Jag har ofta märkt att när det känns som du beskriver .kan det kanske hjälpa med att göra en sak i taget. Om du känner att din relation till din man inte fungerar så kanske  du måste ta upp det med honom på allvar så att du får stöd,man är ju faktiskt två om saker och ting.Under tiden kanske det vore en tanke att röja upp det som är stökigt, för det bidrar också en hel del till hur man mår att ha kaos omkring sig(Kaos inombords brukar ofta ge kaos om kring sig) Så börja att struktrera det du ser är kaos i hemmet så ska du se att det blir lite ordning inombords också så att du kan fatta långsiktiga beslut.Hör av dej så att jag får höra hur det går…

Ja, du måste försöka få din man att FÖRSTÅ att du mår sämre och sämre.

Kanske du berättar för honom i anklagande ton, vilket gör honommindre lyhörd.

SEV

Jag brukar städa men tyvärr ser det lika dant ut efyter några dagar:(…

Har tänkt att prata med ahn ikväll och hoppas att vi kommer fram till nåttt… annars tror jag inte at jag orkar mera…

Tvinga med din man till parterapi, vägrar han så skulle jag gå.

Du måste tänka på DIG i detta läget och det DU mår bäst av man kan inte leva ett liv genom att bara tillfredställa andra.

Jag var i samma situation i flera år som du är nu, jag orkade inte heller bry mig om städning eller något till slut.

Det är i dag tre år sedan jag och mitt x gick isär och det enda jag ångrar är att det inte hände tidigare.

// Kram Mizzi

Ge honom ett ultimatum…om han inte lyssnar på dig, säg då till honom att om du anser oss vara värd en framtid så går vi i parterapi annars avslutar vi vår relation. För att sköta om HELA förhållandet med allt vad det innebär är inte bara den enes anvar!!!! Vill han då inte följa med dig i Terapi då vill han heller inte ha ett bra förhållande med dig utan endast ett förhållande som är bra för honom på hans villkor! Och så funkar inget förhållande bra i längden….

Skickar dig massor med ljus och styrka så att du orkar med detta!!

KRammmmmmmmmmmmm

Jag har skickat ett PM….

Jag tror inte det är så att du orkar ställa krav just nu och det kan vara så att du inte ser klart nu. Jag började också drömma om att flytta och byta miljö… Ta ett sabbats år flytta utomlands vara hemma fru… och med tiden blev jag mera sjuk tills jag hitta ett sätt för mig att bli bättre…

Många fina råd . Du tappar ju så mycket energi…måste ju ladda upp dej också….börja med att städa bort saker, inte flytta dom runt  och bara ett rum till att börja med …sovrummet förlagsvis…vädra ordentligt  renbädda ha så lite möblemang som möjligt ,inga gamla tidningar eller kataloger.eller dator .försök att söka stöd hos omgivningen om det går .nån som kan passa din dotter medan du städar eller går en promenad…låna en ljudbok och lyssna på…men det innebär ju inte att din man ska komma undan sitt ansvar.Jag vill bara att du kan börja nysta i din livstråd någonstans och inte vänta på att han ska ställa upp som gubben i lådan. Du kanske måste göra detta ensam.eler förhoppningsvis kanske ni kan städa och röja tillsammans men vänta inte på att han ska ställa upp. Det kanske inte händer

Hej!

Du MÅSTE prata med din man om hur du känner det. Sen måste han hjälpa till hemma….och med barnet. Allt är ju inte bara ditt ansvar utan även hans. Sedan måste du se till så du får lite tid över till dej själv..Ladda dina batterier. Prata och umgås med dina vänner.

Lycka till! MVH Mia

 Jag har en stor tilltro till listor! jag har varit utbänd i 3 år och listor var mitt sätt att ta mej ur sjukdomen. Det är allt som snurra i huvudet som gör att du inte får sova, och att allt känns oöverkomligt!

Gör en känslomässig lista med din önskan om din relation, dotter, flýttlängtan mm

Gör sen en praktiskt lista. Större projekt som storstädning i garderoben, byta gardiner, torka skåpluckor mm.

