#0 Men så sorgligt! Beklagar! 😢😿

Du gjorde det enda rätta som lät honom somna in. Han har det bra nu.

Man saknar dem och har dem alltid med sig i sitt hjärta. ❤ Så fint med bild och ljus.

Så ledsamt!💔

Kan visserligen inte känna av honom, men jag är övertygad om att han har det bra nu och att du kommer att märka av honom så småningom.

Jag beklagar verkligen!

Det är så himla jobbigt när ett djur lämnar oss..

Men angående att du väntar på att hans själ ska komma tillbaka så är jag övertygad om att du inte behöver vänta….för han lämnade aldrig dig ens…
Det var bara hans sjuka kropp som lämnade.och nu mår han bra..

Våra djur lämnar oss aldrig helt och fullt, så hans själ är alltid med dig…💕

#4: Tack Heddiz
Inatt kände jag att någon hoppade upp på mej när jag sov men försvann lika kvickt.
Jag pratar med honom precis som jag gjorde då han levde. Och det hjälper. Känns som om han hör vad jag säger.
Jag hoppas bara att han inte känner sej ensam och är ledsen.

#5: Han är inte ensam - han är ju kvar hos dig. Även om du inte kan se honom så ser han dig.

#5: Han känner sig inte ensam och ledsen!

Han känner sig som en ung kissemisse igen.😸.utan ngr krämpor eller liknande och känner bara kärlek för dig och för allt du gjort för honom..

Han vill bara att du ska må bra också..och han har redan visat sin närvaro.

Om våra djur som gått vidare märker att vi blir ledsna av deras närvaro så kan dom dra sig tillbaka ett litet tag, för dom vill inte att vi ska bli ledsna när dom hälsar på..

Men du märker oftast om ditt djur hälsar på..som du antagligen redan gjort..
Brukade han göra något speciellt när han levde ? .Pay attention till det…

Jag hade tex en hund förut som alltid har varit min största kärlek och han brukade trots att han var en stor hund alltid hoppa upp och sätta sig på mina knän med hans ben över mina… T.o.m på kalas så skulle han demonstrativt hoppa upp och "hänga" på mig..haha..
Det har ingen annan av mina hundar gjort, så när jag känner något över mina ben så vet jag att är det han som hälsar på..😄

#7: Jag tror att han var här inatt.
Kände att något hoppade upp på mej inatt när jag sov men försvann lika kvickt. Han brukade ligga på mej och kloa och spinna.
Tidigare lät det som att en katt hoppade ner från något.
Vet inte om det bara är inbillning och att jag VILL att det ska vara han.

Han älskade att bita och riva sina pappersbollar. Har sparat några sådana till honom.

Och jag vill verkligen inte att han ska vara ensam och ledsen nu.
Idag har varit en riktig gråtardag. Efter det så blir jag lugn och det är då jag för mej att han tröstar mej.

#8: Det var inte inbillning..Han var där! Han vill bara att du ska veta att han mår bra..och att han gör saker som jag alltid gjort..Fast kanske det inte märks så mycket i början.
Men när du verkligen vill att han ska komma så kommer han..Om han inte redan är där då..Han kommer till dig snabbt..så "problemet" är inte dom .utan hur vi sas tar emot dom.

Svårt att förklara hur andra ska se själar som gått över till andra sidan..Men jag vet att ingen någonsin dör på riktigt. Vare sig det är ett djur eller människa.
För själen lever alltid vidare.

Tack Heddiz för dina ord.
Det hjälper mej en bit på vägen

Nu upptäcker jag att en av hans pappersbollar har flyttat på sej. Och jag har inte ens vart i närheten av de för jag tänkte att de skulle han få ha kvar.

Kära Mia 💖

Det här är något som är det absolut jobbigaste med våra husdjur och jag har gått igenom det med så många katter genom åren och det är alltid lika svårt när besluten ska tas jag står inför det nu igen med en liten fröken som om tre dagar är 18 år och 7 månader har cancer men är så pigg och alert med det kan vända på några minuter så jag är mentalt förberedd men ändå när det är dags så gör det så klart ont och man vänjer sig aldrig och det ska vi inte göra heller för vi sörjer en kär vän som delat vårt liv och den sorgen måste vi få låta komma fram.

Jag försöker tänka så här på mina katter att minnas dom med glädje för allt dom har gett mig och allt som jag har fått ge dom för hur det är så ger dom mer glädje än sorg när dagen är inne för beslutet av avlivning men det är precis som med oss människor vi behöver få sorgetiden vi behöver gråta vi behöver skrika vi behöver få ge utlopp för det är en när och kär som har lämnat oss.

