Puttar lite

Okej, klantigt. genade över en trafikerad gata, alltså inte på övergånsstället. skulle te ksolan o behövde snabba mig för jag hade några minuter på mig(bor 3 km? från skolan.)   iaf så sprang jag över så fick ja vänta på 1 spårvagn sen gickjag bara rakt över och en spårvagn kom farandes, fick en knuff i ryggen, tack gode gud var det ingen ibl där då, hinner bara kolla på spårvagnen fort när jag får knuffen och ser att den är några cm från mig.

Är säker på att en ängel vakade över mig, just då. :-)  klarade mig oskadd!!

För mej personligen så vet jag att det finns änglar som hjälper å skyddar oss. Sedan att vi har andar med oss som fungerar som guider. Som guidar oss genom livet. Hjälper oss. Varnar oss.

Jag själv har en guid som finns med mej när jag kör bil. Denne guide pratar bara engelska. Denne guide är oxå heeelt hysterisk på mej när jag kör bil då kan är en notorisk fortkörare å tycker om att köra fort å ger mej in i mindre bra omkörningar tex. *skäms*

HAr många många ggr blivit varnad av denne hysteriska guide å dem ggr när jag väl har lyssnat på han så e jag väääldigt tacksam att jag så har gjort för annars hade jag INTE varit här idag kan jag lova.

Jag brukar oxå använda mej av mina guider å ber dem om hjälp vid många tillfällen. Tex för att fixa parkeringsplats. Lägga skydd när jag har parkerat på "fel" ställen osv.

Min skyddängel har räddat livet på mej fler än en gång kan jag lova. Har oxå många ggr fått mej att inse att livet är värt att leva å att jag har en uppgift att fylla på denna planet.

Jag vet faktiskt inte om det är en skyddsängel eller om det bara är inbillning, men är också ganska tung på "gasfoten" och känner då och då en dunk i nedre delen av ryggen (som nån puttar till i stolen).

Hmm………..det verkar som vi lite till mans och kvinns har någon med i bilen. Jag förvånar mig att jag inte fått mer än en fortkörningsböter under alla dessa år, men det är kanske någon som hjälpt till med detta och skickat poliserna på andra ärenden, nej förresten det skulle ju inte vara rätt!

#2 - Det har säkert varit någon som knuffade på dig! Har hört liknande berättelser.

Detta kan ha varit någon.

Det var storm en oktoberkväll i slutet av 60-talet. Jag hade varit hos en väninna och skulle gå hem. På vägen hem passerade jag min gamla skola där man höll på att bygga en gymnastikhall, så det var byggplank utmed gångbanan. Plötsligt hör jag att någon knackar i lyktstolpen. Tyckte ju detta lät konstigt och stannade till för att höra om ljudet skulle upprepas. Där var ingenting annat i närheten, jag lovar! Men det förblev tyst och när jag stod där så blåser en bit av planket (som var av trä) ner på trottoaren framför mig. Så om jag inte hade stannat där så hade jag fått planket över mig!

OjOjOj, Mina skyddsänglar har fått jobba för högtryck - det är fler en en gång jag varit på väg över till andra sidan och en del nära olyckor som defenetift skulle ha blivit dödlig utgång!

Passar på att tacka dem en gång till Här"TACK"

så vist finns dom!

Vänligen Jane

Jag upplever olika änglar omkring mig, några av dem har jag namnet på och jag vägleds i olika situationer.

Som barn finns det tillfällen jag kunde ha råkat illa ut men på något sätt har jag alltid klarat mig och landat på båda fötterna.

Kompisar bröt armar och ben men jag klara mig (* TACK*)

Det senaste halvåret har jag sett dem och tidigare märkte jag bara att jag inte var ensam. Nu kallar jag på dem till och med när jag känner mig ensam och vill ha sällskap. :-)

Sen dess har jag blivit en gladare och lyckligare människa i själen.

 En glad Alma

Jag undrar bara vad en ängel eller skyddsängel är för något? Är det en död människa som blivit det? Jag är inte benägen att tro att det skulle ha något med religion att göra, t.ex. Guds änglar.

#9 - Det är vad jag förstår för det mesta döda människor, men kan ibland vara högre väsen. Detta har ingenting med religion att göra, inte enligt min uppfattning.