Sätt upp listorna på kylskåpet och tänk: Nu tömmer jag hjärnan och hjärtat på allt som tynger mej, och när jag känner mej lättare betar jag av en punkt från någon lista. Känner du dej fysiskt stark en dag, gör nåt från den praktiska listan, känner du dej redo för en diskution, prata med din sambo.

När du får en negativ tanke välkomna den, men be sen tanken att "sätta sej längst bak i bussen". Lek helt enkelt busschaufför och säg högt till dej själv: -Välkomman ombord på Jessicas Livsbuss, kan jag få be samtliga negativa tankar att gå längre bak i bussen så att nya positiva tankar får plats." (Du behöver ju inte säga det högt på ICA, men jag lovar, det är nyttig terapi)

När du säger att du inte orkar mera, syftar du då på din relation?

Kram från Annika, vars livsbuss sjunger allsång på väg ut mot äventyret!

Jag tycker att det låter som om du först av allt skulle behöva skaffa barnvakt (eller mannen?) och sova ut! Har du ingen farmor el mormor som kan ta barnet en helg eller så så att du bara får sovasovasova. Gör detta till en återkommande sak, åtminstone under en tid nu så att du får komma på fötter igen. När man inte sover tappar man perspektiv på allt och man blir mycket snabbt utsliten när man inte får reparera sin ork genom sömnen. Du måste nog börja med att ta hand om dig själv tror jag.

När du sedan har sovit ut lite så kommer du att se saker annorlunda och kunna bemöta din partner annorlunda. Då kanske ni tillsammans kan resonera kring dina, hans och era som familjs behov.

Lycka till och ta hand om dig!

Fast när man är uttömd är det svårt att göra sig hörd och även om man har en av världens bästa omgivning. Ibland är det svårt att få ord på vad man känner och då är det svårt att förklara det….. Det är först när det vänder som man orkar göra det.

Först innan någon döms för sitt agerande, måste man titta på vad gör vi i familjen gemensamt. Har man ett hus, håller man på att fixa till det. Eldar man tex med ved, för att förbättra ekonomin. Det var några exempel på saker, som en familj kan göra. Så innan ni tar upp saken, skriv upp vad gör du, och vad gör din sambo. Det kan så vara, att ni gemensamt, har för mycket åtaganden. Då går man in i väggen.

Tack så mkt för alla förslag ska pröva några av dom:D…har pratat med min mamma och hon ska hjälpa mej att få årning på allt men hon kommer inte för till påsk… sedan prata jag med min man och har har nog fattat vinken "hoppas jag"..

Va skulle jag göra utan er:D…

Kramar//jessica

#13 Härligt att du får hjälp till påsk :) Och toppen att din man lyssnat på dig!! Se det ordnar sig till slut ;)

Krammmmmmmmmmm

Jag känner igen det där..bor i hus med sambo..3 bonusbarn..den äldsta utflugen..de andra 2 kommer hit till oss när de själva vill,de bor hos sin mamma..nåväl..jag jobbar dygn,har 7 utgångar i månaden..min sambo jobbar skift må-fre..så det betyder att jag är hemma mer än min sambo..

jag har nog sagt att jag tar hand om huset med allt vad det innebär..men med tiden så har jag nog glömt bort vad jag sagt..jag började bli trött o utsliten..ingen lust med nånting..vill knappt jobba heller!

Börjar klaga på att jag alltid får diska,tvätta,städa,handla o.s.v..

Men han o jag satt oss ner en dag o diskutera detta..jag måste lära mig att säga vad det är jag vill EGENTLIGEN!

Han diskar ibland när jag jobbar,gör sånt som jag kanske glömt..

Ja vi kvinns är ju inte kloka ibland..haha..ja det blev ett gott skratt då i alla fall..

Så lycka till det kommer att fungera..Ibland så måste vi även titta på oss själva oxå..vad det är för signaler vi ger..

ja jag tror med att man kanske tar på sej allt för mkt fast man inte behöver.. men det känns lite så att jag går hemma med clara och han jobbar att det är mitt ansvar att hålla årning i huset….

