Min mammas mormor, min mamma och jag…   vad det gäller min mormor så var hon rädd för andevärlden då hennes mamma lämnade henne som barn. Hennes mamma, min gammelmormor..  hon var synsk och medial.  Vet ej om det går i arv, för jag tror att alla har förmågan inom sig.. däremot kanske tron är mer arvsbetingat. Att det inte är lika tabubelagt inom släkten.

Min mamma avfärdade det jag såg som liten som livlig fantasi. Det gör hon defenetivt inte längre.

I dagens samhälle där det är mer upplyst om just andevärlden så tror jag att man är mer öppen för det bara därför. Förr var det mer häxjakt och rädslor. Många är fortfarande rädda, men fler och fler inser att det kanske inte är så tokigt i allafall. Trots detta så finns häxjakten fortfarande.  Pingstvännerna anser att om man talar med andar och gör yoga mm. så öppnar man upp för onda makter så de tror på andevärlden också.. fast de är mer rädd, trots att de talar i tungor.. (skulle bli skiträdd om jag gick på ett väckelsemöte och någon började rulla med ögonen och svaja fram och tillbaka och pratade i tungor) *ler*

Hoppas du fått ett svar som du kan förstå

Kram/Susanne

Jag tror inte att sånt går i arv. Men jag tror däremot att om man har mormor mamma pappa eller nån annan nära släkting som kan sånt och sysslar med sånt. Lär man sig av dem genom sin uppväxt. Så utvecklas det.

Jag har ingen aning :-) Men har en känsla av att min pappa hade kontakt även händelser han berättade som tydde på det (nu e han död sedan 06) och även min  mamma som blev riktigt skrämd som barn, då hon var tvungen att följa med till ett sådant maratontält eller vad det heter….

Har för en kort tid sedan hört att jag visst haft en sierska på min pappas sida (Holland) som var berömd…*S*….Så kanske man ärvt liiite *flinar*

Min mormor tyckte inte heller om sin förmåga,hon tyckte det var otäckt många gånger, men pratade en del om den ändå. Jag och min dotter är väl de som mest har intresset av att lära mer om det.

Hur går jag bäst tillväga för att öppna mig eller rättare sagt hur kan jag få reda på om jag kan öppna mig?

Kram Ulla-Karin

Jag vet inte men jag tycker mig ha hört att "gåvan" ofta går i arv. Men jag kan ha fel….

Hej på dig alla mäniskor är mediala är ett av våra sinnen.

Så alla kan ju träna upp detta sinne.

Men sedan är det ju inte alla som blir medium för det.

Ungefär som detta med att sjunga alla kan sjunga men alla blir inte opera sångare för det.

Men ofta säger man ju om ngn som är duktig på ngt  sång teckna eller att organisera att man har ärvt det från ngn.

Jag har det i släkten både min far och farmor var väldigt mediala och aktiva spiritualister hur det var längre bak itiden vet jag inte.

På min mammas sida så min mammas MOrmor och Morfar var mediala och var bygdens kloka gumma och gubbe där folk tog sig långa väga dit för att få rådgivning och där dom även hjälpte folk att bli av med andar som störde  i bygden.

Vet även många andra medium som har medium tidigare i släkten.

Men dom sagt vad alla är födda med det och väljer själv hur man vill utveckla det för framtiden.

Lasse

Tack för era svar.. Jag har ju precis som Morsan 1 säger, hört att medialitet går i arv. Min mormor hade det ju med sig utan att utveckla det på något sätt.

 Så Lasse det är skönt att höra att vi alla har det i oss och att vi alla har möjlighet att utvecklas det.

 Jag känner att jag har varit runt det här så länge nu att jag skulle vilja göra ett försök att utveckla förmågan.

Hur går jag då bäst tillväga?

Kram Ulla-Karin

#7

Bästa sättet att utveckla detta är att gå en kurs i medial utveckling.

För en bra kursledare gå hos ngn som du har hört gott om från andra som gått för den kursledaren.

Finns många bra men även dom som inte är så bra.

Där får du även lära dig att öppna upp och framförallt stänga ner och hantera din medialitet.

För fruktansvärt jobbigt att vara öppen och ha med sig andevärlden hela tiden så ngt det första man bör lära sig

Sedan så finns det mediala cirklar runt om i landet där man träffas regelbundet och tränar på  sin intuition och på att ha kontakt med andevärlden.

