Bra skrivet. Just den sista, PS, har jag drabbats av live några gånger. Om man inte vill sitta i fängelse för mord, så är totalt undvikande enda sättet. Helst byta stad.

Jo, jag har också blivit drabbad några gånger. Som tur var så bodde vederbörande i en annan del av landet, men hon tog sig hem till mig ändå genom en annan "vän".

Man brukar ju alltid känna något speciellt när man träffar en person första gången i verkligheten. Mitt möte med denna person var att jag kände bara ett stort mörker, en stor tomhet, ett mörkt ingenting men att detta mörka ingenting hade en stor kraft. Huvva! Som att skaka hand med f-n själv!

Mitt-i-prick-beskrivning.

Jag hade väl "tur" att senaste exemplaret var en (numer f.d.) polare i Skåne. Tyvärr bodde jag hos honom under 2 skräckmånader. Men när jag drog hem till Sthlm igen bröts hans psykopatmakt över mig…

#1 #2 Huuu ja, en sån råkade jag "möta" ikväll (på distans) och kände precis som du beskriver, ja jag har mött en tidigare också så känslan var inte obekant. Att klippa energiband är något man lätt glömmer bort ibland men så viktigt att göra emellanåt.

Tack för en bra text Ayena!

Hej

Det där med energitjuv är intressant. Känner ibland att min kollega är en riktig energitjuv. Fast han kanske säger detsamma om mig. Hoppa su har det riktigt bra i Skåne. Kram

Vad intressant Ayena! Jo då, jag har träffat på alla sorter vid flera tillfällen, och det är otroligt vad skickligt du har lyckats fånga varje personlighet! ..undras vilken sort man själv tillhör..?  he he..

Skulle jag kunna få kopiera den här texten och lägga in den på personlig utveckling.ifokus? Där diskuterar vi ofta relationer mellan människor. Du har säkert mycket att tillföra på den sajten..

en Tankeställare för personlig utveckling kan även vara att se efter om man känner igen sig själv i nåt av alternativen… mer el mindre iaf! Dessa (de flesta av dem iaf) beteenden är oftast något vi lär oss att ta till när vi är små, bla för att få vår vilja fram, funkar inte det ena sättet så tar man till ett annat. Oftast växer man ifrån det ganska mycket men det finns spår kvar av det i de flesta av oss tror jag.

nr 6 ja gör det! mitt inlägg under ditt är inne på samma spår! jag skrev medans du postade ditt så jag missade det!

Ja, jag är säkert en energitjuv ibland. Men det är vi kanske alla. Somliga är det bara lite oftare. Jag vet inte om jag är en av dem. Hoppas att det inte är så. För att skämta lite behöver jag snart energi för att hålla mig vaken. Börjar bli dags att koja

#7 He he, jo då, jag läste med fasa igenom texten och undrade just om jag själv platsade nånstans bland raderna..? och det gör vi nog lite till mans, antar jag, även om det kanske inte tar sig så utpräglade uttryck.

Jättebrabeskrivnin och jag håller med #7 pyttelillatrollet, visst letar man efter likheter hos sig själv och troligen finns det lite av varje sort hos oss alla.

# 10

haha precis! det är så lätt att se vad andra har för fel & brister men vi glömmer att titta på oss själva först!! Det är ju först när vi ser våra egna fel som vi kan göra någonting åt dem.

Bra skrivet!

Det sista var jag utsatt för ett tag. Var gift med ett fanskap i tre år innan jag kunde bryta mig lös.Jag fick polisbeskydd för att hålla honom från mig och barnet!

Mycket bra beskrivning!

Jag har säkert varit en energitjuv vid många tillfällen. Man känner sig gnällig och tycker synd om sig och så får man bekräfelse på detta hos någon annan, sen blir man gärna i den rollen som ett offer för omständigheterna och fattar inte att man dränerar den andra stackaren på energi. Jag tror att vi alla någon gång är små energitjuvar, men det viktiga då är att man blir medveten och kan bryta sitt beteende.

Ha en skön lördag alla och "tjuva" inte

Ja, energitjuvar kan vara svåra att hantera. Jag verkar vara en person som fungerar som ett slags batteri och jag har allt för många gånger råkat ut för personer som dränerar mig totalt på energi. Jag tror jag har setts, av personerna, som en slags terapeut/lyssnare man kan anförtro sig till. 

 Jag har en vän som förr ständigt beklagade sig så fort vi träffades. Det blev alltid bara prat om hennes sjukdom, hennes jobbiga mamma, dåliga relationer, pengabekymmer osv… Om jag började prata om något annat, avbröt hon mig och fortsatte som förut. Det kändes som en svart slöja drogs över mig varje gång vi pratade och när jag till slut sa ifrån, pratade vi inte på över två år (hennes initiativ) Idag pratar vi mycket sällan, det kan bli nåt sms i månaden.

Men det är svårare när man lever nära en person, när h*n tillhör familjen. Där har jag så dubbla känslor. Vi är ju släkt och det är ju klart man ska finnas för varann-en oskriven lag. Å andra sidan känner jag mig utnyttjad när jag ska vara lyssnaren, helt på dennes villkor. När vi umgås kortare stunder kan det gå ganska bra, men när det rör sig om dagar blir jag så otroligt trött och negativ i tankarna själv.

Hm, undrar hur man själv är. Jag menar, man har ju en uppfattning av sig själv och tror att alla andra tänker likadant. Tänk om det inte är så . För, om man tänker efter, hur många gånger säger man rakt på sak och direkt till någon att den snor en på energi? Oftast är det väl när ens batteri är på upphällningen och man knappt orkar viska fram ett 'nu räcker det'. Ja, tänk om andra runt i kring en gör likadant och ingenting säger. Så går man omkring och tror att man är en jättetrevlig person och i själva verket är man rent odräglig……läskig tanke.