Försök att gå promenader tillsammans…hitta någonting so ni båda tycker om att göra …och gör det tillsammans kanske utan barn om det går…eller bestämm en kväll i veckan som ni bara ägnar åt varandra…och ändra inte det tiden hit och dit utan dela den stunden tillsammans…dET

..enklaste rådet jag kan ge dig är - lite skit i hörnen dör ingen av.. Har själv 3 ungar och jobbar heltid, hus och stor gård. Vet att det inte är någon dans på rosor, men allt ordnar sig bara man ger tid & kärlek till familjen.

Brukar försöka lägga dagen på barnen och kvällen på maken och huset.

ha det bra..

kram lia

Hej tjejen hur går det för dej!

joo det har gått jätta bra:) vi har bestämt oss att sälja huset nu till påsk:)kram

Bra, jag tycker det är bra att flytta, då får man liksom möjlighet att rensa i vrårna, både mentlat och bokstavligt.

Hoppas allt blir som du önskar!

Har du hört talas om en kvinna vid namn Byron Katie? Hon var väldigt deprimerad och bar på självmordstankar, när hon en dag upplevde något som förändrade allt!

Hon skriver så här på sin sida om när hon vaknade upp till verkligheten:

"I discovered that when I believed my thoughts, I suffered, but that when I didn’t believe them, I didn’t suffer, and that this is true for every human being. Freedom is as simple as that. I found that suffering is optional. I found a joy within me that has never disappeared, not for a single moment. That joy is in everyone, always."

När vi är fast i våra tankar om oss själva och andra och vår livssituation, hur saker borde vara istället för hur de faktiskt är, så skapar vi lidande i onödan.

Att leva fast i sina tankar om saker och ting är inget konstigt eller ovanligt, alla gör vi det, det är det vi får börja lära oss redan som små barn, det sker omedvetet hos alla. Vi lever uppe i huvudet och tar tankarna som allvar, vilket vi sedan skapar vår version av verkligheten från. Tankarna och känslorna om verkligheten är inte verkligheten.

Du skrev t ex detta:

"det känns lite så att jag går hemma med clara och han jobbar att det är mitt ansvar att hålla årning i huset…."

Är detta verkligen sant? Hur kan du veta att det är sant? Är det inte bara dina tankar om det hela, som du sen gjort till verkliga för att du tror på dem? En tanke är en tanke, inte verkligheten, inte sanningen. :-) 

Vet du, det går att börja se vem man egentligen är och vad som faktiskt är sant och inte. Och därigenom bli fri från lidandet i sitt liv!
Observera att det är skillnad på smärta och lidande. Smärta är en del av livet, men när vi gör den till vår egen, till en del av oss, blir den till lidande.

Jag önskar detta för dig:

Ta dig ur lidandet, men inte genom att ersätta det med nytt. Se vem du faktiskt är och därigenom vad som är Verkligt. Bli fri från att vara torterad av tankarna, sluta tro på dem helt enkelt. Frigör dig från dina föreställningar om hur saker och ting borde vara, dina tankar om det hela och se det rakt upp ner, som det är.

Vi vill att vår livssituation ska bli och vara som vi har tänkt oss och däri ligger problemet. Vi vill ha lycka och att allt ska vara bra, hela tiden. Vi lever utifrån en föreställning om hur det ska vara, borde vara. Alla gör det.

Det är att lägga sin kraft i händerna på omvärlden. Du lägger din lycka i händerna på din man, på din dotter, på att omständigheterna runt omkring ska göra dig lycklig och tillfreds. Inte sant?
Det kommer de aldrig kunna göra, du lever i en ständig berg-och-dalbana om du tillåter det.
Ena stunden går allt som man tänkt sig, och då mår man bra. Men sedan händer något som man inte tänkt sig och då lider man. Jag vet, för jag har gjort det.

Varför gör vi detta då? Jo, för att vi identifierar oss med saker och omständigheter i livet, vi gör dem till en del av oss. Vi skapar ett känslomässigt band, en relation till saker och omständigheter.
Inget av det är du i alla fall. Men det gäller att kunna se det.  

Gå in på Byron Katies sida, där kan du få tips och hjälp med hur du kan komma till insikt om sann glädje och lycka, som inte är beroende på omständigheter och människor omkring dig!  

Jag önskar dig och din familj allt gott!