Hej, har fått mycket hjälp.. :)

men det vackraste det som berörde mig mest var när jag under en riktigt ledsen promenad gick och frågade högt om det finns något där uppe…

Himlen var gråmulen med mörkare moln, plötsligt tog någon tag i mitt huvud och vred det upp från marken och vände mig om helt, där på den grå himlen öppnade sig ett klarblått hjärta, värmen i hjärtat jag kände då är obeskrivlig!! Tack mina kära vänner!!! :)

Mina systrar däruppe hörde mig :)

Jag kom att tänka på en annan händelse. Detta var sista september 1996. Det var samma år som jag gick in  iväggen och var uppe i högvarv. Skulle resa bort om några dagar till ett hälsohem så jag höll på att tvätta och göra i ordning. Så skulle jag hämta upp katten som var på gården. Detta var ett gammalt hus med svängda trappor och källartrappan låg i anslutning till dörren till gården. När man kom in från gården låg trappan till källaren omedelbart till vänster. När jag kom in i trappan, bärandes på katten så vet jag inte vad som händer men jag tappade fotfästet och trillade ner för källartrappan. Jag landade på nedre trappsteget men kände att någonting höll tag i mig. Skadorna blev ett praktblåmärke på ena låret och ett brutet ringfinger, inget mer.  Där var någon som tog emot fallet!

Hade krockat. Bärgaren frågade om vi skickat iväg de som krockat med ambulans. Han som blivit bländad av solen och jag sa att det är vi som krockat. Bärgaren trodde vi skämtade och tog först illa upp. Sen vi fick förklarat att det verkligen var vi var han förundrad. Bilarna blev skrot

Mina skyddsandar eller hjälpare kommer till mig som en röst inne i mitt huvud. Oftast kommer den när jag är ute i trafiken. Första gången var för många år sedan när min dotter var nyfödd och låg i sin insats i baksätet på bilen.

Då hör jag en röst i mitt huvud som ropar, bromsa, bromsa! Jag hann precis bromsa när en älg kom upp på vägrenen. När den fick syn på mig så reste den sig på bakbenen och vände in i skogen igen!

Under årens lopp har jag hört den rösten många gånger. Ibland säger den mitt namn först och sedan vad jag ska göra. Som till exempel: Här kommer något i vägen! Ibland verkar det som om rösten själv inte riktigt vet vad det är som kommer i vägen?

Så visst har dessa hjälpare räddat mig från många olyckor som kunde gått riktigt illa! Så tack tack till dem alla, vilka de nu är?

Ja, har nog nämt denna episod i en tråd förut…Men:

Jag, mitt ex och min bror och svägerska skulle åka till Holland ett Nyår.

De ville åka ett flyg som gick 8 på kvällen.  Men jag tvärvägrade!? ( konstigt då jag brukar vara en människa att lätt komma överense med)

Trots att jag inte behövde, så ville jag jobba de få timmar jag hade på schemat denna dagen….

Jag stod på mig, och fick som jag ville ( kände mig skittaskig) men sen kändes det bra, då det visade sig att vi "missat" planet som gått mitt itu ( Gottröra kraschen) :-D

Jo, visst tror jag på hjälpare och skyddsänglar.

Jag har en upplevelse att berätta om, det hände mig för 2 år sedan. Det var vintermorgon, kolmörkt, massor med snöslask på vägarna och jag skulle köra min bil till jobbet (en resa på 1 mil).

Jag fick köra försiktigt och följa de hjulspår som redan var uppkörda. När jag kommit drygt halva vägen är det en lång vänsterkurva. Där i mötande körfält kommer det en människa och cyklar!! (i detta väder i mörker på en smal 90-väg!). Cyklisten fick ju ligga långt ut i vägen på grund av all snömodd. Samtidigt är det en långtradare som håller på att köra om cyklisten i kurvan!! Jag kunde inte se att det fanns någon chans att klara situationen. Vet att jag tänkte att jag vill inte dö här och nu….jag är ju bara på väg till jobbet….

Saktade in så gott det gick och tänkte att jag får väl köra av vägen hellre än att frontalkrocka med långtradaren…..

Efter det vet jag inte vad som hände…minns inte….bara att jag passerat långtradaren utan att någon hände!!…men jag har ingen aning om hur det gick till…vet bara att det kändes som att vakna upp….väldigt förvånad var jag…..kände mig helt iskall om kroppen särskilt benen….jag böjde mig lätt ner och kände på min vänstra vad….den var fullkomligt isande kall….kände mig chockad och tacksam hela den dagen.

Jag får en känsla av att någon tog över både min kropp och ratten och ordnade upp situationen.

Jag trodde på skyddsänglar och hjälpare innan den händelsen, men efter det är jag fullständigt övertygad. Varje gång jag passerar den kurvan på väg till eller från jobbet är jag lika förundrad över händelsen.

