Här kommer nästa…

och den sista….

Ser ju ut som något, men känns inte som !!!

Vid första bilden inget men en levande man tror jag till höger bild 2

Jag tycker att de som bor eller bodde här borde nog snygga upp det lite .Där tror jag knappt några andar vill vara.

Jag kan beskriva hur mannen ser ut om du vill, det kan ju även vara något annat men jag tror inte det.

#6 beskriv gärna!

Mannen under medellängd, bär en fd gul reklammössa. Hans rygg är långkrökt, magerlagd, ansiktsform ovanlig liksom ett långt ansikte. Jag får till mig, från den.   Jag gör så gott jag kan Ålder 70+

Huset känns möblerat men av någon anledning plötsligt övergivet! Om den som bodde där dog plötsligt el så kanske.

Gamaldax inrett, Ingen vidare ordning & lite skitigt invändligt. En som inte var så städintresserad skulle jag nog vilka påstå! ser ut som om den som bodde där sist var en äldre man.

det har funnits 2 barn i huset också en gång i tiden! Om det var barn el barnbarn till mannen vet jag inte.

Det luktar som om det brunnit i huset också!

Konstigt känns det!

Vad vet du om huset??

Jag "känner" (jag kör endast på känsla, försöker lära mig att lita på det jag känner men vågar inte riktigt jämt, så det här är ju bra träning! :) ), ett äldre par, båda har arbetat hårt i livet och är väldigt hemkära. Huset/gården(?) har varit väldigt viktig för dem, trots skicket det är i nu.

Jag får faktiskt en känsla av hemtrevnad, och trygghet. Mannen arbetade med något tungt kroppsarbete, kanske i skogen?

Jag säger att jag får kalla kårar…här skulle inte jag vilja bo i alla fall. Svårt att tro att nån bor där, eller bodde? E personen som bodde där död nu?

#9 du har delvis rätt.. och #10 du har rätt på sätt och vis Huset var möblerat, huset var viktigt för mannen som bodde själv sista 2 åren. Han var inte så gammal..han hade två barn (nu vuxna) Lukt…kanske kan vara mögel?

Jag berättar mera sen om någon mer vill "känna" på bilderna som inte är så roliga….kan säga att jag är/var bunden till detta hus, på ett sätt.

#8 mager:ja, ovalt ansikte:ja Kan ni känna något med den här mannen?

Kerstina: Kanske det är din känsla för huset jag känner av också? För det är mycket blandade känslor. Dels en väldigt stark känsla av HEMMA, och sen känns det som om det har hänt något. Kan det handla om någon arvstvist eller något liknande? Någon slags konflikt?

Mannen: Lite fårad i ansiktet, han har varit med om mycket i sitt liv men var inte den som klagade utan trivdes med att ha saker att göra. Kanske hade han besvärligare saker att tänka på så att arbetet blev ett sätt att fly. Plötsligt kom många vemodiga känslor fram. Men själva HUSET känns ändå som en trygg och vilosam plats. Däremot får jag desto mer sorgliga känslor av mannen.

bild 1 ser en äldre dam med huset. högpanna.  näsa är proportionerligmed ansiktet  och hon få eller utan tänder. det är in skjutet runt läpparna.  Fick jag till mig….

Det känns som han inte var någon elak man. Det här tycker jag verkar fel (morbror) Men var han inte under medel längd ???? I övrigt känner jag frid med huset. Kanske soffan är lång. Sen känns det som, jag vill upp och iväg i skyn. Sen får jag en förnimelse av något runt, som kan tillhöra dej

Jag ändrar morbror till släkting på din mors sida. Det känns som han skulle vara far till två barn

Ni är duktiga…Sven G..min mors sida,,JA…det är MIN mor det handlar om!! Han var inte elak, men var bunden till ett alkoholberoende. Dog innan julen 2006 i detta ?hem? 57 år gammal. Han har två söner…
Tant Alma..min mor hade inte mycket tänder i munnen sista åren, men var inte så gammal.
Esile…han flydde, som du skriver, fast till alkoholen. Hade jobbat mycket tidigare.

