Jag tror att alla föds med gåvan men att många under uppväxten på något sätt tappar den medan andra har kvar den genom hela livet.

Jag tror att alla har gåvan vid födseln men att uppväxtmiljön präglar och formar "gåvan" på olika sätt vilket i vuxnare ålder speglar graden av "öppenhet".

Jag tror blint på Reinkarnation och att vi redan innan födseln har bestämda målsättningar.
Utefter dessa målsättningar väljer vi även föräldrar, för att kunna få de bästa förutsättningar till att lyckas med de lärdomar vi ska få! Det innebär ju att de flesta blivande mediala personer troligen väljer familjer /föräldrar som hjälper dem att utveckla just denna förmåga.
"Snickare föder snickare" osv.
Är man född i en idrottande familj så är chanserna mycket större att även barnen blir idrottsintresserade på ett eller annat sätt!

Men alla de mediala öppna barn som inte har föräldrar som är mediala eller öppna för tankegångarna?
Ja det kan ju vara så att man valt att ta den svåra vägen att utveckla sin mediala sida……man har ingen hemma som hejar på utan man får försöka söka svaren själv!

Vi har alla förmågan, det som gör oss unika till hur pass känsliga vi är har med vår personlighet och uppväxten(hur man blivit "formad") att göra.

Som med allt annat, man föds inte till ett duktigt medium, utan det är något man tränar upp, precis som tex : pianoartist, rallyförare, m.m…och även där spelar ens personlighet mycket in, men den mediala biten är så pass beroende av vår psykiska del av livet så det är mycket logiskt tycker jag varför vi är olika känsliga.

Alla föds med mediala förmågor och små barn ser ofta andevärlden men för många stängs detta ner efter ett tag. En del av oss blir inte nedstängda även fast man vill det av hela sitt hjärta.

I min släkt så har det här gått i arv i generationer, min mormor har använt förmågan på ett sätt, min mamma på ett annat. Den som var min "lärare", som kunde hjälpa mig att förstå osv var min mormor. Jag har haft det jättejobbigt i barndomen pga att jag inte ville se andar och förutse händelser. Jag blev mobbad för andra tyckte att jag var konstig som såg och det var fruktansvärda år. Min högsta önskan då var ju att "bara vara vanlig" så jag slapp mobbningen. Jag försökte stänga bort det i många år men till slut insåg jag att det inte fungerade oavsett vad jag gjorde. Mormor är en fantastisk kvinna och medium, hon hjälpte mig att kunna hantera det på ett bra sätt. Hon sa till mig en gång att mina guider vill att jag ska använda mina förmågor och kunskaper till att hjälpa andra så därför kunde jag inte välja. Jag försökte sen igen att välja bort det men till slut så fick jag helt enkelt acceptera det ändå och göra det bästa av situationen. Jag jobbade med min pesonliga utveckling och gick utvecklingscirklar bl.a. Mormor finns fortfarande kvar, hon är idag 90 år och hon har lovat mig att fortsätta hjälpa mig den dagen hon går över, hon vill vara en hjälpare från andra sidan :) 

Även mina tre barn har det med sig på olika sätt. Även om det går i arv och att alla föds mediala och tränar upp det sen igen så blir inte alla medium. Jag tror att vi alla har ett syfte här på jorden. En del föds med en bra sångröst, till en bra pianospelare, med en hammare i handen m.m. 

Brorsan är självlärd musiker som har fått flera utmärkelser. Han föddes med dessa gåvor. När han var 5 år böjade han spela på en orgel hemma, sen elgitarr, trummor oah andra instrument. Han var 11 år när han spelade och sjöng i en musikal, då utan att han hade gått någon kurs, det blev succe den kvällen. Han har sen haft lärare som lärt honom olika tekniker och att hantera instrumenten på bra sätt. Han är född musiker :)

Bilden jag får av detta är att förmågan kan både vara medfödd och nedärvd.Eftersom vi alla tydligen har förmågan så stämmer bägge alternativen.Rätta mig om jag fattat fel.

När man går på kurs handlar det om olika tekniker man lär sig för att kunna se andar ,om man nu inte kunnat göra det tidigare eller går man på mediumkurs för att man kan se andar och vill vidarutveckla det hela.

Min mor var medial och så var även mormor. Mormor spådde i kort. Så nog finns det i generna! Min son har också visat mediala talanger, men han är väldigt skeptiskt till sådant man inte kan förklara.

Tyvärr så vet jag ingenting om min biologiska far, om där fanns något. Det är en helt blank sida i mitt liv, tyvärr.

Din berättelse där Elisabeth,om hur det är att vara barn och ha förmågan gör mej ännu gladare att Ön finns till för alla.Har dom ingen mormor så har dom ju Ön där de kan berätta sina upplevelser.

Om man nu är född sådan och morfar och morsan samt troligen farfar. Jag har nästan tyckt detta ej varit av godo. Under senaste året har jag börjat att försöka, komma underfund med den såkallade gåvan

När jag var runt 6år  var nog första gången jag såg något som jag minns och det var min kanin som kom tillbaka.  Nu ä r jag 13 och har  sett väldigt , väldigt mycket men jag skulle knappast tro  att jag ärvt dej från någon..

#9 Nä du behöver inte ha ärvt förmågan men kanske det finns någon klok gumma eller gubbe längre tillbaka i tiden som du inte vet om.

Jag själv såg en del när jag var barn och när jag fick veta att min farmors mor var en klok gumma kändes det bättre för det sades att hon kunde se.

Jag glömde frågetecknet i mitt inlägg nr 5.

Kan man med hjälp av olika tekniker lära sig att se andar?