Lasse

Något förslag på bra kursledare. Bor i Värmland så det vore ju toppen om det finns någon här :)

Det finns en medium lista här på ÖN men jag vet just nu inte vart den ligger men om du bor i värmland så har du inte så långt till Anders Åkesson, han brukar hålla kurs både i Fjugesta och Lindesberg.
Fast det beror ju förstås på vart i Värmland Du bor, det är ju ett stort landskap. Det finns säkert fler medium men det var detta jag kom på just nu.

Då har du inte så långt till Lindesberg  och Ramsbergsgården.

I Lndesberg har  Iris Hall och Anders Åkesson kurser.

På Ramsbergs gården Har du Jane Lytzel som håller och arrangerar kurser med olika lärare.

Bara några kilometer därifrån så Har Terry Evans sin kursgård.

I Karlstad finns ju Föreningen Ozeanen som har mediala kurser och mediala cirklar och i Filipstad har två av mina vänner mediala cirklar.

Så dom jag nämt här  och som finns i din närhet kan jag rekomendera sedan finns det ju många fler.

Lasse

Mediumlista

Tack för hjälpen Ska kolla upp olika. Jag hoppas att det är som min övertygelse att den som är den rätta dyker upp när det är dags.

Kram på er alla

Ulla-Karin

Jag kan bara prata för mig själv….

 Min pappa brukade berätta "spökhistorier" för oss barn - om hur farfar "såg" oknytt och spöken. Pappa sa sällan att han själv hade den här förmågan, men så plötsligt blev han hjärtsjuk och svävade mellan liv och död. En dag när jag kom till sjukhuset hade hans ljusblonda hår blivit lila över en natt, han tog min hand och sa: "Carina, jag har varit i tunneln!" Han såg vettskrämd ut.

 Pappa tillfrisknade, men han var väldigt sjuk. Veckorna före hans bortgång ville han att jag skulle komma hem och vi satt och pratade om det här med spöken och andar och han berättade vad han själv upplevt. Så fick han en stroke……och ännu en……..och avled.

Efter det att pappa avled har jag själv upptäckt mina förmågor och jag är säker på att han vägleder mig. När jag var liten såg jag saker, men som varje liten rädd unge försökte jag bortförklara det jag såg. När jag var 25 år sa min son……."Mamma jag är rädd." Jag sa: "Du behöver inte vara rädd vännen, mamma har låst alla dörrar och fönster och hunden skäller om någon försöker ta sig in." Han tittade på mig med sina stora ögon och sa: "Men mamma, de som kommer genom väggarna då?"

 Min lillasyster känner av andar, hon är jätterädd - men på något sätt tycks hon dra till sig dem och sen ber hon mig om hjälp. Min 20-åriga dotter såg en kvinna stå vid hennes säng (en kvinna som såg ut som en barnflicka från 1800-talet) och min 15-årige son får tunna, tunna rispor (precis som jag) när han sitter och spelar dator eller sover. Min autistiske son pratar om att han inte gillar att vara hos mormor för att hon har en läskig vind.

 JAG tror att det går i arv och den ståndpunkten bygger jag på att jag absolut inte uppmuntrat mina barn att tro på det här. Innan jag blev 40 år var jag så rädd så jag brydde mig inte om vad som än hände runtomkring mig, jag ville inte tro på det och trots det så upplever mina ungar saker…..

Så här är det på min pappas sida, men absolut inte på min mammas sida och därför har vi systrar inte heller samma förmågor eller samma tro….. :-)

När min dotter var nyfödd och jag var hos henne på sjukhuset ( var för tidigt född) så berättade min dåvarande man att min son vaknat en natt av att en kvinna stod vid fotändan av hans säng. Han blev jätteglad för han trodde att jag hade kommit hem, men det var kvinnan som bott i huset före oss.

Min man hade också sett henne så han visste vem det var när min son berättade vad han hade sett.  Jag tror att hon var där för att se till att allt var ok med honom

Jag fick aldrig se henne och hon visade sig aldrig mer efter att jag hade kommit hem, men ingen av mina barn som nu är vuxna vill bo i huset.

Så vitt jag vet går medialitet i arv. Kollar man flera år tillbaka i släkten på riktiga medium så är det oftast många fler som haft "gåvan" inom familjen.

Jag är ju inget medium, utan bara lite medial på vissa fronter, men i min familj vet jag många som haft känningar och olika form av medialitet. Min Mor, Min Syster, min farmor.. min far ska tydligen ha sett ett spöke när han var mindre, men vägrar endå erkänna att spöken existerar.

Ialla fall, Ja, jag tror det är ärftligt.