
Ett råd från er!
Om ni har läst i tråden dagen närmar sig så har ni nog förstått att jag förlorade min make för drygt ett år sedan efter en tids sjukdom.nu är det så att jag har en bekant som förlorade sin fru i samma sjukdom för 5 år sedan och märkligt nog så ligger dom bara några meter från varandra på kyrkogården.Dom är även landsmän och tom heter samma sak i förnamn.jag är inte från staden jag bor i och när min make gick bort så hade jag tankarna att återvända hem till min hemstad där jag har familj och vänner.När jag sa upp min lägenhet så hittade man en annan hyresgäst som omgående ville ha min lägenhet..bra tyckte jag för då slipper man ju uppsägningen!..jag får dock inte flytta in i den nya lägenheten hemma förrens den 1 april ,men fick då erbjudandet av min vän att bo hoss honom och hans barn tills dess vilket jag accepterade och det är ju bra..för då sparar jag även lite pengar så att jag kanske till sommaren kan göra en liten resa med barnen vilket vi inte kunnat gjort förut.Så nu bor jag här med min vän och hans underbara tonårsbarn som jag verkligen tagit till hjärtat.Min vän har en psykisk sjukdom som han medicinerar mot och jag märker på barnen att dom nog inte haft det så lätt med deras far.jag sköter hushåll..matlagning och allt annat och barnen har vid flera tillfällen sagt att dom tycker att det är så bra att jag är här.jag märker och speciellt på flickan att hon dras väldigt till mig.Tex om jag sitter i köket ensam så kommer dom genast och pratar oavbrutet om deras far kommer lämnar dom genast platsen.Vi pratar väldigt mycket och man märker att det behöver dom.Häromkvällen när jag satt här på övernaturligt så märkte jag inte att flickan stog bakom mig och då drog hon fram en stol och frågade mig..tror du på sånt..ja sa jag och då blev hon väldigt angelägen att få prata med mig men inte i pappans närvaro.först frågade hon om jag tror på spöken? Då frågade jag henne vad hon trodde att ett spöke var?och det visade sig att som många andra ungdommar som ser på dagens hemska filmer trodde på demoner och annat.jag förklarade för henne om min tro och då berättade hon att hon flera gånger sett en vit gestalt stående utanför hennes dörr och stirra på henne..hon berättade om saker som flyttat på sig i hennes rum och att hon sover alltid med öppen dörr med ryggen vänd mot dörren för hon är så rädd.Eftersom hennes pappa är starkt troende katolik vågade hon inte säga nåt till honom..hennes bror som hörde vårat prat kom ut från sitt rum och berättade att även han upplevt att han har fått smekningar på håret etc..ingen av dom har nämt detta för varandra tidigare så disskutionen mellan dom båda blev het.jag lyssnade på vad dom hade att säga..jag förklarade vad jag trodde att det var..nämligen deras mamma som helt enkelt var här och tittade till dom.jag upplevde själv den första tiden jag var här att jag var förföljd.att hon helt enkelt kollade in mig men att hon samtidigt var ganska nöjd att jag var här.barnen har lugnat ner sig lite efter våran disskution men jag kände sån sorg över att flickan så länge varit helt skräckslagen nattetid..Detta är INTE något dom kan prata med deras far om,han accepterar det inte.jag tycker han är väldigt hård i sin uppfostran och har pratat med honom i alla försökt men det är mycket svårt.Sen är han sjuk ochså .jag har ofta hört att eftersom jag ofta drömmer att jag är ute och flyger omkring om nätterna och uför olika uppdrag är ute och astraljobbar?jag drömmer ofta att jag är tillsammans med andra i en grupp att vi träffas och delar upp oss i olika jobb som ska utföras,ofta är man jagad av nåt ont men jag är alltid snabbare.har även drömt att jag fört folk till ljuset,sedan vaknar jag och är helt slut hela dagen.En vän till mig sade att du är nog en räddande ängel för dessa barn.det kanske är så att det är därför jag är här..allting är väldigt konstigt i alla fall..Men nu är det ju så att jag måste lämna dessa barn om ett par månader..självklart får dom komma till mig när dom vill..och jag har sagt åt flickan att behöver hon prata så är det bara att ringa..dom sover bättre säger dom och dom är mycket gladare..men jag är helt slut i kroppen nån ängel tror jag inte att jag är men kanske hitsänd vad tror ni?..kram på er!!

barn kan komma till en på så många olika sätt, man måste inte alltid föda dom själv, men man brukar alltid känna i hjärtat när dom barnen hör hemma hos en.
Jag tror att det är så i just detta fallet.
Kanske det blir så att just dessa barnen kommer att behöva hålla kontakten med dig även om det bara är på distans.
Senare i livet, så kanske dom även söker upp dig för att få stöd, om det är ok,, för dig och du känner att du orkar det, så gör det.
Jag tror att dessa barn, oavsett deras ålder, är dina barn i hjärtat, så var inte rädd för att vara deras tillflykt, det finns nog en väldigt djup mening med det sätt som ni har sammanförts på.