Är det hamstern du syftar på

SEV

# 1 vi kan väl säga att människor är som gnagare överhuvudtaget då.

När jag var ung tyckte jag att släkten kunde väl dela med sig. idag är jag tacksam att jag har fått kämpa för att få något

#0 Står du på ett torg och ropar det du skrev tror jag inte många kommer dit. Vem vill "tala om" att man är fattig.
Jag har gett bort mycket kläder till familjer som behöver och Har även skänkt väldigt mycket till Erikshjälpen och för några år sedan hade jag en familj i Polen som jag skickade både mat och kläder till.

Men för ca 2-år sedan gjorde jag iordning flera kartonger med kläder och skor som jag gav till en kvinna (som jag känner) hon arbetar med att ta hand om flyktingarna som kom och visste till vad och vilka kläderna behövdes. Jag packade ner mycket barnkläder och även för vuxna. Och lämnade av allt hos henne för utdelning.

Snacka om att jag tappade hakan när hennes granne kommer in i butiken med en kofta som jag hade skänkt till flyktingarna.
 En speciell folklore stickning i grälla färger som jag egentligen inte ville ge bort, men gjorde det ändå.

Dit lämnar jag inget mer, så nu har jag också en hel del kläder som ligger i källaren och inte riktigt vet vad jag ska göra med dem.
Massor av rätt nya toppar som min dotter inte "kan" ha mer än 1 gång???.Jag nämns inte ha bort dem.

Så nu håller jag på bli en hamster igen precis som jag var förut, jag hade sparat grejer ända sedan jag själv var liten, som  men det har jag rensat bort och det var grämigt men också skönt att få någolunda ordning i förrådet.

Jag hade en banankartong förut. Den var helig och krävde offer. En gång om år skulle den fyllas. Fyllas med saker som jag inte behövde, eller som inte hade något "band" med mig längre.

 Det var en bra ritual tycker jag, saknar den, och då jag (förhoppingsvis aldrig) får mer grejer ngn gång (jag kvittade mig med ALLT för ett par år se) ska jag skaffa en ny helig banankartong och börja om.