Tänk bara på hur ofta, när ett förhållande tar slut, som bägge sitter på var sitt håll och säger precis samma saker om varandra. Inte särskilt snälla sådana då. Ofta så upplever ju bägge att den andre formligen sög ur all energi, vilket ju egentligen inte är så konstigt med tanke på att det ju finns en anledning till att förhållandet tog slut. Förmodligen har man gått rätt länge på var sitt håll och mått pyton och då ryker ju energin.

Här tror jag också att man ska tänka på att skillnaden mellan en psykopat och en kontrollutövare är hårfin, men den finns ändock. De flesta man som lekman säger är PS är egentligen KÖ.

Nä, nu får man nog sätta sig framför spegeln och rannsaka sig själv……..huvva . Hemska tanke.

Jättebra beskrivning om olika sorters energitjuvar. Och marie f. Det där med batteri var bra. Det ska jag säga rakt ut i fortsättningen. Att mina batterier behöver laddas!

 Ibland är det ju så, då avskärmar jag mig totalt från allt och alla. Folk undrar då var det är för fel, eller om jag är arg och sur på dem, eller om de gjort någonting som jag tagit illa vid mig av.

 Men jag har ofta såna dagar där jag känner att jag bara måste få vara ifred och ladda mina batterier. Sen vet att jag måste lära mig hushålla med mina färdigladdade batterier så de håller längre. På nåt sätt har jag en underlig förmåga att ge bort allt så fort jag har laddat på. Och då räcker de tyvärr inte så länge som jag skulle önska. Men det positiva är att jag åtminstonde vet hur jag ska ladda dem. Och det är ju bra.

Jag kom på en sak nu när jag stod och skalade potatis. Energitjuvar eller energivampyrer låter så elakt! De flesta människor som inte mår bra och inte förstår sig på hur energierna fungerar är ju energitjuvar. Men det är inget de gör medvetet. De gör det inte med en baktanke eller att de tänker att nu ska jag hämta lite energi av den här personen!!!

Fast jag har faktiskt mött människor som säger det rätt ut också. Att när jag kommer ska jag suga så mycket jag bara kan av er. Men det hör inte till vanligheten. Nu har jag valt ett yrke som gör att jag själv valt att ge av min energi till andra.

Men då är det också extra viktigt för mig att veta hur och när det är dax att ladda på batterierna innan det är försent och innan kroppen säger ifrån helt och hållet. Det är en fin fin balansgång hela tiden där jag hela tiden måste vara närvarande i mig själv och känna efter VAD min kropp säger.

Det börjar med intuitionen förstås för mig. Om jag inte lyssnar redan vid de första varnings signalerna så blir jag sjuk till slut. Och DET har jag ju inte valt förstås. Men jag vill må bra själv och jag vill också att andra ska få må bra. Så det är hela tiden en fin balansgång med energier.

Lite funderingar under tillagningen av potatisgratängen!! *ler stort*

Hej. Känner mig som en riktig energitjuv nu. Är trött och sitter här och pinar er. Hur kan man plötsligt bli så där jättetrött. Jag vill inte va det . I kväll vi jag äta gott och ta ett glas vin utan att somna. Akta er för mig ikväll.

Signemo! Jag tror inte det är så farligt för oss att du är trött. Du får väl ta en stor kopp kaffe istället för vinet *blink*

Detta med att någon i familjen/släkten är energitjuv kan ju vara lite problematiskt. Man kan ju försöka att resonera med vederbörande och förklara hur man upplever förhållandet.

Finns där ingen utsikt för ändring så får man kanske överväga att bryta kontakten, men detta gör man ju inte i första taget.

#19 -  Ja, håller med om att det låter lite elakt och dömande… Om jag skulle säga till någon att "Nej, jag kan inte umgås med dig, för du är en energitjuv av den eller den typen…" - ja, då känns det som om jag dömer ut den personen totalt.

Kan tänka mig att åtminstone jag skulle bli ganska knäckt om någon anklagade mig för att vara en opportunist "saknar egen identitet och egen kraft att styra sitt liv" eller psykopat "saknar helt emapti"…

Och samtidigt som man gör den andra personen omänsklig blir man ju själv omänsklig.

Men, det är klart, det är väl mer tänkt som en arbetsmodell, knappast meningen att ta bokstavligt. Sådär som Inga-Lena, Signemo och Hellas är inne på… Att det möjligen finns lite av energitjuv hos oss alla. Och att det då kan vara bra att uppmärksamma det hos sig själv (i första hand) istället för hos andra.

#Ayena. Ska balja i mig kaffe. Blev bada lite gnällig. Hoppas du har det bra förresten.

#23 Arbetsmodell!!! Jaa, den va bra *ler stort* Men för de som förstår kan man i alla fall säga att man behöver ladda batterierna ett tag. Utan att blir oförskämd.

Kramis Anki

#25 Förstår inte riktigt. Sa jag nåt dumt?

#18 Ja, jag är också sån att jag behöver vara själv för att komma igen. Förr fattade jag inte varför jag ibland kunde bli så oerhört slut i kropp och själ. Jag ville bara vara själv och sova. Men då var jag också helt tömd på energi.

#26 Nej absolut inte Inanna!!! Det var jättebra. Inget negativt menade jag med mitt inlägg

#28  Puh! *djup suck av lättnad*

Något som verkligen är en energitjuv är ilska. Det kan ju drabba alla, men att ta emot det känns som om all energi går ut. Själv blir jag sällan riktigt arg. Det har väl hänt ett par gånger på barnen men då känns det också som om all energi går ut ur en. Det tar lite tid att komma tillbaka.

mkt bra skrivet!