Kommer direkt att tänka tillbaka till 70-talet,då jag arbetade inom vården.Jag vakade hos en man,som inte hade lång tid kvar.Helt plötsligt vrider han på sitt huvud,öppnar sina ögon och säger med värme i sin röst:Titta,nu kommer dom och hämtar mej.Han sluter sina ögon,och somnar in.Just vid hans övergång,såg jag  detta fenomen du beskriver.Känslan jag fick den gången,var just att det var själen som lämnade kroppen.Rummet fylldes av underbara fridfulla energier,och det var så svårt,att gå ut därifrån.

Ja, det blev så fridfullt i rummet och vi stannade länge hos henne. Mamma & pappa som då bodde ihop på ett ädlerboende fick vara tillsammans in till slutet för mamma där. Och pappa ville ha henne hos sig där hela natten och det fick han med. Hon såg så fridfull ut lilla mamma.

ja du vännen..själv satt jag 3 dygn hos min mor..hon lämnade mig..men vakna upp igen..tryckte sin tumme i min hand..sen fick hon fram en suck..som kanske betydde hej då..eller något..ja vet inte..men fri o ett lungn kom in i rummet..jag satt 4 timmar efter och bara titta o pussa mamma på pannan..såg en förvanling  hur hon blev ynger på något viss..hon blev slätt i ansiktet…jag är glad över att jag fick dom sista dygnen med min mor…kram

Jag var varje dag i 14 dagars tid hos min mamma, åkte dock hem till natten för jag hade inte långt till Hemmet. Och pappa och pesonal fanns ju hos henne. Men jag var hos henne från morgon till kvällen.Och hade personalen ringt under natten så hade jag kunnat vara där på 5 min. Och det konstiga var att vissa stunder så var hon så klar. Visste precis vilka som var hos henne- Vad roligt att ni är här sa hon. Fast hon annars var väldigt dement i sin Alzaimerssjukdom.

Min mamma blev också att se yngre ut. Inte en rynka kvar och sånt lugn över henne. Likaså var det med min pappa. precis som alla bekymmer slätades ut, inga rynkor med. Och så lunget, vi viste ju så väl hur pappa längtade efter att få komma till mamma igen. De hade varit ett par under många många år. Sedan de var tonåringar.

ja du vännen..rynkorna försvann oxå på mamma…nu väntar jag bara på att far min ska få hoppa på tåget..till mamma o min ängel..far min har oxå alzaimers..han är långt gången i den,,men blir glad över våra besök..han vet inte vem vi är..men han känner igen oss en då..pappa har bott på boende nu i två år..men det är inget högdare att se han..han som var allvetande förr..o nu inget finns kvar..han sludrar när han pratar..kan knappt gå..mager…jag går alltid därifrån med tårarna rinandes ner på kinderna…ibland får dom inte upp han..dom matar han då…fy för denna sjukdom..

Oavsett om det var själen som kom ut ur din mun eller inte så tror jag att du vet att själen lämnade kroppen i dödsögonblicket.

När min pappa dog för drygt fem år sedan var jag inte så himla säker på att så var fallet, jag ville tro - men jag visste inte. Men så dog han där…….framför mina ögon……han började rossla på det speciella sätt som döende människor gör…..jag tog hans hand och strök honom över huvudet och sa "det är okej, det är okej…..vi ses sen." Jag såg kroppen bli till kropp och inget mer och det räcker för mig……själen lämnade kroppen och jag och mina systrar var såklart jätteledsna men vi sa till varandra - vi vinkar till honom nu, vi vinkar till honom däruppe så att han ser att vi faktiskt vet att han inte ligger här i sängen. Vi gjorde så och senare när vi fått kontakt med vår pappa så såg han oss göra det, han såg oss ta farväl.

Det kanske var så att din käras själ åkte ut genom munnen, men det spelar ju ingen roll egentligen eller hur? Det som spelar roll är att döden inte finns….. :-)

Kram på dig! Din mamma finns hos dig då och då och hon vill att du ska ska stressa ner och känna dig trygg.

Kram på dig!!

Jag vet inte hur det är på sjukhus i andra delar av landet, men där jag har jobbat brukar man öppna fönstret precis när en person gått över. Som en symbolisk gest för att släppa ut själen.

när min mor låg dom sista 3 dygnen så stod fönstret på glänt..sen tvätta dom henne och gjorde henne fin..dom la en blomma i händerna som var lite knäppta..sen på bordet låg bibeln uppslagen o ett tänt ljus.dom hade även satt en genomskinlig halskrage för att stötta upp ansiket…men o vad jag saknar mamma…lika så min ängel..dom är saknad o älskad

Man slutar aldrig sakna…så sant…

Fönstret stod på glänt hos min mamma med. Mamma fick sina kläder på som tyckte så mycket om. Det tändes ljus och vi hade en fin och lång avskedsstund där. Och så var ju mamma kvar hos pappa hela natten och vi fick följa med henne sista biten innan hon sedan skulle läggas i sin sista säng. Hon fick med alla sina gose djur som hon tyckte om. De har det bra nu mamma & pappa som fått återförenats. Men saknaden finns. Men då jag ofta drömmer om dem så ser de så lyckliga ut. Drömde om dem före julen och det var så vackert och färgrannt runt dem och de vinkade och log.

