Allt levande har en själ och när man dör så försvinner själen från kroppen men själen dör aldrig, den är i ständig utveckling :)

Även dom du berättar om är själar :)

Nej det är inte fel att påstå detta….jag har stött på människor som faktiskt varit mer eller mindre själllösa….och det är en otäck upplevelse!

 Jag tror att själar försvinner när man dör, och att själen sedan vakar över en från typ..alltet, lite hinduism över det, men jag tycker att man ska få en egen uppfattning hur det är med själar (eller inte själar).

själ såtillvida att de har en gnista att leva och något som bär dem fram ja….men själar kan vara tomma och livlösa….kanske är det förstagångssjälar….jag vet inte …men som sagt i ovan tråd…jag har mött dem

Själlöst är väl inte riktigt rätta ordet. Annars är detta ett område som jag själv har lite huvudbry med. (Undrar om det finns någon som vet…) För att komma vidare med idéer kring liv och själ, så tror jag att vi måste börja med att skapa ordentliga definitioner på dessa begrepp, eller kanske till och med skapa nya. Och för att kunna definiera dem måste vi på ett eller annat sätt kunna bilda oss en uppfattning om vad vi har att göra med. Vad är liv? Vad är själ? Var finns de? Hur/på vilket finns de? Är de verkligen separata fenomen, nära sammanbundna eller ett och samma? I vissa kulturer har t ex allting en inneboende själ, till och med en sten. Vad tror vi? Vad vet vi? (Vad kan vi komma överens om?) Och liv och död? Vad är det? Av jord är du kommen…

Min övertygelse är att allt levande har en själ, sedan kanske är den inte alltid intelligensmässigt utvecklad på samma sätt utan vissa arter behöver endast kunna immitera ett leende eller fortplanta sig genom sex.
För mig har växter, föremål allt som existerar även en själ.

Kram Hellas

så vad är egentligen en själ?

är själ = personlighet?

vissa har ju beskrivit att de haft utomkroppen-upplevelser. Alltså att själen lämnat kroppen en kort stund. Kan man då inte säga att själen också kan lämna kroppen för gott, vid stort trauma till exempel?

Och kan det även vara så att vissa personer som föds helt enkelt föds utan själ? Att just den varelsen "glömts bort".

Bara lite funderingar..

Jag tror typ som dig Helena (paronskrutten).

Att själen kan vara på väg över har jag upplevt hos några människor några gånger. En gång kom mitt ex och skulle presentera sin nya tjej, när hon sträcker fram sin hand och vi ska hälsa på varandra så ser jag hennes hand som nästan energilös, 1 månad senare gick hon över olyckligt och oväntat. Men hon hade ju sin själ annars hade hon ju inte kunnat vara där i en levande kropp :)  

Visst har man träffat dessa personer som ni beskriver men jag ser ändå att dom som alla andra har en själ. Att den kan upplevas tom kan ju bero på hjärnskador eller annat. Min kusin låg på sjukhem i 5 år innan han gick över, han hade bara lilla hjärnan när han föddes och det enda han kunde göra var typ att lyfta sin arm ett par cm nån gång i timmen. Men hans själ fanns i den lilla kroppen under dom år han levde på jorden, så han var inte själslös trots sin skada. Han har också några syskon som dog ännu tidigare med samma skada, dom hade också sina själar i sina kroppar. När man idag ser dom på foton så är dom fulla av liv men svårt sjuka. Själens spegel är ögonen, ser man en tom blick så behöver det väl inte betyda att personen inte har någon själ? I så fall borde dom ju vara robotar :) Ja det är mina tankar kring det här :)

Det lär finnas något som kallas för "grå själar" Det är människor som inte har förmågan att sätta sig in i andras känslor eftersom de inte själva har några. För att de ska fungera i ett samhälle måste de lära in när man ska le och vara vänlig, och tom lära in charmighet, precis som en skådespelare måste göra inför en roll.

Dessa kallas för psykopater.

men hur kan man vara så säker på det?

Jag tror i alla fall att själen är mer rörlig än man tror. Jag har själv upplevt att själen halvt om halvt varit utanför min kropp. Jag tror inte man måste vara kroppsligt död för att själen ska resa ut ur kroppen. Jag tror kroppen kan fungera även om själen lämnat den.
Men jag tror även att själen kan återvända likasom att en kropp kan ha fler än 1 själ.

 Ayena!!Jag håller med dig…Sen fins det ju

     skälsdöd o hjärtdöd .men skäl har nog allt levand..

Sedan kan det ju finnas en rent kulturell förklaring till varför vissa människor visar eller på ett eller annat sätt uppvisar något som liknar känslokallhet. Nämligen den hederliga gamla Jante-lagen. Är du sprudlande glad så är du knäpp i huvudet. Är du ledsen så ömkar du bara dig själv. Ha kontroll över dina känslor - positiva som negativa - så du inte sticker ut från den stora massan. En attityd som leder till att hur du än vänder och vrider på saken så har du röven bak! Desto tråkigare är att människor finner sig i detta, emedan de har en myriad av känslomässiga energier som aldrig får utlopp. Åtminstone inte förrän de blivit knäppa på riktigt…

#13 Du har sååå rätt i det du skriver :)

"Själ eller psyke (grekiska: psyche) är en sammanfattande benämning på alla mentala förmågor hos levande varelser: förnuft, karaktär, känsla, medvetande, minne, perception, tänkande etc."

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4l)

Vad tycker ni om detta? Klargör det skillnader eller likheter mellan liv och själ? Vilka egenskaper tror ni respektive företeelse har? (Ex. odödlighet eller andra egenskaper.)

Om det finns själar, så har nog allt levande en själ.

Att det skulle finnas själlösa människor känns inte troligt… Vem skulle i så fall avgöra vem som är själlös? Är autistiska människor själlösa? De kan ju ha nedsatt förmåga att integrera socialt, exempelvis ha (nu citerar jag Riksföreningen Autisms hemsida):
"(a) påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
(b) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
(c) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t. ex. visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
(d) brist på social eller emotionell ömsesidighet"

…och så vidare. Nej, det känns riskabelt att påstå att någon skulle vara själlös…

Jag tror att allt har en själ, även ett träd, en blomma, allt som kan leva… Vad jag tror är att alla är här för att lära sig något, och vissa får lite annorlundare liv än andra, både för att lära sig själv någonting och för att lära andra någonting, att allt liksom är meningen och att allt har en orsak. Det är vad jag tror, att allt har en själ, men olika liv.