Jag är säker på att både jag & mina barn fått hjälp mer än en gång.. Är säker på att min son fick hjälp i våras då han föddes prematurt & jag faktiskt bett mina nära & kära samt skyddsänglar mfl att hjälpa honom. HAn föddes, vad jag ännu vet, helt frisk, behövde endast värmesäng, fick inte ens så mkt gulsot att han behövde sola..  När han var exakt 2 veckor gammal kunde han amma nästan hela mängden han skulle vid varje amning & slapp därför sonden & vi fick åka hem 2 dagar senare :)

 Igår hade han säkert hjälp igen.. Han ramlade ur matstolen, då bordets spärrar hade vridits runt (?), så att det skulle gå att dra bort bordet från stolen.. Utan bordet är det öppet framtill på stolen.. Vi hörde braket från bordet som föll & såg sen min son falla/hasa SAKTA ner på golvet… Inte ett märke på ungen & han skrek bara en kort stund.. Jag var snabbt där & plockade upp honom, men jag är säker på att han fick hjälp..  Han borde slagit sig rejält egentligen…

Dotra fick en förvarning i en dröm samma dag hon rmlade & slog av ena framtanden rejält.. Hon drömde exakt samma sak som hände, så hon bad sin kompis komma med små kuddar att lägga framför henne när de lekte med större kuddar & byggde.. Kompisen hann inte & dotra slog ut tanden i golvet, precis kant i kant med pulpan…  Det kunde gått värre & hade kompisen varit 1 sek snabbare hade dotras tand klarat sig..

Jag är säker på att jag fått hjälp många ggr, men jag orkar inte  dra upp allt. JAg är bara tacksam för all hjälp :)

#15  På det planet satt en liten flicka, en dotter till pappas vän, som skulle till Spanien till sin pappa.. Hon var väl 7- 8 år då om jag inte minns fel..

#15 Å fy…reste hon ensam?

en gång när jag var liten, på nyårsafton snedtände en raket och flög rakt mot oss. precis innan den smällde på mej drog mamma bak mej och jag fick en gniska preciiiis vid ögat. då var det min mamma som var en skyddsängel :)

Vi hade ett "hus-spöke" hos mina föräldrar som blev mycket mer påtaglig efter att det hade brunnit i huset  (vi klarade oss alla men vi var i huset då det brann, källaren var övertänd). Därefter om någon somnade med t.ex Tv:n igång så knackades det högt i väggarna tills Tv:n blev avstängd. Så det kändes som ett skyddsväsen. Han (det kändes som en han) följde med mig när jag flyttade :)

En gång hade min sambo somnat och slutat andas i sömnen, men då var det "någon" som väckte mig genom att visa sin gestalt i det draperi som vi hade som "sovrums-dörr", hade jag inte vaknat vill jag inte tänka på vad som hänt :(

Som förut har jag detta att säga, av någon anledning som jag inte förstår, har jag fått fler liv än katten. Jag kan inte säga att jag haft tur, men jag borde varit död, många ggr

#19 Ja, hon reste själv. tror inte det blev nån resa till Spanien, tror hon åkte hem igen till mamma, men jag minns faktiskt inte.. Ska fråga pappa eller min låtsasmamma nästa gång jag pratar med dom.

#21  Sömn-apné har jag, men väldigt sällan nu sen jag opererade bort mina halsmandlar förra hösten.

Jag har vaknat av röster fast ingen varit i min lägenhet förutom jag, ingen har varit utanför lägenheten, ringklockor jag inte har, telefonsignaler jag inte har, knackningar, fast ingen stått utanför dörren..

Vet inte om det är hjärnan som väckt mig eller om det varit nån på andra sidan, men oftast så börjar jag andas av mig själv igen, antingen lugnt eller lite panikslaget. Nu händer det så sällan, så det kan jag leva med :)

Och som jag berättade i en tråd för 2 veckor sen, så fick jag en föraning om att en bil skulle svänga ut ifrån vänster framför  mig. Saktade in bilen för väglaget var isigt, och mycket riktigt: endast ca 30 sek efteråt svänger en dåre ut mitt framför näsan på mig, ifrån vänster! Hade jag inte saktat in så hade jag aldrig hunnit stanna bilen och olyckan varit ett faktum. Tackade från djupet av hjärtat "vem" det nu var som förvarnade mig.

Vad tror ni ligger bakom att just ni blir räddade av era skyddsänglar. Med tanke på att så många som råkar illa ut och inte får denna hjälp från sina beskyddare, menar jag. Finns det kriterier för denna speciella uppmärksamhet som måste uppfyllas, eller vad? Eller har ni någon annan vinkling på saken?

# 25 Om man detta visste, vid två ggr dog mina bästa vänner, men jag helt oskadd. Samt alla andra tillfällerna som döden varit mycket nära. Varför inte jag, något måste det vara

#25 - Alla människor har skyddsänglar. Det kan ju vara så att ibland griper de in och vi har inte en aning om det.

Men jag tänker också på alla de oskyldiga barn som dör en långsam död i svält, eller de som blir skadade i krig. Där får jag inte riktigt ihop det. Det finns all anledning att ifrågasätta och diskutera.

