Oj det låter som om att du går runt och bär på mycket mer på dina axlar än vad du egentligen orkar bära..Bildigt talat..

Jag tror jag förstår vad du menar.. Och jag tycker också det kan vara jätte tungt att veta saker som inte andra vet..

Och det känns dessutom som om man håller på att bli helt galen emellanåt..eller om och om igen..Det känns fruktansvärt..Och man vet inte var man ska ta vägen.

Men jag vet ju samtidigt som om det känns som om jag håller på att bli helt galen, att ingen någonsin dör på riktigt. Det är bara deras (eller våra) kroppar som dör..Så jag ser numera kroppen som en maskin bara..haha

Ok kanske inte bästa skyddsmekanismen att tänka som jag gör, men tills jag får reda på någon bättre metod så håller jag mig till den.
Kroppen är bara en maskin och själen i en kropp lever vidare och dör aldrig!?

Glömde att skriva att det är helt normalt om man inte kommer ihåg något från tex sina tidigare liv eller tiden uppe i "himlen" emellan dess tex..

Jag kommer ihåg 2 av mina tidigare liv, men det har inte hjälpt mig ett dugg i detta livet alls..Tvärtom..

Så var glad att du inte minns dina tidigare liv..skulle jag säga iaf.., men det var inte det du frågade om..

Din morfar är lika levande som förut -bara det att vi inte alltid kan kommunicera med dom som gått över till andra sidan. Man måste börja "tänka" i ett annat typ av språk…

Det är som om vi skulle försöka prata med ngr som pratade ett konstigt utländskt språk som vi inte förstår..Typ samma sak..Men vi kan ändå känna in om dom är goda eller onda. so to speak..Alltså deras (andarnas) språk måste man mer känna in än höra bara..
Förstår du vad jag menar eller förklarar jag som en kratta 😂

#1: ja, det är en oerhört tung börda att gå runt med. Speciellt då man är rädd för att allt tar slut och att man aldrig mer får träffa sina nära och kära.

Jag förstår ditt sätt att se på saken. Det är fint tycker jag! Jag har försökt att se det så, ibland går det, ibland inte.
Det jag undrar är hur du "vet" att du levt två tidigare liv och att man "kan" kommunicera med "andar", att jag kommer få träffa min morfar/andra avlidna osv?

Observera att jag ifrågasätter inte dig, din tro/ditt vetande. Utan snarare att jag söker förståelse.

Själv är jag agnostiker, men hoppas (och önskar/vill) att själen är en fri del och har kroppen som en "maskin".
Men ju mer jag läser om universum, människan, evulotion osv desto mer avståndstagande blir jag. (inte skeptiskt, snarare ovetandes). Det blir på något sätt enkelt förklarat att människan "hittade på gud/liv efter detta osv" i brist på vetenskap förr i tiden när man inte visste vad åska, känslor, regn, måne osv var för något.
Det skulle lika väl kunna vara så att jaget (själen) bara är en del av hjärnan istället för en frigjord del från kroppen.
För om man tänker på alla människor som har en grov psykisk sjukdom och som begår brott. Dessa människor har ju inte valfritt valt dessa sjukdomar, men ändå baseras all tro/religion på människans känslor, rena levnad osv. Vilket skulle ju göra dessa individer till oskyldiga offer.
Samma gäller de som föds med extrema nervsjukdomar och har interlekt som ett småbarn.

Det känns som all religion är byggd på Skrock och rädsla, dels för det okända men även för att kunna styra folket och säga att man ska vara snäll.
Samtidigt så är allt så komplext, avancerat och komplicerat att den enda förklaring som finns är att något (gud?) har skapat oss, men vad skapades innan dess och innan dess osv?

På något sätt känns inget rätt, men indirekt känns ju själen, som en del av hjärnan det enda möjliga eftersom inget annat går att bevisa.
Det blir som ett enormt vemod med en enorm sorg, som är så otroligt svårt att greppa för oss med mycket känslor.
Precis som med en svunnen tid (ex, barndom) som man ALDRIG kommer få kunna uppleva igen och som man aldrig kommer kunna resa tillbaka till.

Oavsett vad som är "sant" så kommer jag en dag att dö, och finns det inget mer, så kommer vi alla ändå befinnas i denna eviga död tillsammans. Det är väl den enda tröst i detta dunkel.

#3: För att göra det lite mer begripligt så kan jag säga att minnena av mina tidigare liv är lika tydliga som en del minnen jag har från när jag var barn..