Min mor bodde i detta hus…kan ni fatta?? har bedrövliga bilder av huset inne…Jag fick med mycket stor möda och övertalning henne att flytta till en handikappad lägenhet jag ordnade för henne i en centralt belägen ort. Hon hade svår kol och astma som hon avled i nyårsafton 2005, på ett sjukhem. Vi fick 1 år tillsammans då jag inte besökte henne på nästan 20 år. Då hennes man..Märk väl, INTE min far avled besökte jag huset och förstod då vilken skam de levde med. de ville inte visa för någon hur illa de bodde och levde.

Detta var inget man kunde märka på dem…som människor. de höll masken, verkligen!

Då jag var där och tog dessa kort så fick jag mycket starka känslor. Jag hade inte kommit så långt då i min mediala utveckling, men jag fick mycket vemod.

Jag vet att de hade mycket roligt tillsammans de första åren och senare år till och ifrån. Deras alkoholberoende gjorde ju att det blev som det blev…

Mina barn har knappt träffat sin mormor. min bror tog helt avstånd, men han kom ändå på hennes dödsbädd. Jag satt i ett dygn och höll henne i handen.

Skulle vilja berätta om mammas dödsögonblick som var så starkt, så enormt fint! Jag blev ditkallad på morgonen innan nyårsafton att mamma hade blivit hastigt mycket sämre. Hon var inte kontaktbar alls och hade svår ångest med andningen och säkert stor dödsångest. Min bror åkte hem på kvällen.

Jag, min dotter och hennes man, som ägde huset ni såg på bilden satt hela natten. Kl. 02.00 märkte jag att hon skulle snart gå över til en annan värld. Jag ringde på sköterska, sa även till min dotter och hennes man att nu var det dags att säga adö till min mor. Vi stod alla vid hennes säng,,eller jag satt och höll henne i handen hela tiden..Plötsligt reste hon sig upp i sängen lite grann och tittar på oss, med stora, stora ögon. Ögonvitorna var onaturligt vita och hennes blåa färg såg ut som de var målade i en havsblå nyans som nästan lyste. Hon tittar från den ena till den andra och ser nästan lite förvånad ut. Blicken, som jag försökte fånga, gick inte att möta, hon såg liksom igenom oss. Svårt att förklara. Sen lägger hon sig ner och somnar in för alltid.

Mycke, mycke fint! Jag är sååå glad att jag fick ett sista år i hennes nya lägenhet som hon var så glad för. Hennes man kom varje dag och tittade till henne och hjälpte henne att sätta upp saker så det skulle bli fint. Han blev som en ny människa!
Och mamma med…vi hittade varandra till slut. Synd hon bara fick bli 63 år, men hon klarade aldrig att sluta röka…så kolen tog hennens liv

Detta var en liten historia om kring huset på bilden och lite personligt kring mitt liv.

Kerstin

#17 Tack för du delar med dig! Fin historia om din mors bortgång om än väldigt tragisk!!! Kram

Det var tråkit det där, ha det så bra i fortsättningen. Nu förstår jag lite bättre Många kramar

Tack för att du delar med dig… det var en fin berättelse.

Kerstina

tack för att du berättade för oss! Då förstår jag bätter det jag kände! När det handlar om sådan missär så vill jag inte skriva ut det i ett forum. Tänk om man har fel & du skulle ta illa vid dig, det är ju inte meningen.

Vilken tur att ni fick ett fint sista år tillsammans iallafall.

Fint avslut innan Din mamma lämnade fick ni ockå!

kram Pytte

Tack för att ni "lyssnade"  

Det skulle vara intressant om någon mer här på forumet upplevt något liknande, det som jag fick uppleva med mammas dödsögonblick? Alltså att hon ser på oss med onaturligt klara ögon, trots att hon legar mer eller mindre i koma nästan ett dygn.

jag har inte själv varit med om det, men många som har det säger att de blir väldigt klar i huvudet just innan de dör. Spelar ingen roll om en del legat som ett kolli innan.

Andra somnar in i sömnen, så kanske det beror på att själen vill säga hej då om någon anhörig sitter i rummet… Kanske!

titta här.. har ljusat upp bilden lite  och då ser det ut som ett ansikte..

#24 Vad coolt!! Någon som kallar sig "Fyrre" har också tittat på mina bilder så jag ska få dem på mailen..Det ser ju  verkligen ut som ett ansikte ju..

