland mina närmaste och andra människor, så jag vet hur jobbigt det är och hur du har det. En sak som hjälpte mig som du kan prova är att säga till dina guider att du inte vill se eller förnimma olyckor och död. Jag gjorde det och nu får jag bara veta när det är något som jag bör varna om t.e.x. Jag känner om något ska hända fortfarande men det är inte alltid jag vet vad eller vem det drabbar. Ta inte på dig skuldkänslor, jag gick med det i 15 år tills jag förstod innebörden av det jag såg, det är inte du som är orsaken!

Jag har lyckats att stänga av mig så det går att bli av med sådana "att man känner på sig/vet": Jag anser mig numera vara rätt fri ifrån sådant, det är något jag är mkt glad för. Jag tror inte (tyvärr) att det som gjorde att jag stängde mig är att rekommendera, men det går att göra.  Jag hoppas att någon annan här inne kan leda dig rätt…

som tex Elisabeth…

vad bra att du då väljer att ställa frågan istället, när du nu grubblar på det. Vi får se, det kanske är fler som känner igen sig i din beskrivning. Jag har också vissa gåvor, som att veta vem jag skall träffa innan jag gör det osv. Men ingen som jag har upplevt som är för svår.

Min mamma har en äldre väninna som också har jättesvårt för sin gåva: hon drömmer om stormande hav, innan någon skall dö. Hon har haft med sig den gåvan sedan barnsben. Hon är 80 år idag och pratade djupt med mig igår, om hur svårt det är. Jag försöker att också stötta henne, även om jag inte har egna kunskaper om hur det är.

Det svåra när det gäller detta ämne, är väl att det inte är så lätt att veta till vem man går och pratar om dylikt. Men nu finns ju det här forumet som sagt var, för att underlätta för sådana som oss, som tur är!

#5 Jag vill säga till att ja inte vill se eller känna detta.
Men när det väl har hänt så känner jag mig  på något sätt stolt över att jag hade rätt.
Kanske är konstigt av mig..
Men jag vill ha gåvan fast ändå inte, det känns som att det är mitt kall. Att jag ska kunna förvana människor. För jag vet ju exakt vem det ska hända.
Men.. ja vet inte ..

#8 det kanske är lite för mycket begärt men du skulle inte kunna prata med din mammas väninna om detta, och se ifall hon känner igen det på något litet sätt så att jag kan få lite vägledning? skulle vara väldigt snällt utav dig.

#9 Stoltheten betyder ju att du får bekräftelser vilket är positivt men om man inte vill veta saker som man ändå inte kan hjälpa till att förhindra på något sätt, som att varna innan, då kan man stänga av den så att man inte vet. Du skrev att du vill ha hjälp för jag förstod att du tycker att det är jobbigt och vill lära dig att hantera det på ett bra sätt. Så mitt råd var ett tips på hur du kan göra för att det inte ska vara så jobbigt för dig.

#11
Jag vill forsätta utforska för att se vart det leder, men är rädd att det ska leda till något hemskt som jag sedan kommer att ta på mig skulden.

Det har hänt två andra saker som jag inte nämnde..

Mina föräldrar är döda..

En vecka innan mamma dog, så sa jag till henne att hon kommer att dö så småningom..
En vecka innan min pappa dog så sa jag samma sak..

Det är något som jag tar ansvar för..

jag tror att svaret som elisabeth har gett dig är vägledning för att du skall kunna ha kvar men kunna hantera din gåva så att den inte blir för jobbig i framtiden.
Om det var någonting som kändes svårt att förstå, för att du skall veta hur du skall gå tillväga, så kan du ju alltid ställa en följdfråga till henne, då.

När det gäller min mors väninna, så har hon själv aldrig kunnat hantera detta, det är därför jag skall återkomma till henne, för att ge henne stöd så att resten av livet, inte skall vara lika tungt.

Så då kan ju jag också ta med mig elisabeths råd. Bugar och tackar ödmjukast.