Man kommer ju inte ihåg allt från sin barndom heller- (eller iaf inte jag) men vissa minnen glömmer man ju aldrig om det så var över 40 år sen så minns man vissa saker mer tydligt och man vet ju att dom inträffat..
Även fast man inte kan bevisa att allt det man minns från barndomen har hänt så VET man ju liksom att det har hänt..så på samma sätt känns ett minne från ett annat liv..Fast då hade man en annan kropp bara..😄

Eftersom jag minns tidigare liv i en annan kropp, vem var där då om inte själen lever vidare och inkarnerar igen?
Och det gäller självfallet inte bara mig utan alla andra har ju också levt tidigare liv..
Jag vet flera st som kommer ihåg saker från tidigare liv..

Sen har du aldrig varit med om det som kallas "deja vu" (tror jag det kallas) ?
Jag fick ofta deja vu som barn, fast då förstod jag inte vad det var riktigt och tyckte det var riktigt läskigt ibland..
Deja vu är väl egentligen att du återser en plats där du har varit i ett tidigare liv, eller liknande.

Ett annat "bevis" på att vi aldrig riktigt dör..Hur många ggr har man inte träffat en person som man aldrig har träffat (i detta livet iaf) men ändå så känns det som om man redan känner personen och man går jättebra ihop på en gång, eller att man känner kärlek vid 1a ögonkastet- hur kan man göra det egentligen om man inte träffats tidigare vill säga?
Eller tvärtom varför går man inte ALLS ihop ibland med vissa personer som man nyss träffat..

Ok det är väl inga riktiga bevis, men det är svårt att bevisa sånt här, iaf än så länge..
Jämför med att man skulle åka tillbaka till 1700 talet och säga till dom att år 2000 typ så kommer alla ha en pryl som gör att dom kan kommunicera med varandra o t.om se varandra samtidigt som dom pratar med varandra fast dom är 50 mil ifrån varandra…Hur skulle du bevisa det för dom 😂

Det här var en intressant tråd jag har missat och när vi kommer till bevis så är det ju så att vi själva som är med om är dom enda som har bevisen i vår hand.

TS livet är inte slut jag har hur många bevis som helst på det och är en lite äldre dam som i hela mitt liv sett och hört andevärlden som jag ser och hör den fysiska men det är inte enkelt för mig att bevisa andra för andra måste själva vara med om för att på riktigt kunna ta in.

Jag kan berätta mig blå i ansiktet om allt som är och sker varje dag men jag kan ändå inte bevisa för andra och det ska jag heller inte kunna göra för andevärlden är en plats vi i fysisk form inte kan påvisa vi kan aldrig med vetenskap komma in där det är endast dom personliga mötena vi har med andevärlden som är våra bevis sen kan man önska att snälla lyssna på mig men jag har fått lära mig att där kommer jag ingenstans allt handlar om att en fysisk ande får sina bevis för en vidare existens.

Tidigare liv en gång för många herrans år sedan var jag inne på det för det lät ju spännande men vi har ett hem vi har en himmel där allt är gott varför skulle vi komma hit igen och göra om när vi är på andra sidan och i frid och harmoni ?

Tänk efter om andra sidan är så perfekt varför vill vi lämna och göra om jordeliv? men vore inte andra sidan perfekt ja men då kanske kanske skulle vi vilja fly därifrån och att jordens dån och elände är mer lockande än friden i ljuset.

Alla tidigare liv vi tror oss se är en ande från andra sidan som berättar om sitt liv hur han och hon hade det och det här är en underbar fin andlig kommunikation som så många missar och gör tolkningen sina egna liv när man istället har den perfekta ande kommunikationen.

Jag skulle så gärna vilja säga tro mig TS jag ser och hör andevärlden varje dag den tryggheten skulle jag vilja skänka dig men jag kan aldrig någonsin göra den övertygelsen det enda jag kan göra är att berätta och dela med mig med orden jag vet jag ser jag hör jag är övertygad om andens eviga existens 💖

Tack för era svar, har tänkt svara många gånger men blev aldrig så och sen en dag dog min mamma plötsligt och hastigt. Kan inte direkt säga att det blev värre med min rädsla för döden, men det underlättade inte heller. Någon som vart så betydelsefull och som jag älskar drogs plötsligt ifrån mig. Även om vi på senare tid delvis glidit ifrån, mest pga långa boendeavstånd, så var hon mitt allt. Det gjorde så ont och gör fortfarande nästan lika ont trots att det snart gått 4 månader. I all tvivel sökte jag efter gud, mamma, övernaturligt, Meditation osv. Det enda jag upplevde var klardrömmar, men inget mer. Jag sökte efter NDU, olika bevis osv. Trots alltså fint jag läst, så tvivlar jag mer. Det enda som jag med säkerhet vet, är att vetenskap ger sanning. Dessvärre gör inte tro det, även om det ger trygghet och stöd.
Jag önskar så innerligt att något medium kunde tala och för mig bevisa att mamma lever. Då kanske denna rädsla kring döden försvunnit.

