Idag lyssnar och litar jag på varningsklockorna men det var inte alltid jag gjorde det förr vilket också hade en mening :) Genom att göra misstag så lär vi oss :)

Ibland, när jag var yngre rätt ofta.Men eftersom jag då och då ignorerade varningarna tror jag att min "varnare" tröttnade på mig.Det har varit tyst många år men nu börjar allting att göra sig påmint igen.(skriver om det på annat ställe) Men jag har oxså lärt mig att man SKA lyssna på sitt inre.

För mig fungerar klockorna jättebra, förutom i ett fall… ett viktigt dessutom, nämligen i kombination med förälskelse… Några gånger i mitt liv har alltså dom där klockorna börjat ringa först när nyförälskelsen varit över…  Anledningen till det finner jag säkert i mitt inre den dagen jag tar mig tillräckligt långt in…

Jag litar också på mina varningsklockor. Jag undviker sällan en person, men är kanske mer vaksam.

Jag var på en liten sammankomst för ett tag sedan och min kompis hade bjudit in flera personer som jag inte känner sedan tidigare. Jag var först på plats eftersom jag hjälpte till med dukning osv…När de andra anlände och jag tog i hand och hälsade, blev jag alldeles kall och alla larmsystem slog på när jag kom till en av kvinnorna. Hon såg trevlig ut men jag kände bara en massa hat från henne. Hon visade sig också vara en mycket otrevlig människa, speciellt mot mig. En sån person undviker jag sedan.

Ibland är det svårt att hävda att man har rätt bara.

Jag råkade ut för det för ganska många år sedan. En kvinna dök upp i ett sammanhang och jag kände direkt att det här var fel, hon kändes inte ond, men falsk…  Nu kan jag inte berätta så mycket, men det hela slutade med att jag blev utfryst från en hel grupp människor, men jag fick rätt när kvinnan visade sig ha gjort saker som gjorde att det blev rättegång. Gruppen som fryst ute mig bad om ursäkt, jag accepterade, men höll mig därifrån sedan eftersom dom inte litade på mig.

Känner ofta dessa klockor…men oftast struntar jag i dem ifall jag har fel..alla människor ska få en chans sas…*S*….

Fast det e klart…ibland ger jag inte en del människor en gnutta av mitt lillfinger ens….

Man behöver inte ta avstånd från dem där klockorna ringer, men däremot har man det med sig, antingen för att skydda sig själv eller för att hjälpa dem.

Lyssnar alltid numera… har varit med om för många otrevligheter som enbart skett för att jag inte lyssnat…

Ljuder klockorna så går jag därifrån

ibland är det si och så med det… Men på senare tid har jag förbättrat kontakten med min intutition och jag kommer att lyssna på den mer och mer när jag lär mig förstå den.

Det ringer alltid och det stämmer alltid…..jag har under 40 år kämpat med att stänga av detta men har nu accepterat att det är en del av mig!
Jag undviker dock inte personerna men låter ändå kontakt och kommunikation ske på ett mer hmmmm. artigt korrekt sätt med stelt sätt om ni förstår vad jag menar.
Detta är ingen person jag flabbar ihop med eller spontant tar en öl tillsammans med.

#3 - Ja den där förälskelsen kan vara bedräglig. Även om man hör varningsklockorna, eller praktiskt taget snubblar över dem så lyssnar man inte.

Jag träffade en man i januari 1990 på en dansrestaurang. Vi fick ögonkontakt och blixten slog ner. När han några sekunder senare stod vid mitt bord och bjöd upp mig så var det en röst som skrek inom mig - Denna mannen är inte snäll!. Givetvis lyssnade jag inte och förhållandet blev mycket jobbigt och såren blev djupa efter separationen.

Jag lyssnar för dåligt…. jag känner att det inte stämmer men sen tar förnuftet vid och så tänker jag att jag säkert missuppfattat något, att jag bara är lite överkänslig, att personen i fråga haft en dålig dag osv.

Första intrycket stämmer i stort sett ALLTID… tyvärr. Många gånger börjar jag fundera på om det är mig det är fel på…

Jag försöker alltid att se gott hos alla människor om så varningsklockorna skräller inom mig. Så tänker jag……ääähh hon/han är säkert jättesnäll innerst inne och vill säkert inget ont. Men så går jag på pumpen igen, gång efter gång!

Nu är det verkligen på tiden att jag lär mig lyssna!

#13 Känner igen det du skriver, så har man gjort i väldigt många år. Tror gott om alla trots inre varningar men sen visar det sig att man hade rätt ändå.

Jag brukar säga till mina vänner och Medarbetare här på forumet om mina varningar, dom har inte haft samma känsla alla gånger men nu litar dom på det jag säger om personerna (även anonyma nick)) eftersom det sen visat sig i samtliga fall att jag hade rätt :)

#13 Håller med #14 håller med!

Det är inte lätt att vara ödmjuk

Vänligen Jane

Ayena! Jag håller med ditt första inlägg. Klockorna ringer men jag är nog kanske lite för godtrogen ibland!