Elisabeth, jag ska ta med mig ditt råd och fråga min guide..
Jag har träffat honom många gånger så det blir nog inga problem igen. Men han pratar inte med mig, utan låter mig prata endast..
Men samtidigt ger han mig en positiv inställning till allt, så kanske dags att kalla på honom igen :)

#14 Säg till din guide bara hur du vill ha det, att du inte vill veta allt innan, speciellt sånt man inte kan förhindra. Din gude lyssnar på dig och hjälper dig. Angende skuldkänslorna så släpp dom! Se på det som hände, allt har en mening och allt kan man inte förhindra. Varningar kommer inte fram osv. Jag ska berätta om en händelse som gav mig otroliga skuldkänslor i flera år.

Jag var 21 år, hade nyss fått barn och flyttat till Mariefred. När jag flyttade så fick min systers vän tvillingar, jag såg dom en gång när dom sov i barnvagnen och jag visste deras namn men inte vem som var vem. Ett par månader senare när jag pratade med min syster i telefon så säger jag plötsligt: Säg till X att skaffa en madrass som tjuter när barnen slutar andas för jag känner på mig att det händer Y (barnets namn) något.
Syrran som alltid litade till det jag sa skulle säga till henne. Jag pratade med min syster flera gånger senare och frågade varje gång om hon hade sagt till, men hon hade glömt det trots att dom träffades nästan dagligen. Y dog strax efter i spädbarnsdöd!

Jag mådde fruktansvärt dåligt, anklagade mig själv för att jag själv inte ringde henne osv. Några år senare när jag förstod det här med meningen med saker som händer så förstod jag ju varför jag själv inte ringde och varför varningen inte kom fram. Mamman och jag pratade sen om det här och hon sa då själv att ingen hade kunnat gjort något ändå, det var menat att han inte kulle leva kvar här längre, hon hade själv fått indikationer om det innan.

#15  Ja förstår att du hade skuldkänslor men jag är glad att du släpper dom.

Jag tycker inte att det är en hemsk gåva, du har förmågan att förutsäga händelser och det kan vara mycket skrämmande - jag vet, för jag kan det jag också.

Första gången jag råkade ut för det, var att jag "drömde" att pappa råkade ut för en bilolycka och dog. Samma kväll, så kom han inte hem och jag blev jätteorolig. Senare ringde han och berättade att hans bil blivit påkörd av en annan bil, men han var oskadd. Då var jag 18 år när det hände och blev vettskrämds.

Det händer fortfarande att jag vet vad som ska hända, det är en slags visshet som drabbar mig. Nu för tiden tar jag det med ro och går på känslan i magen som talar om det är fara på färde.

Hej!

Jag blir alldeles fascinerad över din gåva, men kan inte råda dig om det hela, då jag inte har någon erfarenhet av det du beskriver.

MEN! Jag måste fråga, på bilden du la in så är det ett stort klot bakom dig! Är det något i bakgrunden eller en orb? Det liknar de stjärnorber som jag har fotat (och som finns här på ÖN)) och det är intressant att se den formen på nåon annas foton!

Ser ni andra det också?

#18 Det är ingenting i bakgrunden så ja skulle tro att det var det, men förstora gärna bilden för ja vet inte hur man gör.

#18 Ser bara en klocka, om det är den du menar? :-)

När jag var  6 år grävde jag en grav åt en kusin när jag var där och lekte . Dagen efter blev hon dödad av tåget. Så kan det vara, men det var väl meningen . Är det en gåva eller en förbannelse har jag frågat mig många gånger.

#21  Jag vet inte heller om dt är en gåva eller förbannelse…

Hej! Jag vill tipsa dig om en annan tråd här på forumet, med rubriken Varsel. Där beskriver flera personer hur det är att leva med detta.

Kram på dig

Maria

Jag känner mig osäker när jag tittar på bilden, tänker liksom "vill inte vara här"

Jag hade en kompis som hade det som du. Hon blev helt uppåner av alla besök och varsel som kom till henne. Men hon gjorde som Elisabeth tipsade om, och då blev det lugnt. Min son fick "välja" en natt om han skulle utveckla den andliga sidan nu, eller sen, och få bara vara tonåring ett tag till. Han valde det senare, tror det är klokt att man får växa in i sådant här ansvar.

Det jag ser på bilden, är en mycket kraftfull ljusenergi du har både inom dig och i din aura. Och i mina ögon är den "ren och vacker". Lycka till!

#24 hur menar du?

#25 hade jag fått valt hade jag valt samma som din son.