#6: Jag beklagar verkligen sorgen ❤ och jag vet hur det är min egen mor dog för mindre än 10 månader sedan sånt här tar tid vi måste läka vi måste bearbeta så mycket innan det landar inom oss och vi kan påbörja en nyorientering och gå vidare med våra egna liv när en anhörig har gått bort.

Jag önskar att jag kunde säga alla dom rätta orden till dig jag önskar jag kunde övertyga men det kan jag inte det enda jag kan säga är jag vet jag ser jag hör men det hjälper så klart inte dig för du vill ha bevis och det förstår jag för det är bevisen som gör oss övertygade.

Du skriver det enda du vet med säkerhet är att vetenskap ger sanning och själv är jag väldigt emot vetenskapen i många avseenden speciellt det andliga den kan aldrig vetenskapen bevisa och det ska den inte heller kunna göra för det skulle betyda att vetenskapen eller forskningen har makt över andevärlden eller himlen och den makten har inte vetenskapen men dom försöker med många medel och metoder men det kan dom lägga ner och där kommer mitt motstånd dom har inte rätt till dom här världarna och dom kommer aldrig någonsin att komma in i dom inte fören den dagen vetenskapsmännen själva går över på andra sidan där och få får dom sina bevis inte förr.

Vetenskapen har inflytande på jorden men andevärlden rår dom inte på den är skyddad sen att vetenskapen kommer fram till mångt och mycket på jorden må vara men vi ska inte blanda ihop andevärlden med vetenskap för där har dom ingen makt.

NDU jag tycker det låter som en väldigt bra sak att läsa om jag har själv läst en hel del men jag har inte haft en NDU och kopplar vi bort vetenskapen som vill oss ont så ser vi att berättelser om NDU går hand i hand det är äkta upplevelser som ingen annan människa någonsin kan ta ifrån någon annan vi är ande vi är evig.

#5: Jag håller med i princip om allt du skriver om, förutom det om tidigare liv.

Du skriver. "Varför skulle vi komma hit igen (inkarnera om igen som själar) om vi var i frid och harmoni på andra sidan"

Jo för att vara i harmoni 24 timmar om dygnet, jämt och ständigt, tycker tillslut även själen är SKITTRÅKIGT! 😅
Vi inkarnerarar för att uppleva både ljus o mörker, för att vi vill.
Har man inte upplevt mörker någon gång så kommer man sannolikt inte uppleva ljus heller.
Eller rättare sagt för att ens kunna känna tacksamhet och lycka så måste du ha varit med om något traumatiskt för att växa som människa/ själ och uppskatta det du har.

Du menar att det jag minns från tidigare liv inte har hänt!?
Hur vet du det!?
Bara för att du inte minns eller?

Hur vet du att det du minns från barndomen har hänt då!?
Jag antar att du minns din barndom för att det har hänt eller.
Lika mycket som du minns din barndom, minns jag vad som hänt i tidigare liv.
Det är ingen skillnad, alls!🤔

#0: Jag vet inte om detta hjälper, men att finna ett livs syfte, mening med livet hjälper till att förstå att döden är bara början och inte slutet. Jag tror man kommer till insikt när man ”lever” så att säga.
Jag själv vill hitta mig en partner och skaffa familj och vara en kanonbra pappa till mina barn. Låter enkelt, men det känner jag är min önskan och kall i detta liv. Förutom att vara en ljus krigare.

#8: Oj Heddiz det här är frågor jag svarat på så många gånger genom åren så dom har blivit lika tråkiga som matteläxan i skolan så pass så dom tar emot 😂meeeen jag ska försöka ta mig ann läxan och svara så kanske jag slipper en röd bock i himlen 😉 jag kopierar in ditt inlägg nedan och svarar mellan dina svar men blir det konstigt jag är inte bra på det här med att få till kursiv stil i mina svar så ha tålamod med det är du snäll det blir bara en massa Tecken och konstigheter när jag försöker mig på det där 😳men vi gör ett försök så får vi se eller så skiter jag i det och bara skriver vi får se vad det blir 😂

Jag håller med i princip om allt du skriver om, förutom det om tidigare liv.