Samtidigt känner jag ju att man måste ge människor en chans och om jag bemöter en människa på ett trevligt sätt så får man ju oftast det tillbaka om det inte är ett riktigt "ägg" man har att göra med! ;)

#14 Ha ha ha ja jag har lagt mig! Elisabeth har alltid rätt! Ibland har jag tänkt: Nää nu är hon paranoid! Men icke! Det var rätt igen, och igen och igen…….

#14 Som ny "forumrantare" känns det lite otäckt… att ni kanske diskuterar en… eller är det bara dom som beter sig mysko? Jag tar gärna ett pm med utlåtandet isåfall…

#10 Med en armlängds avstånd menar du?

Så gör jag med :-)

#17 Nej du behöver inte vara orolig för det :) Vi diskuterar inte alla medlemmar här, vi är ju ver 1600 medlemmar :)

Det är som du skriver, det är dom som beter sig mysko, många gånger innan dom börjat skriva också så vet man vem och varför personen är här.

Jag sitter inte här och känner in medlemmar för det anser jag är att intregrera i personens liv, det handlar om att jag direkt känner en känsla av något, som en varning när någon av dom som inte är här i ett gott syfte dyker in.

#19 *puhh* som jag trodde då

Jag brukar få en känsla om en person om han eller hon är bra människor. Det har alltid stämt med min intution. Känner jag dåliga vibbar håller jag mig borta.

Mina klockor brukar också klinga & oftast lyssnar jag på dem. De gånger man inte gjort det får man oftast ångra.

# 22 - så sant så sant !

Jag ger gärna människor en chans att visa vad de går för även om varningsklockorna ringer lika högt som kyrkklockor eftersom jag hoppas att jag också ska få den chansen.

Är nog lite naiv o tror alla om gott. vilket har resulterat i den del smällar, men jag har lärt mig något nytt varje gång.

Idag litar jag betydligt mer på min intuiton  en vad jag gjort innan både när det gäller varnings klockor och annat det behöver inte handla om hur ngn annan mäniska är utan kan lika gärna röra sig om att man ska köpa ngt där min inre känlsa säger att inte köpa just det paketet utan säger ta det andra paketet bredvid.

Den stora uppvaknandet för mig skedde för flera år sedan då jag  var försenad till mitt jobb  och jag hade alldeles för bråttom  med bilen.

Min intuition sa åt mig att sakta ner men mitt logiska tänkande sa att jag skulle hinna i tid till mitt jobb.

Vid nästa kurva så körde det ut en lastbil och jag hade inte en chans att bromsa i den hastuíghten jag körde så jag körde rakt in i lastbilen.

Bilen blev totalhavererad var bara att köra till skroten dom fick  bryta upp dörrarna för att jag skulle kunna komma ut.

Men jag kunde ta mig ur bilen för egen maskin var ingen som trodde detta när dom såg bilen.

Nu klarade jag mig relativt lindrigt undan med ett brustet Muskelfäste  och ngn månads sjukskrivning.

Men efter den händelsen så lysnar jag i dag på ett helt annat sätt en vad jag gjorde vid detta tillfälle så det behöver inte ha med andra personer att göra utan kan ha  med helt vardagliga saker också som att t.ex att köpa ngt.

Efter denna händelse så behövde jag ju köpa ny bil.

Innan jag åkte i väg och tittade på dom bilarna jag sett på annons så sa mitt inre hela tiden den vita bilen  och när det visade sig att en av dom bilarna jag tittade på var vit så kunde jag ju inte annat en att köpa just den bilen *L*

Lasse

Jag har varit med om i mitt liv att  vissa människor har lysande ögon. Sådanna människor har mött några stycken under mitt liv och nuförtiden så backar jag om jag möter en människa med sådanna ögon för då får jag en varningssingnal. Jag vet inte varför, men upplever att dessa människor är farliga på något sätt och inget att lita på…….

Några gånger har jag väll känt på mig saker i förväg ang. att någon har inte viljat mig väll. Jag brukar efter ett tag märka på människor vem är att lita på och vem inte, men man vill ju inte alltid ta dessa varningar på allvar…….

Man kan skilja på två saker här tycker jag. Personkemi eller om personen är direkt otrevlig. Med vissa människor passar man ihop med bättre än andra. Även om perskonkemin inte stämmer behöver man inte vara ovän med denne, men det är nog bara så att med vissa trivs man bättre. Arroganta, otrevliga mm vill dom flesta undvika men dom kan ju också dölja detta på ett sätt man inte märker. Bra för er då som har tidiga varningsklockor!

När det gäller person kemi och framför allt kärlek så där har jag slutat att lite på min intuition även om jag skrev att jag i dag lyssnar betydligt bättre en vad jag har gjort.

För just kärleks frågor eller om personer man har i sin närhet så är det väldigt lätt att ens eget logiska tänkande går in och påverkar det vi får till oss.

Då måste vi gå ner i trance om vi ska kunna få dessa tankar helt rent från oss  själva *S*

Då är det lättare med personer man alldrig träffat innan då fungera intitionen betydligt bättre.

Men som ni alla troligt vis redan märkt när ni lägger tarotkort på ngn ni känner så är det ju också er intuiton ni arbetar med och alltid svårt att lägga på sig själv elelr på ngn man känner för så lätt att det egna  logiska tänkandet går in och påverkar.

Alltid lättar att lägga på ngn man inte vet ngt alls på.

Lasse