Jag ser på det så här. Har man valt att arbeta som medium, så har man valt att arbeta med människor som har det jobbigt, människor i kriser, människor i sorg. Det är oftast de som vi får arbeta med och de som behöver oss. När inget annat hjälper så söker man sig till ett medium oftast. Så har det sett ut.

Och har man inte själv haft det tufft i livet och varit med om kriser och kännt hur det är att ha det svårt. Hur ska man då kunna hjälpa andra som är i såna situationer? Hur ska man kunna förstå? Hur man ska kunna hjälpa på bästa sätt. Så jag tror att om man valt att arbeta som medium, så har man nog inte valt en lätt väg i livet.

Alla kriser och sorgeprocesser du går igenom gör dig starkare som själ. Och ger dig ödmjukhet att möta andra i kris. Ja, så ser jag på saken

Jag håller nog med dig om det. jag hade tufft i tonåren. Jag kan bara svara för mig själv. det blir intressant att se vad de andra tycker/ har varit med om.

Jag kan bara utgå från mig skälv.O.B.S. jag är inte medium…

Men det är skönt att tro på något ,lika väl som man kan gå och prata med jag tror att andevärden kan hjälpa en, hur det går till vet vi inte.Men man skall ju tro på något så varför inte detta.kan det hjälpa någon att må bra så är det ju toppen .med andra ord inget svar på din fråga. Chik

Jag har haft några depressioner i mitt liv, den första då jag var 23 år och nybliven ensam mamma. Då hade inte min andlighet riktigt börjat.

Men jag kan se ett tydligt samband med mina depressioner som inträffat i samband med mina andliga uppvaknanden.

Jag är mycket medial men har aldrig utbildat mig inom detta. Jag fick vid en aurafotografering/tolkning reda på att jag inte skulle utbilda mig hos någon eftersom jag själv skulle få informationen direkt till mig. Och detta gör ont, vill jag lova!

Ja mitt liv har då inte varit någon dans på rosor precis,,men har under tiden utvecklats medialt..

Jag tror det är på detta vis, man måste sluta att va stursk. Jag har varit nära att dö många ggr borde ha varit död, men jag har vist fler liv än katten. Men aldrig varit deppad något längre tag. Appropå katten den lägger sig på negativa energier, min mage tycker katten om, så den är inte att rekomendera hmmm

Hej!

Läste ditt inlägg och kunde inte låta bli att jämföra detta du skriver med min pojkvän. Han har haft ett tufft liv och har svåra depressioner till och från. Och han är medial. Han tar ofta åt sej känslor..är en tänkare (lite för mycket ibland tycker jag)…kan inte släppa vissa upplevelser osv.

MVH Mia

Jag tror nästan att det är en tröst för många att man utecklar sin mediala sida. Den kommer liksom på köpet av att man haft det tufft. Jag tror att meningen med det är att man kanske utan den inte skulle ha klarat sig lika bra, alltså man hade inte kunnat se att det fanns en mening med det liv jag valt/lever/levde! Jag har varit medial sen jag var liten, och jag föddes med en allvarlig njursjukdom, är opererad 9 ggr och borde inte stå upp vid det här laget. Deprimerad har jag varit sen tonåren, men kan hålla det under bukt med medicinering. MEN, hade jag inte haft min tro så hade jag nog VALT att ta mitt sista andetag för längesen. Sen kan jag berätta att när jag hade totalt mörker omkring mig och bara ville ge upp (var ca 15 år då), då kom det andliga till mig på många konstiga vis. Som att andevärlden visste i vilken svacka jag var och överröste mig med sanndrömmar, böcker, syner m.m Jag såg ett ljus och bestämde mig för att att ta vara på det- och det är jag idat glad över att jag gjorde !

Så JA, jag tror absolut det hänger ihop. Och som nån sa här tidigare… Du kan inte hjälpa någon om du inte varit med om något liknande själv. Då blir du en av dem människor som säger: "ja, jag vet vad du går igenom", fast dem aldrig ens har varit i närheten av det du går igenom! Det kan vara hemskt frustrerande när nån säger så. Så när läkaren sa det till mig när jag var liten, då sa jag bara; "Vet du verkligen det? Har du varit med om exakt det här??" Då blev dem paffa ska du tro, och skämdes lite gjorde dem också!

Blev ett långt svar, men i just detta ämne vet jag iaf vad jag pratar om! Hehe…

Kram på dig!

Kan någon av er som "kan se" det vi andra inte ser och hör (kan själv se saker i bland meninte just nu) Om min man kommer att bli bra vi fick nyligen reda på att han hade en hjärntumör, han blev fredagen före julafton opererad

 i Linköping, dom fick bort hela tumören, jag blev uppringd av oprerrande läkare efteråt som sa att dom hade fått bort allt som gick att se, men att tumören inte såg precis snäll ut. Nu i veckan ska det slutgiltiga beskedet komma och jag bävar……

Han är hemma nu och jag vet igentligen inte hur han mår, men det är nog inte så bra för hansäger ju inget, men hanverkar förvirrad och är ibland aggresiv jag ….vi hoppas ju på att han ska bli bra igen ,barnen vill att allt ska bli som förr här hemma tror ni att det kan bli det……