Men det har kännt svårt nu några dagar och jag har gråtit ganska mycket. Och igår då jag såg programmet Rosa Drömmar och svarta hål så grät jag med. Men det kan vara skönt att få gråta, man får på nått sätt nya krafter.

Tack för ni finns. Skönt att man kan stötta varandra.

En gammal bekant till mig har sett exakt det du beskriver. Det var när hennes mans bror dog. Han fick cancer och det hela gick hastigt. När de väntade slutet så samlades de anhöriga på sjukhuset för att ta farväl. Av någon anledning så lämnade samtliga rummet för en stund, tror de skulle ta en kopp kaffe. Min bekant var sist att lämna rummet och vände sig om när hon kom ut i korridoren och kastade en sista blick. Det var då hon såg denna ljusstrimma, eller som hon beskrev som cigarettrök som blåses ut från munnen. Hon såg hur "röken" bler mer och mer otydlig ju längre den steg mot taket.

Ja, så kan jag också beskriva ljusstrimman, som cigarettrök som kom från mammas mun och som åkte uppåt.

Har läst era inlägg och jag tror att de kära som nu är döda

finns hos oss då och då.Jag har känt min mammas närvaro när jag varit sjuk.Hon strök mig över håret kändes det som, och hon gjorde så når jag var liten. Mamma dog endast 59 år gammal.

Min pappa hann jag inte till när han dog, då var jag på sjukhuset

för vår yngste son opererades akut när han var 4 månader.När

min pappa låg i kistan såg han fridfull ut och han har besökt mig i mina drömmar och talat om att jag inte skall vara orolig för han har det bra. Så jag tror de finns hos oss och beskyddar oss. Kersti

Håller fullständigt med. Visst finns dom hos oss då o då, man bara känner det på något vis. Inte så markant alla gånger men känsla…

En grej som hände mig bara för några månader sen, var att, jag kan inte mycket finska, förstår bara lite grann….

medans jag sitter o slötittar på TV så kommer ordet "innostunutsonni" upp, jag börjar upprepa det för mig själv, o undrar varför detta ord kommer upp…

då kommer jag ihåg, att när jag var liten så sa min pappa det…och läser man det från andra hållet så blir det samma sak…ordet betyder "ilsken tjur" på finska…

till saken hör att jag har hatat min far under nästan hela mitt liv, kommer inte ihåg några bra minnen med han….och då detta ord…jag minns då att jag skrattade o tyckte det var roligt…så där visade han en lycklig stund vi har haft….så visst dyker dom upp ibland…

kramar om dig, och så fint att ha haft en fin relation till sina föräldrar.

Eija

Man minns bara det roliga när de är borta, visst fanns det stunder då man själv var vuxen och nästan fick agera som vuxen till dem och sunt förnuft.Vet inte om ni förstår, men

hur allt var i familjen så skulle man hjälpa varandra och hålla ihop.Man försökte så gott man kunde.När de dog kom en konstig känsla, hemskt som om de aldrig funnits.Det levande

väsen de varit och gett uttryck för var som bortblåst.Man har bara kort och minnen kvar.Jag försöker värna om min familj

och ger dem det jag inte fick, men mest kärlek och trygghet.

Det andliga kommer lit då och då även min man känner en del.Kersti

Jag drömmer också om mina föräldrar ibland och de har alltid sett så lyckliga ut i drömmarna. Innan julen så drömde om dem båda. Såg deras glada leenden och så vinkade de. Det var så färgrannt och fint runt dem. Och jag tror att de skickade oss en lite julhälsning den gången.

En gång efter mammas död så drömde jag om henne och hon gick på en sommaräng och var ung, barfota var hon och hon log med hela ansiktet och log. Hon hade en bearsaktig klänning med blommor i olika färgnyanser mest i gulaktiga toner och grönt. Kommer ihåg att mamma tyckte så mycket om gul färg.

Natten till den 27 Dec så drömde jag att pappa kom till mig och satte sig liksom på sängen och sa- Att du Britt-Marie du skall ta den där kudden och lägga den under din sida och ligga så inatt skall du se att du inte har ont i sidan i morgon bitti. Jag gjorde som han sagt. Sa lita så här till pappa att det här var ju inte så skönt att ligga så här. Men gjorde det ändå. Och till min förvåning så vaknade jag på morgonen utan värk.             Saken hörd till den också att vi skulle på min Fasters mans begravning den dagen den 27 då min faster skulle begrava sin man. Han ligger precis i graven bredvid mina föräldrar.  Trodde inte jag skulle orka gå på den begravningen, för jag hade så ont i ena sidan då + att det var så nära inpå min egen pappas begravning. Men jag klarade av att gå, kanske det var pappa som var med och hjälpte mig igenom den. Och min faster är så nöjd att hennes man får ligga så nära mina föräldrar.

Så visst är de och tittar till oss ibland allt och hjälper oss fatta beslut ibland.

Britt-Marie