Första gången jag fick kontakt på ett medvetet sett var på en kurs, där jag uppfattade kontaken genom bilder…jag litade starkt på det jag såg direkt då det var så tydligt att det här är inte jag!..för mig kändes det som fantasier som jag inte kunde styra…senare längre fram i min utveckling så började jag uppleva genom förnimmelser och kännslor också…så idag när jag har kontakt så uppfattar jag den genom förnimmelser , kännslor samt bilder…

Tack för ditt svar. Som du förstår är jag imponerad

Ingen fara,..jag var lika dan jag med i början,…tyckte detta var oerhört intressant…dock så vart jag bara mer och mer skeptisk emot detta…dock inte emot det mediala men emot alla dessa personer som säger sig ha förmågan.. och teorier en del säger sig veta men som inte finns någon som helst grund för…man får inte tro på allt folk säger…då blir det lätt att man flummar iväg!…

Det har du rätt i. Det gäller väl i slutändan att lita på sig själv.

Troligen är man för godtrogen , samtidigt som jag nog tyvärr är en människa som har svårt att lita på andra. Bara några km ifrån mig finns en person som jag sett har hemsida om medialitet. Samtidigt som jag vill tro att " oh vad trevligt, denne person skall jag vända mig till,så gör jag det inte.

Däremot har jag varit med om en telefonsittning hos ett medium här. Och det hon sa var mycket träffande med namn på avliden vän och allt, Skulle med förtroende vända mig till hemme igen.

Är nog själv i det läget nu att jag får akta mig för att jag flummar iväg

Jaaa du,,, jag trodde att jag blitt spritt spångande galen jag,, Jag TROR inte på det föräns det händer.. hm men när det hände så var jag knäpp..

Hehe undrar fortfarande om jag börjar "spåra ur" men hehe det har jag veta att så är det alltså inte,, iaf inte mer än vanligt.. ;-)

//Linda

Vilken tröst att läsa ditt inlägg Jimmy, för där du var i början befinner jag mig nu. Ser bilder, men ofta tror jag att det är jag själv som frankallar dem. Blir utvecklingen som för dig så har jag mycket att se fram emot! ;)

6#, ja för mig var det väll det ända setet jag var mottaglig på då… troligtvis på grund av min situation runt om i livet då som inte var så stadig.. men att se bilder vart väldigt konkret för mig vilket jag behövde… men det tog tid att tolka bilderna så det gick inte som på rullande band om jag säger så. sedan en dag så satt jag där och skulle försöka länka igen men såg inget och tänkte vad händer nu!?!… den dagen förändrade mitt sett att uppleva kontakten.. rätt så det var när jag satt där började jag få fokuseringar på kroppen vilket jag berättade och fick bekräftat, bara att säga det och få det bekräftat var som att öppna en dörr för mig för efter det fortsatt en rad med förnimmelser och känslor och även dessa bilder jag tidigare upplevt… och idag fungerar det ungefär så för mig att jag brukar oftast först få något vagt till mig som jag först går på sedan kommer informationen som på löpande band…

så du kommer nog säkerligen att få uppleva en resa du med där du får upptäcka på vilket sett du är mottaglig beroende på din situation… .som man säger "man byggde inte rom över en dag"..att utvecklas inom detta tar tid…men det som är det mest possitiva tycker jag är ju att man ständigt har nya saker att lära sig:)

Spännande! Jag är som signemo väldigt intresserad och nyfiken. Undrar när man ska uppleva något? Som åskådare eller själv förnimma något? Jag har inte varit på någon sittning eller gått någon kurs ännu men bara genom att vara med i detta forum tycker jag har 'öppnat dörrar'. Jag kan inte peka på något bestämt och det är svårt o beskriva. Kanske är det bara inbillning? Spännande är det i alla fall.

#8 När intresset vaknar och man läser böcker eller som här på ett forum t.e.x så öppnar man upp omedvetet och man kan uppleva olika saker som man tror ibland kan vara inbillning.

Håller me om att det är spännande. I och med detta forum har jag oxså fått förklaringar på ett o annat som hänt mig och som sker runt omkring mig. Jag har svårt att visualisera och se bilder, det blir mest konstiga mönster och färger,däremot .. ett för mig nytt fenomen är att jag känner lukter. liljekonvalj,piptobak,en mild parfym, "gammal människa". Och det har jag inte gjort förut. Funderar på att gå en medial/personlig utvecklingskurs i vår. tror det är dags för det nu.

Min mamma dog April 06 och min pappa Aug 07. Innan min pappa dog så hade jag ett foto på mamma där jag ofta tände ett ljus bredvid. Ofta och ofta så sprakade det till om det tända ljuset och det var som stjärgnistror runt. Efter pappas död, så har jag foto på dem båda, tänder även nu ofta ljus, men nu är det mera sällan som det sprakar och gnistrr runt ljusen, för nu tänder jag ett för dem var. Det är inte bara jag som sett detta, utan även min sambo.

Ibland kan jag känna doften efter dem och särkskild då efter min pappa. Jag kan då säga att oj vad det luktar "farsan" idag. Men det är det ingen annan som kännt.

Jag kan då och då känna som en ljum smekning mot min en arm elller i håret. Och ibland får jag som ett fält runt mig och då står håret på armarna ut. Detta hölje följer mig runt i lägenheten, men på vissa ställen blir det starkare.

Har även sett en gestalt stå vid min sambos huvudända på sängen. Som liksom sträckte ut sina armar runt honom. Men det är många år sedan.

Jag kan även tyckt mig se människor i vardagen som inte längre finns med oss här. Då kan jag tänka efteråt, men så kunde det ju inte vara, den perosnen är ju inte med oss här på jorden mer.

Ja, jag har upplevt en del. Och det skulle vara intressant om någon av er kunde skriva lite om vad ni tror att det är jag upplever. För nått måste det ju vara.

Bild på min mamma och pappa. Deras kärlek bestod hela livet, trots mammas svåra demens Alzaimer under många år.

#11..Vilket otroligt känslosamt foto du lagt in på dina föräldrar..Vilken kärlek!Det fullkomligt lyser om de!

Nu var jag inne o såg, va, gulliga dom var…verkligen ett foto som man kan bara sitta o titta på….

kram från Eija

#7 Nej, jag vet Jimmy: Rom byggdes inte så snabbt. ;) Just nu går jag kursen här på forumet, och just som du säger så kan man inte skynda på någonting som man inte är mogen för. Man skall ju krypa innan man kan gå. Det är i alla fall en väldigt spännande resa! :)