#22  Tack för att du delade med dig av ditt liv. Ja, jag var med om det när min mormor gick över. Hon hade cancer och var i stort sett neddrogad sista dygnet men innan hon går bort så blir hon precis som glasklar och tittar på oss och vi vet att hon är med oss och att det är en sista hälsning, hon tar farväl av oss. Hon kunde inte prata pga operation i halsen. Men vi ser det i hennes blick att hon tar farväl och tittar noga på var och en av oss som var där. Sen sluter hon ögonen och vaknar inte mer. Kram

En familj som är lycklig. Hårt Arbetande pappa? vet ej riktigt. Nån kopplinf?

Fick också en känsla av att pappan var snäll. Men förändrades väldigt lätt. barnen och mamman hade vissa problem med honom ibland. jag menar inget allvarligt eller så. Men du vet lite sådär. Nu låter det säkert helt fel. Men jag vet inte hur jag ska skriva för att du ska förstå.

#27 och 28…visst förstår jag det! han hadwe stora alkoholproblem. var en snäll människa i botten men blev som de flesta alkoholister, som Dr Jekel and Mr Hide…Så han förändrades väldigt fort, ena stunden var allt bra och i nästa stund blev han hemsk.

Jag fattar inte hur mamma orkade, men hon tog ju också till alkholen för att orka!

En stark berättelse, vi är nog många här som har en otrolig historia i kappsäcken….säger oxå, tack för att du dela med dig…jag är alltid facinerad av människoöden….till bilden igen…här ser man verkligen ett tydligt ansikte på bilden som #24 SilverTail har korrigerat…o sen är det enormt många Orber runt huset….kanske släktingar som försökt hjälpa från andra sidan….bara en tanke

vad då korrigerat!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!????????   ta bilden själv och ljusa upp den då så ser du att det inte är jag som gjort det!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Faan vad arg jag blir på folk som påstår saker som inte är sanna!!!

# 22.. Jag var med om saker då min pappa dog. Då ville jag inte veta, men det var en prövning som jag idag är glad att jag fick av honom och andevärlden. Läs gärna min artikel på healing.

Medial i sorg.

Tack för att du delar med dig.. En gripande och känslomässig historia.

kram på dig // MariaJ:-)

#30 om du kollar noga på orginalbilden som är på första inlägget som Kerstina har skrivit så kan man faktiskt se huvudet även på den mörka bilden!! Så det är knappast jag som har korrigerat bilden….

# 33 Kanske Eija menade inte med korrigering = manipulering. Jag förstorade upp det också och satte ljus på det och då syntes ansiktet tydligt. Det är ingen manipulering.

#33, jag tror du reagerar lite hårt, och jag tror inte det var negativt menat med "korrigerat", utan vbara fel ordval eller fel tolkning av ordet från din sida..

Du har ljusat upp bilden, alltså gjort en förändring/korrigering. Det sades inte att du MANIPULERAT bilden.

SEV

Glömde ju säga tack till KerStina för din berättelse.

SEV

så ni skulle inte tolka det som om att det var jag som satt dit huvudet när det bara står SilverTail har korrigerat…     

Skit samma..Det syns ändå på orginalbilden så jag skiter i det..

#37 Om du läser resten av texten i det inlägget du reagerat på så kan du se att "den röda tråden" inte handlar om att svärta ner den som förtydligat bilden.

Du SilverTail behöver nog en varm kram, du verkar vara snarstucken idag. Försök "ta till dig" och erkänn för dig själv att du misstog dig denna gång.

Och på din fråna, NEJ jag skulle inte tolkat det som negativt.

SEV

#37 Nej så skulle jag inte tolka det, eller så tolkade jag inte det när jag läste, eftersom sammanhanget så tydligt visade att den som skrev hade valt ett lite fel ord.