Du ska känna dig trygg i att din fina katt finns med dig fortfarande och det är något jag kan garantera och det du har upplevt hittills så ja katten är med dig var så säker 💖

Jag gör som så att om några dagar skriver jag ett pm till dig men just nu är jag i lite oläge så jag hinner mest snabbt in och ut på i fokus och jag vill ta mig tid att i lugn och ro dela med mig av händelse och visst nu ser och hör jag andevärlden men just när det kommer till våra djur och katter så vill jag slå mig ner i lugn och ro och berätta för dig mer privat för allt är inte lämpat att skrivas öppet i en tråd så får jag återkomma så gör jag gärna det men vila i tryggheten din katt finns med dig för evigt det kan du verkligen lita på 💖💖💖

#11: Tack kära du. 💓
Hör du av dej via PM när du kan och har tid.

Min kisse förevigt förevigad.
💓

#0: Kära Mia

Vi fick ta bort vår älskade Bessie för snart tre månader sedan, och det var så fruktansvärt jobbigt. Men samtidigt kände vi att vi gjorde rätt, för hon började tackla av från sensommaren, och veterinärbesöken blev allt tätare. Natten till "Dagen D" i oktober 2023, låg jag och grät och våndades över beslutet vi måste ta. Min man sov, och jag försökte vara tyst för att inte väcka honom (han har svårt att somna om när han blir väckt). Bessie hoppade upp i min säng, på min vänstra sida som alltid. Men nu gjorde hon något som hon aldrig gjort tidigare under sina 15 år med oss. Hon lade framtassarna över mitt lår och jag kom åt att smeka henne, klia henne bakom öronen och gosa med henne. Hon var ingen "goskatt" som gillade att vara i famnen, nejdå. Hennes integritet var enormt stark. Det var bara en liten stunds gosande på kvällen när vi lagt oss. Mycket sällan i famnen, och i så fall bara en minut, sedan ville hon ner. Men nu ville hon berätta att hon var okej med det beslut vi avsåg att ta, hon ville bort. Det sade ett medium till mig när jag efteråt berättade om situationen.

På morgonen diskuterade vi hur vi skulle göra. Vi hade veterinärtid för kontroll av Bessie (hon hade spondylos i bröstryggraden, ett smärtsamt tillstånd som gjorde henne stel, samt snabb förlust av muskelmassa pga att hon inte kunde röra sig som vanligt), men vi sade att det fick vara slut med allt stickande, röntgande, och värkmediciner, som dessutom gick hårt åt hennes mage. Hon behövde få frid och slippa lida. Jag skrev mejl till veterinären och meddelade vårt beslut, och när vi sedan kom dit med Bessie så sade hon "Ni tar ett klokt beslut, det blir inte bättre härifrån om vi fortsätter behandla henne".

Vi stannade hos Bessie tills hon tog sitt sista lilla andetag, till och med veterinären hade tårar i ögonen. "Bessie var en av mina favoriter". Vi kunde intyga att hon var Bessies favorit också. Bessie var lugn och trygg i hennes händer, inga lugnande sprutor behövdes vid röntgen eller ultraljud.
Vår veterinär hade tagit ett kort med tassavtryck av Bessie innan hon åkte vidare till nästa instans, och det kortet har jag ovanför mitt skrivbord. Vi strödde Bessies aska under hennes favoritgran i skogen utanför vårt köksfönster. Där gillade hon att leka och ligga i skuggan när det var varmt ute.

Efteråt har vi sett henne "springa förbi" i hallen, hört henne krafsa på dörren då hon vill in, känt hennes tyngd på täcket i sängen…

Mia, min okända vän, de är med oss hela tiden! Nu har jag båda mina katter här, i form av kärleksfulla energier, som vill göra sig påminda.

Styrkekramar och -tankar till dig från

Mariann i Finland

#14 Så varm berättelse mitt i det sorgliga, och så fint skrivet! 💗

#15: Tack snälla du

#14: Så fint och så sorgligt. 💓
Jag tror de fattar när det är så dags.

När jag sitter på toan och är barbent så känner jag att det kittlas/pirrar lite i huden. Tror det är min Ozzy som är med då. Han tyckte om att vara med mej inne på toan.
Han slickade mina fingrar ganska ofta och när jag ligger i soffan så känns det som om det kliar på mina händer.

Ibland får jag gråtattacker och det får jag när jag har nån nära inpå.
De går över lika fort. Men jag tror att han är hos mej då också.

#14: Så jättefint du berättar tack som delar med dig och jag hoppas att det kan ge tröst till många och så vackert av din veterinär att ta tassavtrycken det värmer så enormt att läsa och se bild på 💖

Varmaste kramen till dig och din kisse som fortfarande är med dig 🤗

#14 Instämmer med bl.a. Vargnatt. Man saknar dem alltid, men de är alltid med.

Varm kram! 🤗

#10: Tack själv! Jag vet hur det är att förlora ett djur..det är hemskt även om man vet att deras själ aldrig dör..