#25 och #27 Mm. Ibland tänker jag att …:

Nej. Livet är helt enkelt orättvist. Människor plågas helt utan anledning. Ena dagen tackar man Gud för allt man fått, bara för att nästa dag förlora just det. Barn svälter ihjäl och dör i plågsamma sjukdomar hur mycket föräldrarna än ber för dem.

Och då blir det svårt att tro på skyddsänglar. Då känns det mer som slump. Eller var det bara vissa utvalda i koncentrationslägren som hade skyddsänglar?

Jo detta med koncentrationslägerna och utrotningen var bara så fruktansvärt att det inte går att tänka fullt ut på vad som hände, trots att det finns filmer och bildbevis. Det måste ha varit fasanfullt!  Men vi vet ju inte om det fanns änglar kring dessa människorna för att trösta och lindra för dem. De kan ju inte berätta!

Hej!

Fick en stark förnimmelse av en skyddsängel, när jag vid 13 års ålder försökte att ta livet av mig, med 2 allvarliga misslyckanden, samma natt….hör till historien att jag blev utkastad av min far, det hörde till rutinerna hemma, han var en elak djävul….men den gången blev det för mycket minns jag. var ju skillsmässobarn, o livet var ett helvete… så, jag tog en tvättlina på gården och klättrade upp i ett träd framför trappan hemma och knöt en snara runt halsen och fäste repet uppe på toppen av trädet, sen hoppade jag, med tanken att det första gubbjäkeln får se är, mig hängande där….men döm om min förvåning, när jag landade med båda fötter på marken…repet var för långt….fick bara ett rött märke på halsen…

Då hörde jag att tåget åkte förbi, och vi bodde på nästsista stationen, så tåget skulle komma tillbaka…jag sprang ner till spåret och satte mig, och väntade….detta var ju på natten, så det var ganska så mörkt, trots att det var sommar. Hur som helst så när jag sitter där, ser jag en kvinna komma springandes över en ängsplätt, där många rastade sina hundar. Hon hade åxå två hundar med sig. Först reagerade jag inte så mycket, men sen såg jag att hon sprang mot mitt håll….Jäklar…tänkte jag…smög mig hukande av järnvägen…så, när hon kom fram, satt jag på en sten bredvid. Hon flämtade och höll för bröstet, och upprepade hela tiden¨….ohh, gud, jag trodde att det var fara för livet här…då kommer tåget och stannar till vid stationen…jag reser mig och skriker till henne….nej då, jag väntade bara på tåget….hoppar upp och åker med, hoppar snabbt av vid nästa station, eftersom jag ändå inte hade några pengar.

Går till skolgården, lägger mig på en bänk, o gråter ut min förtvivlan, och frågar varför? om o om igen, är jag så misslycka, att jag inte ens klarar av att ta livet av mig? Då får jag upp ett svar i mitt huvud…att det är inte dags än…det finns så mycket mer, att jag än inte hade upplevt allt, då sa jag tillbaka, med tanken…att dettta är ju det värsta som kan hända….nej då! säger den här, du skall få uppleva mycket mer värre saker och goda saker….och så, blev det åxå… Han/Hon har följt mig ända sen dess, i över 40 år….är inte det skumt…

Vill bara säga att jag har börjat att förlåta min far, han är död sedan länge, jag kom ifrån honom vid 14 års ålder, med hjälp av sociala, men jag fick aldrig möjligheten att få fråga honom om varför han var som han var….kan bara spekulera…

Tack för ordet

Oj vilken stark historia.Ja den där rösten är skön att höra.Skön att ha med sig i vått och torrt.

Tack för att du berättade, berörde mig mycket.

Hej mimmizenobia…

Kul att du skrev en liten notis, jovisst, har man varit med om mycket…hamnade från ett helvete till ett annat…14 år o förlovad med en kvinnomisshandlare i 10 år, men glädjen jag fick var mina två söner…

Brukar tänka att det finns så mycket livsöden där ute, har hört lite från andra, man har träffat i sitt liv…man får försöka vända allt till det possitiva, och ta lärdom av det…men det har tagit tid, att ta  till sig dessa tankar. Har ju varit lite bitter….men vad hjälpte det….och jag har ju en som förklarar, andras dåliga beteende, när det kommer sig i olika situationer…har till o med, blivit lite arg på min följeslagare, och bett honom säga till den andra som är elak istället, för mig, men har då fått ett svar, typ att den personen inte är mottaglig för sådant…han/hon är så uppe i frusterande energi, att personen är så låst……

Visst är det vettiga svar man får….

Jag tror oxå till viss del att det handlar om att en del av de som råkar ut för olyckor inte lyssnar. Det finns ju många som inte vill tro på sådant och som inte lyssnar till föraningar, kanske kliver de då rakt ut i gatan eller struntade i att sakta ner farten… och olyckan blev ett faktum. Bara en tanke…

#33 Jag tror som du, Hoppfull.

Alla har skyddsänglar, men alla lyssnar inte.