Hej igen o speciellt till dig "SilverTail", jag blev uppriktigt ledsen när jag idag läste om dina svar om mitt ord "Korrigeríng", självklart menade jag inte som du trodde, utan att du ville visa så att man lättare såg ansiktet…du får förlåta mig, men jag är urkass när det gäller sådant…så jag hoppas verkligen att du förstår vad jag menade…en del av er där ute såg iallafall min mening med detta, som tur var….tänk om alla hade uppfattat det så som du "SilverTail"…då hade väl jag fått dragit mig ur o aldrig mer kommentera här igen ……känns lite jobbigt…jag vill ju inte såra någon, jag är inte den typen, tvärtom…

Jag satt hos min mamma när hon gick över.Tre dagar innan hon gick över så ringde hon mej hon undrade om jag var rädd för döden.(hon visste att det var mot slutet) Mamma visste att jag är övertygad om att vi lever vidare.Så vi pratade om att när hon går bort så ska hon komma till mej som en fågel två dagar efter detta åkte jag upp till henne på sjukhuset,satt och höll henne i handen, När Hon tog sitt sista andetag så reste hon sej upp och tittade , sen bara var hon borta. Efter ett tag så kom en liten fågel in genom altandörren, satt på en blomma och vände och flög ut ,jag hann säga VÄLKOMMEN MAMMA.DAgen efter kom den igen ,De känndes som ett hej.Glömmer det aldrig hon såg så fin ut

Ett litet inlägg….jag tycker det är jättebra, att det finns dom som är duktiga med att fixa att även vi halvblinda kan se saker på foton….…men det känns ännu i min mage den dusch jag fick nu idag för den här historien…

ÅHh.jag har missat massa här…Har personliga problem å inte kollat på ett tag. Blir ledsen!! Snälla Eija…och snälla Silver tail allt är väl ändå en stor missuppfattning!

Jag har sett ansiktet på min originalbild efter det att Silver tail hade ljusta upp den. jag tycker det är helt otroligt att det ÄR ett ansikte bland alla orbs. Jag tog det inte alls som en negativ sak att Eija sa korrigera. Jag såg det inte ens, utan tyckte bara det var roligt att det fanns ett ansikte och att fler tyckte det såg inressant ut.

#41 Jättefin upplevelse!! är just sånt som man aldrig sedan glömmer och det man lever vidare på som ett fint minne av våra nära och kära!

 Är det någon mer som sett bilden med ansiktet och som har någon kommentar till den? Jag har aldrig sett något liknande  Tack SilverTail för att du förtydligade bilden
Och Eija…Stor kram till dig!!

Kerstin

Tack "Kerstin" den kramen värmde.., jag hoppas verkligen oxå att det här bara var en stor miss…och att allt är glömt…hoppas att du "SilverTail" hör av dig, så att jag vet att det är OK!…

jaa allt ok förlåt då..

Det var starkt av dig silvertail!

kramar om!

Tack…o en varm kram till "SilverTail"…

 Är det verkligen ingen mer som har något att säga om fotot? Jag puttar en sista gång. Ni som är gamla i gemet TarotLasse, Elisabeth, Jane å många andra, vad tycker ni?

För övrigt önskar jag er en underbar dag. Här prunkar våren nu Kerstin

asså.. Gött. Här var det en riktig vårdag igår med säkert uppemot 7-8plus.. Men idag vaknar man med ca 2-3cm riktigt blöt blötsnö…   Och vips så försvann dom vårkänslorna..

 (Ursäkta att inte detta inlägga har nått med dina bilder att göra..)

Kollade igen på bilden och den är allt lite märklig om det nu är ögonen som spelar ett spratt eller vad. Tycker mig se 2 ansikten till ovanför och det skulle inte förvåna mig om man ser fler.

Det blev inte så bra kanske, trodde det skulle bli en jpg fil..sorry. Ansiktet som är underst ser man kanske bäst att det är ett ansikte.

Jag funderar på om det är bakgrunden som får en att tro det är ett ansikte? kan det va så?

isf den mittersta rutan är mest li ett ansikte.. Men även det jag har ringat in undrar jag lite vad det kan vara.. Om man förstorar så der man bättre.. Ser ute som ett blått "ansikte"

Jag tittade på en av bilderna igår kväll. Då framträder en flicka i 10-årsåldern, blond och med ett stort leende, sen försvann hon och på bilden syns ingenting men hon framträdde så klart och tydligt en kort stund.

#54 Vad spännande! Jag ska ta kontakt med sönerna till min mammas man å fråga vad de känner till om detta ställe. Huset är jättegammalt och de sista 20 åren har mamma och hennes man bott där. det har varit mycket fylla.

Innan dessa 20 år bodde han med sin förra fru och de har två söner, men ingen dotter. Så det måste va ännu längre tillbaks i tiden.