Man förlorar dom aldrig helt för dom är alltid med oss genom deras själ, men det man saknar mest ibörjan åtm är ju den fysiska närheten såklart..

.Även om jag VET att alla mina gamla djur är med mig själsligt och även om jag känna vissa av dom då och då så är det inte riktigt riktigt samma sak som att kunna ta dom i famnen, känna på dom och krama om dom..
Eller hur?

I alla fall inte precis i början, men när man vet att dom alltid är där så känns det i varje fall lite lättare..och kommer dom o hälsar på så känns det desto bättre..

Beklagar din sorg.
Dock har han det bra nu och han tackar dig för att du lät honom gå över till andra sidan. Det var helt rätt beslut, hälsar han.
Han är inte ensam där utan omgiven av andra djur, människosjälar som tar hand om honom och vackra ljusvarelser.
Han är frisk och smärtfri och väntar på dig tills ni möts igen.

#21: Tack snälla du 💗
Skönt att veta att han har det bra och inte är ensam och inte har ont.
Jag har inte känt av honom så mycket sedan dygnen efter han fick somna in.
Men han har väl inte tid just nu.

Det är en stor tröst att veta att han mår bra. 🧡

#22: Jag tycker du kan känna dig helt lugn Mia du har gjort allt rätt och mer därtill för det är så vi alla gör för våra djur men ändå kommer tankar till oss 💗

Men vi ska komma ihåg att våra djurs livslängd är så långt kortare än vårt att dom är med oss ett antal år men oftast går tidigare över på andra sidan än oss och vi kanske skaffar fler och möter det flera gånger under vårt liv så har jag gjort och som jag skrev i pm det här vänjer man sig aldrig med och ändå har jag vart med så många gånger med djuren som måste somna in så man kan tycka att jag borde vara van men man vänjer sig aldrig det är samma stora sorg för en individ varje gång 💗

Något jag glömde att skriva var när jag såg bilden på din katt inne på Fibro så tänkte jag Mia har skaffat en kattunge vad söt 😚 men när jag läste tråden slog det mig att din katt är ung och frisk nu det var och är vad jag känner in med bilderna på din fina kille han är ung han är fri och frisk och ni är ett med varandra för alltid 💕 det är den finaste gåvan man kan få att lära känna varandra i fysisk form för att sen lära känna varandra i andlig och en dag går vi över till andra sidan och det är då livet börjar på riktigt 🤗

Vi som sitter och skriver här vi kommer också att mötas en dag på andra sidan och allt blir så klockrent jag vet det redan men jag önskar så att alla gjorde att alla såg ser och hör andra sidan för den är inte hemlig den är inte konstig inget hemligt eller fördolt för någon vi är ande allihop och det är där vi möts en gång hur fint som helst ❤️❤️❤️

#23: Så fint skrivet! 💕
Och Jag håller helt med dig i allt du skriver faktiskt!

Jag vet precis som du att vi bara är på jorden för ett tag.som själar i en kropp..och kommer träffa våra nära o kära senare.

Vi skulle inte ens leva utan en själ, eller vad man nu vill kalla det..

Och jag har också förlorat massor med djur..tex.flera marsvin, hästar och det värsta flera hundar men inte sjutton vänjer man sig någongång heller..

Det är alltid lika jobbigt när ett djur dör….ÄVEN om man vet att dom inte dör på riktigt..utan det är bara kroppen som dör…så är saknaden enorm..

Min lilla älskade Ozzy har börjat vara med i mina drömmar.
Även om drömmarna inte handlar om honom så är han med på vissa hörn.
Är så tacksam över detta.

Jag gick sönder när han somnade in. Men vet att det var rätt val.
Nu känns det bättre men sorgen och smärtan finns där ändå.

#25: Så bra att han börjat dyka upp. Snart så märker du nog av honom även i vaket tillstånd. ❤

#26: Jag känner en närvaro ibland i vaket tillstånd.
Känns som om att han ligger i soffan i jämte mej.
Eller i sängen på nätterna.

Vad härligt att höra Mia 🤗 och nu börjar tiden gå du slappnar av mer och på så sätt blir du mottaglig både i drömmarna men även i vaket tillstånd där du känner honom ligga i soffan eller sängen.

Så jättefint att höra det vittnar så fint om hur nära dom är med oss 💖

#27: Ja, då börjar du helt klart bli mer öppen för kontakten med honom. Det är så det brukar kännas. För min del brukar jag även känna någon som stryker sig mot mina ben. Ibland ser jag en rörelse i t.ex. hallen när jag sitter i vardagsrummet, men när jag tittar efter är det ingen där. Det har även hänt att jag trott att min nuvarande katt håller på med något i ett annat rum, för det hör så, men när jag tittar så ligger hon och sover.

