Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etiketter: andarspöken
Läst 1237 ggr
Elisabeth-J
0

Aktivitet

Det blir mer öppet med dessa frågor och fler vågar berätta om andarnas närvaro och det är intressant att höra och läsa om vad ni har varit med om och upplevt.

Har du upplevt närvaro av någon/några från andevärlden, att det "spökar" hemma hos dig eller att dom busar hemma? Berätta gärna om vad som hände/händer.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

signemo
0
#1

Det är kanske inbillning. Men i början efter att svärfar gått bort, kunde jag helt plötsligt känna det som han gick bredvid. Det kunde vara när jag tex. skulle handla och hade helt annat i tankarna.

Var rädda om varandra

Elisabeth-J
0
#2

#1 Du ska lita till din känsla :)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Talisker
0
#3

Jag var hos min ex igår och såg och hörde en stol på inglasade uteplatsen flytta sig nån decimeter men hon har klagat på oro nån vecka vet att det låter knäppt men …annars hallucinerade jag

Gonken
0
#4

I en lägenhet som jag bodde i för många år sen så hade jag en närvaro av någon. Jag kunde känna att den var i min hall, det var en väldigt stark kännsla av att jag inte skulle kunna gå ut i hallen från mitt sovrum. Det var inte en trevlig kännsla utan mer hotfull. Jag fick känslan av att detta vad det nu var stod i dörren och ville inte att jag skulle gå till hallen. Denna känslan hade jag hela tiden som jag bodde där. Jag hörde oxå hur skåp i köket öppnades och stängdes. Det lät även ibland som om någon ställde ett glas eller en kopp på diskbänken men när jag gick och tittade var där inget.

Den sista natten jag tillbringade i lägenheten så låg min katt hos mig som vanligt och när jag kände av att denna någon var i dörren till sovrummet så låg min katt och stirrade och darrade. Då blev jag riktigt rädd för jag insåg att det var nog inte inbillning i alla fall. Kunde aldrig känna mig riktigt trygg i mitt eget hem när jag var ensam och det var inte roligt.

Tazzar
0
#5

Jag brukar inte vara med om så mycket, men brukar ibland känna som om någon annan också är här. Eller rättare sagt två stycken, den ena är iaf lite obehaglig… Igår kände jag mig yr i några sekunder och började rysa och känna mig konstig, samtidigt blev det störningar och ljud i datorn. Har ju hört att de kan påverka elektroniken?


Tatsu
0
#6

Vi känner ofta av att det är någon här. Igår kväll när vi tittade på tv började det blåsa iskallt, först över mina händer och sedan upp mot ansiktet. Det upprepades ett flertal gånger.

Jag skulle vilja veta vad de vill oss för det måste vara någon som söker kontakt, men jag är jätte rädd att jag ska se någon.

Att det börjar bli vanligt att folk pratar  "öppet" om det okända har jag märkt mer och mer av. Många som man inte kunde tro att de var intresserade av detta åker på seanser hit och dit.
Jag har pratat med kunder unga som gamla som varit med om lite utav varje, och jag blir "imponerad" när de pratar om det. Kanske fel uttryckt men det är jätte roligt att kunna prata och diskutera detta  , utan att folk fnyser eller tycker att man är knäpp som tror på detta

J-Artur-K
0
#7

Det har hännt en hell del hemma ett av dom är när jag var ensam hemma och var på neder våningen och rakt under är garaget, då hör jag att garage porten öppnas (Det går inte att misssa el höra fel det är 2stora trögga dörrar som man ska använda båda händerna för att öppna en hand för att trycka ner handtaget den andre att ta i ett hjälphandtag och dra upp enna dörren), Jag trodde att det var min bror som kom och tänkte konstigt att jag inte hörde bilen men fundera inte så mkt på det, efter några minuter så reste jag mig upp för tyckte det var konstigt att han aldrig kom upp från källaren, jag kollar ut det är ingen ute så jag går ut och ser att  garage porten står öppen 1m på glännt och ingen är i närheten , jag gick ditt och stängde portdörren och som jag minns så var det inga fotspår där heller i snön jag borde ha tänkt på det i så fall tycker jag om det var det, vi bor ute i skogen och är aldrig folk här,  Det är det otäkaste jag varit med om för det blev ström avbrott med i flera tim så jag fick sitta hemma i huset själv ute i skogen när det var kol svart med ljus tända,, Med tanken vem öppna våran 1.5m breda och runnt 2.2m höga port dörr,

Ny dag nya möjligheter

sven-g
0
#8

I går kväll kom det något otrevligt och hälsade på, det är tur att man inte blir så lätt rädd. Detta har jag aldrig förr skådat. Ni som kan känna kan ev se.

rockyboy
0
#9

När min första hund gick bort,kunde jag höra honom gå omkring i lägenheten.Och på Sundbyholms slott i källaren var jag nere ensam och städade när jag såg en skymt av Den vita damen, hon kallas så.Det blev kallt och först blev jag lite rädd,men hon stod kvar på samma ställe. Det var spännande!

Dravcena
0
#10

På senare tid….

