Jag förstår nog vad du menar. När man saknar kunskap så tvivlar man. Man vill till en del att det man ser, ska vara sant. Men undrar kan jag verkligen vara riktigt klok?Jag vet att jag ser, men kan inte förklara det. Skulle jag berätta för någon annan, skulle de tro att jag är knäpp.

Om jag förstått dig rätt så är det viktigaste att du bli trygg först. Tryggare blir man när man får kunskap.

Surfa runt här, läs en del, ställ frågor….

För mig har det tagit många år, jag har varit vettskrämd, mörkrädd och tvivlande. Men med tiden blir man mogen och med rätt stöd går det.

Här är du inte ensam och många här, är där du är idag och många har varit där.

Alma

Jag har samma känsla helt plötsligt tycker jag det är obehagligt att sova i mitt sovrum men det är sedan min andra lillebror gick bort nyligen jag känner ngt men vad det är undrar man  har en sk olustkänsla i kroppen men så undrar man om det är anhöriga varför känner man så då,känner ofta som om  ngn ngt rör vid min lugg svårt att beskriva men känns som djur kryper i håret känner även lite brännande känsla på armen eller det sticker till ibland,  gick en cirkel några ggr där mediumet sa att jag var helt öppen i pannchakrat och halschakrat men jag vet inte om jag stänger av ordentligt ibland kan man se ngt som svischar förbi så snabbt men tror det att det är ögonen som spelar spratt vill gärna utveckla mig men på ngt sätt så känner jag väldigt osäker varför? finns det fler som känt så här

Japp! *ler*  Nästan hela mitt liv, förutom under tonåren då jag stängde av mer eller mindre..  kanske för att kunna utvecklas själv..

  Upplever det där ibland.. med krypstick-känslor och ögonvrån.  Mest är det när jag själv inte "självmant" öppnat upp, men ändå är "öppen". En annan skrev tidigare att det kändes som att det blivit små hål i skyddsbubblan..   så att man är lite öppen på grund av det. Det är nog därför man kan uppleva det som lite otäckt.. man blir lite  "tagen på sängen" . 

  När man öppnat upp vill man ju ha kontakt och då är alla sinnen på och man blir inte rädd.  När man tror att man har stängt till och något dyker upp i allafall och knackar på så kan det ju kännas lite obehagligt.

knaskompis: Fler av oss har varit med om liknande som du ser. Mitt bästa råd: hitta en läare, en mentor alltså, ngn som gått vägen redan, ngn som kan.

 Alltså INTE bara en helgkurs, utan försök hitta en mentor. Livs levande alltså ;) en människa av kött och blod är en bra start.

 Sen kan andra sorters lärare komma in i bilden. Var i landet bor du? Jag kanske känner ngn nära dig som kan hjälpa.

Hör av dig via PM om du inte vill ta det direkt här.

Låt det ta den tid det tar. Är du rädd? Acceptera det. Lyssna på dig själv och fråga varför du är rädd. Vad är det värsta som du tror kan hända?

Har du sett för mycket på skräckfilm? Kan vara därför många är rädda för andar och fenomen.

Men rädslan är viktigare än VAD du är rädd för. Det är känslan i sig du kan komma över.