Varför slutade aktiviteten.....
…..när vi fick vårat sista barn?
Vi bor i ett gammalt hus som är byggd i början på 1900-talet efter att den gamla byggnaden brunnit ner, hur gammal gården är vet vi inte riktigt. Här har vi upplevt mycket påhälsning i omgångar, både ute och inne har det varit full rulle 
min man som har starka känningar har sett småfolk och lite av varje, själv har jag känt närvaro och någon som svichar uppför trappan lite nu och då, samt att i stallet är det en enträgen man som pockar på uppmärksamhet, hästarna känner av honom och han lever om så det går inte att missa honom
När vi fick våran tös i fjol så slutade aktiviteterna, man kan ju undra varför? Är det någon som har någon förklaring?
Det har däremot eskalerat hos vår 5 åring hon ser mycket och har blivit mörkrädd av sig (nu är hon ju även i en känslig ålder) hon säger att det står en tatuerad man bredvid sängen, även vår äldsta dotter var orolig i det där rummet, till saken hör att i det rummet så dog båda makarna som hade huset innan oss, men varken jag eller sambon känner att det är något negativt därinne.
Nu när flickan har blivit ett år så känns det som jag dras till det här igen, det är som om någon pockar på uppmärksamhet, men jag kan ju inget om sånt här, är värdelös på att tyda Tecken.
Kan någon förklara varför det avtagit i huset efter dotterns födelse och varför det verkar sakterliga komma tillbaka nu när hon blivit äldre? Och det är INTE så att jag inte haft tid att känna efter under barnledigheten för jag har verkligen levt i harmoni och lugn under den här tiden, har haft mycket tid att bara vara, så jag har inte varit stressad eller så.
Barn har köper saker och ting med en lägre ribba än vi andra människor som fyllts med tvivel och misstankar mot våra egna upplevelser. Er minstings närvaro verkar ha en lugnande effekt på många av de väsen som rört sig omkring och i gården. Barn ifrågasätter inte, barn tvivlar inte. Det känns lite som det barnet är nyckeln bakom huvudfrågan gällande varför aktiviteterna lugnat ner sig.
Eftersom er familj har ett öppet sinne för allt som är beoynd sight så kommer det alltid finnas aktiviteter i krokarna. Ni gör dem nyfikna! Barnet i fråga verkar ha bett vissa av dem att söka sig någon annanstans, men andeväsen dras lite som flugor mot ljuset, så det är nog däri ökningen ligger i.
De lite otrevligare inslagen som verkar generera obehag i rummet där de tidigare ägarna använde som sovrum är i behov av rening. Be dem vid tillfälle att söka sig mot ljuset, men lyssna givetvis om det är något särskilt budskap de har på hjärtat innan!
Mvh
/ Andreas
Jo jag har varit inne vid tillfällen och varit riktigt arg eftersom hon blir så rädd, jag har bett dom vänligt men bestämt att ge sig av men jag kan ju inte sånt här och dom verkar inte lyssna på mig heller.
Tjejjen som känner av det här är en tuff liten brutta och tar det ganska kallt emellanåt, vid ett tillfälle satt hon vid datorn och vi har ofta hört att hon säger åt någon att lämna henne i fred, den här gången hörde jag henne säga till någon på skarpen så jag gick upp. Då ser jag ett lock som kommer rullande emot henne ståendes upp som om någon sakta sitter och rullar det, självklart blev man ju paff och funderade va fasen det är, men dottern var inte rädd då utan bara sur på att dom störde henne. Det är kul att barnen ser det så naturligt men när det börjar bli för enträgna så blir man ju bara förbaskad.
Jag ska försöka få hjälp med att rena huset, ska kolla runt om vem som kan ställa upp.
Starta ny diskussion