Ja jag brukar känna på benen när jag sitter på toan…att det liksom kliar på benen och på fötterna.
han brukade alltid komma och stryka sej på mej när jag satt där.
Det har jag gjort sedan dagen han somnade in.
På nätterna vaknar jag av att det låter av något.
Härom natten när jag skulle på toan så klev jag på nåt som låg på golvet. Tittar dagen efter men där finns absolut inget som jag kunde kliva på. ???
Jag tycker jag även hör kattjam. Men är osäker då jag har tinnitus.

Så fint att du känner av kissen, Mia!
Hoppas det lättar sorgen och saknaden åtminstone lite.

#30: Det låter ju helt klart som att han är kvar hos dig. 😻

Fick sms från veterinären. Kan hämta hans aska och urna idag. 💖💖Äntligen.

😻💖

😻💖

#33: Då är han med dig helt och hållet snart. ❤😻

Nu är han hemma 💖
Känner mej mer harmonisk nu. Känns som om han känner samma sak att han är hemma igen.

Så fint han har det. ❤

Vad jättefint Mia ❤ känner lika som dig när jag hämtat mina urnor det blir en ro och harmoni och samma med katterna dom känner dom är hemma det är så tydligt att det blir ro ❤ och mina har en egen hylla där får dom stå så länge jag lever det tycker jag känns så väldigt bra.

#39: Men vad fint Vargnatt 💖💖 Och vad många….💖😥😥
Ja det kändes med en gång att nu känner han att han är hemma igen..där han ska vara.
Har kännts vilset och oroligt ett tag nu men detta försvann när jag fick hem han i urnan.
Ena ljuset lägger sitt sken på urnan. Det är så fint. Och jag vet att han är där i.
Jag känner mej nästan lycklig och hoppas att han också känner samma.

#40: Jamen visst får man ett väldigt lugn och innan känns oron men väl urnan är hemma känns allt så mycket mer komplett det blir liksom helt i anden ❤

Så vackert med ljuset som lägger sitt sken på urnan 💖 ett av många fina Tecken du kommer att få framöver jag har fått så mycket genom åren både före och efter att jag hämtat hem urnan både roliga och rörande möten och det värmer så gott man känner så väl att vi är tillsammans i anden.

Måste bara berätta vad som hände förra veckan. Hade en kompis på besök. Han brukar vara här rätt ofta och är en av de få - om inte den enda - som mina senaste katter har vågat sig fram och hälsa på.

När vi satt och fikade så kände han hur en katt strök sig mot hans ben, och han trodde förstås det var Sanna som kom fram och hälsade. Dock har hon vad jag minns aldrig strukit sig mot hans ben någon gång. Hon låg dessutom och sov i sin korg, så det var inte hon. Några andra (levande) katter finns inte i lägenheten, så jag gissar att det var någon av de andra han hade träffat när de levde.

Han tyckte det var obehagligt, men jag tyckte det var trevligt att en av mina änglakatter kände sig så trygg med honom att den vågade komma fram och hälsa på honom. 😻

#42 Så fint! 😻

#42: Vad fint. 💗

Jag känner närvaron av min Ozzy ganska ofta. Som att han ligger jämte mej i soffan som han brukade göra.
Eller sitter och tittar ut i sitt fönster.
På nätterna känner jag av att han ligger i sängen där han brukade ligga.

Nu kommer jag att flytta 1;a augusti. Trivs inte här längre och känner att jag behöver börja om med nåt nytt.
Frågan är då om änglaOzzy kommer följa med mej?
Gör de det när man flyttar?

#44: Tror inte de är bundna till någon plats, utan de följer med sina människor. Så din Ozzy kommer nog att flytta med dig, precis som han hade gjort om han varit i fysisk form. ❤

Det finns inga hinder för anden om vi flyttar dom följer med oss vart vi än går. Det låter jordiskt när jag skriver det men jag har fått så många bevis genom åren så jag kan inte tveka oavsett om vi flyttar eller ej så är dom med oss för evigt och en dag går vi tillsammans vandrande hand i hand över på andra sidan allt är bara frid 💖

Ser honom ofta i ögonvrån.
Hur han kommer ut från köket och in i den stora hallen.
Eller en skugga från köket och in i sovrummet.
När man tittar direkt på så försvnner det.

Har backat ut flytten. Jag orkar inte. Det är helt fel tid för mej att flytta på så jag avvaktar och bor kvar.

#47: Det är precis så jag upplever mina tidigare katters besök också. 😻

#48: Det är härligt och veta att de är med oss.
Jag kan känna av honom också. Att han är jämte mej i soffan eller i sängen.
Ser inget men känner en förnimmelse av en kropp.
Vet inte om det är hjärnan som spelar en ett spratt men jag tror verkligen att han är här hos mej.

Dom är med oss. Så fin han är.❤️

#49: Det tror jag också han är. ❤