…..Jag har en åttaårig autistisk son som vägrar vara uppe på min mammas övervåning - han insisterar att det är läskigt där och jag kan inte annat än hålla med honom. =) När jag och mina två små pojkar sover över där så brukar vi ligga allihopa i dubbelsängen och en kväll när vi låg och läste så börjar taklampan svänga ordentligt och min sjuåring säger: "Mamma, titta vad lampan svänger." Jag sa: "Ja, visst svänger den jättemycket, men det är nog bara morfar som vill visa oss att han finns här hos oss." Vad ska man säga?

För ett par år sedan satt jag och min dåvarande make och tittade på TV och jag gick in i köket för att poppa popcorn. När jag hade gjort det gick jag in i vardagsrummet igen och då hör vi hur det blir en förfärlig duns i barnens rum och jag rusar in dit för jag tror att en av pojkarna ramlat ur våningssängen. Men de sover så gott och vi kan inte förstå vad det var som lät. Vi sätter oss i soffan igen och då börjar locket till popcornpannan slå hårt mot spisen, jag går in i köket och ser att jag glömt spisen på. Jag visste att det måste vara min pappa som varnade mig, för han var alltid hyperrädd för att man skulle glömma spisen på så jag sa bara: "Det är okej pappa, nu har jag stängt av den."

Jag har ett hörnskåp och på den står en hängblomma i plast och en kväll när jag satt och tittade på TV började den röra sig som två armar…..som om den dansade. Det såg otroligt konstigt och förvridet ut.

Jag har hört besticklådan i köket dras ut och någon som stökar på bland besticken, trots att ingen människa finns i köket.

Ibland, när jag gått och lagt mig hör jag steg i hallen utanför och tror att ungarna är uppe och springer men ingen finns där och ungarna sussar så sött i sina sängar.

Jag har känt parfymlukt, piprök och lukten av Old Spice eller Tabac och ibland när jag sitter vid datorn (men bara där) blir jag iskall bakom ryggen - det blir fullständigt iskallt.

Det var lite mer konkreta saker som hänt, men egentligen tycker jag inte att det alls busas på så himla mycket hemma hos mig - det är egentligen rätt lugnt eller så märker jag bara inte det som händer. =)

Förnimmat andar……ja, det är ju en helt annan sak än konkreta händelser och visst har jag förnimmat andar både här och där och det är ju inte så konstigt för de finns ju överallt. =)

Cristine
0
#11

När min yngste son kom hem från Spanien med fästmö från Latinamerika blev det genast väldigt livat här. Det smällde och dunkade och skrapade. Hon tordes inte gå ens på toaletten ensam för det knackade på fönstret och i väggen så hon kom utrusande halvklädd. Senare på natten så ringde hon sin mamma som därifrån påstod att jag hade en man som kom in från en stuga jag har på tomten för att han ville tala om genom dottern att jag måste gräva upp en kista eller skrin som låg under stugan För han hade ett brev och en ring som han ville skulle komma fram. Även andra saker. Efter som de var sånt liv ihuset så ingen fick sova tänkte vi att vi skulle göra honm till lags. Så vi ta fyrhjulingen för att dra fram en gammal järnspis och en massa stora stenar. Sen grävde vi i en vecka(den skulle ligga på 1 och en halv meters djup)och konstigt nog lungnade det ner sej. Men sedan var min son tvungen att åka utomlands och arbeta och ensam orkade jag inte gräva.Jag slängde ner några stenar och täppte till så gott det gick,jag fick sova med öronproppar. Ungdomarna kom tillbaka och andarna med förnyad kraft.Nu tycks det ha lugnat ner sej rejält. Få se om man är tvungen att gå ut och gräva till sommaren igen.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Inge-elsie
0
#12

Det spökar hemma hos mig. Innan Magnus flyttade in så såg jag en man springa uppför trappan. Jag tror att det var Magnus pappa som ville tala om att han skulle flytta in. Han kommer med jämna mellanrum. Går alltid till Magnus rum. Ibland hör jag att någon dammsuger på övervåningen eller rakar sig med en elektrisk rakapparat. Det kan inte vara Magnus för att han har skägg. I dotterns rum brukar hennes pappa komma och titta till henne. Han står bara vid sängen och kollar på henne. Sedan har vi mammas syster som oxå kommer då och då. Hon brukar lägga krokben på folk för att få dom att ta det lugnt. Så nu väntar vi bara på nästa ande. Min mamma är synsk och min syster.

MIRJAMI
0
#13

Ja….jag har varit med om lite olika saker under mitt liv.

När min lilla son var ca 3 månader gammal och jag var ensam hemma med mina barn en sen sommar kväll, så ser jag en man inne i min lägenhet. Mina båda barn låg och sov, den lilla i vardagsrummet och den stora i sitt rum. Dörren var låst, så det var ingen som kunde ha tagit sig in. Jag stog och diskade i köket när jag helt plötsligt ser en man gåendes i hallen ut mot vardagsrummet. Jag springer efter han, men hittar han inte. Det var en obehaglig känsla som jag även hade, så jag ringde min sambo som var ute med sina koppissar och bad han komma hem. sedan ringde jag min kollega som tror på spöken och pratade med henne och hennes syster tills min sambo kom hem. Min sambo gicj igenom hela lägenheten och ville sedan bara att jag skulle glömma hela händelsen. Jag har ibland fått en känsla av att min sambo har sett eller hört något här hemma, men han vill inte berätta för mig för annars så skulle jag bli så rädd.