Du skriver. "Varför skulle vi komma hit igen (inkarnera om igen som själar) om vi var i frid och harmoni på andra sidan"

Jo för att vara i harmoni 24 timmar om dygnet, jämt och ständigt, tycker tillslut även själen är SKITTRÅKIGT! 😅
Vi inkarnerarar för att uppleva både ljus o mörker, för att vi vill.
Har man inte upplevt mörker någon gång så kommer man sannolikt inte uppleva ljus heller.
Eller rättare sagt för att ens kunna känna tacksamhet och lycka så måste du ha varit med om något traumatiskt för att växa som människa/ själ och uppskatta det du har.

*Här kan jag bara instämma med dig fullt ut det är därför som vi gör vår inkarnation för att uppleva alla former av känslor både goda onda mörka och ljusa och innan vår inkarnation befinner vi oss i ett stadie på andra sidan som du uttrycker det är SKITTRÅKIGT och ja det blir det om vi inte fått vara med om ett liv som innehåller så mycket med och motgångar det är det vi växer av som ande. En dag kanske vi vill guida någon som inkarnerat hit då behöver vi ha kunskapen och erfarenheten för att kunna förstå och sätta oss in i vad jordelivet innebär.
*
Du menar att det jag minns från tidigare liv inte har hänt!?
Hur vet du det!?
Bara för att du inte minns eller?

*Jag kan inte minnas liv som inte finns och jag undrar om inte du och jag fört en liknande diskussion tidigare jag är osäker 🤔 och jag gav dig samma svar då som nu att det du kallar tidigare liv och minnen är en gåva som du har en gåva att ta emot det andevärlden förmedlar till dig om sina liv och sina erfarenheter något som kommer i jag form och det här är viktigt att ta fasta på för andarna kommer med orden jag gjorde jag hade jag levde osv det är alltså inte våra egna minnen det är ren och fin ande kommunikation där andarna förmedlar sina liv inte våra.

Det här är något att vara tacksam för du kan förmedla andevärlden du kan vara deras länk mellan världarna och har du intresset att bli ett medium när du ser och hör andarna så tydligt så satsa järnet säger jag du har något väldigt fint att komma med.*

Hur vet du att det du minns från barndomen har hänt då!?
Jag antar att du minns din barndom för att det har hänt eller.
Lika mycket som du minns din barndom, minns jag vad som hänt i tidigare liv.
Det är ingen skillnad, alls!🤔

Det är en jätteskillnad barndomen har vi i närminne och den har hänt vi lever här och nu vi har en enda inkarnation vi har foton berättelser och bevis för det liv vi lever här och nu men självklart finns minnen som vi glömt från vår barndom men dom kan också väckas till liv allt eftersom åren går men vad har det här med icke existerande tidigare liv att göra ?

Jag måste ställa mig frågan varför är det så viktigt för så många andliga att leva flera liv ? vilket syfte har den teorin och varför skulle vi behöva göra om livstider när vi har alla erfarenheter i det liv vi lever här och nu ? anser vi oss inte klara av det liv vi har här och nu eller handlar det om en jordbundenhet där människor är rädda att släppa taget och gå in i andevärlden med andra ord rädda för evigheten då är ni fega ursäkta men det är ni som förespråkar tidigare liv.

Då har vi förlorat vår ande totalt om vi känner rädsla och reinkarnation handlar om rädsla att släppa greppet om jordelivet vi måste istället inse att den dagen vi gjort vårt liv här då väntar en evighet och det är den vi ska omfamna för det är vårt hem det är vårt äkta liv här är vi enbart på genomresa och några fler resor behövs inte för att komma hem det är en trygghet vi alla har ❤

#10: Det är faktiskt inte viktigt för mig alls att komma tillbaka till jorden och leva ytterligare ett liv!

Tvärtom. Jag vill inte inkarnera på jorden igen utan jag skulle hellre välja döden.
Så kul är det inte att leva tycker jag.
Folk som du tar för givet att alla som är friska vill leva. Eller att vi är rädda för döden.
Nej det är inte sant alls!
Jag är frisk och jag mår brante intresserad av att leva länge o jag är är inte rädd för att dö heller!